Hedman har inte bögnoja – någonting större är fel

FOTBOLL

Det är den här bilden som startat hela den här bögdebatten i svenska medier.

Gullig, skrev jag.

Mjukhomo, skrev Dagens Nyheter efter att ha pratat med Amelia Adamo.

En bög skulle aldrig överleva i ett svenskt elitlag i hockey och fotboll, sa Magnus Hedman.

Det vi kan konstatera är att svensk idrott har större bögnoja än nånsin.

Vi kan också konstatera att Per Ledin och Emil Kåberg var sällsynt modiga.

Dels ställde de upp på den här redan klassiska sportbilden i en värld som äter bögar. Dessutom hade de distans nog att skoja med schablonbilden av hockeyspelare genom att låtsaspussas och tafsa lite sött på varandra.

Modigt, alltså, och egentligen är det inte så svårt att förstå varför de vågar vara modiga; Per Ledin och Emil Kåberg är Färjestads tuffingar. De har ett grundmurat rykte som riktiga karlakarlar. Ingen kan – enligt vår gängse schablonbild – tvivla på deras manliga status.

Därför vågade de pussas.

Därför skulle det sannolikt varit betydligt svårare att få några av de mera vänligt sinnade av de frisyrgelémonster som befolkar hockeyns omklädningsrummen att pussas och kramas. De skulle antagligen inte våga. Rädda för att bli retade.

Har Magnus Hedman bögnoja?

Eller är det en sann bild av verkligheten han ger?

Jag tror dessvärre att han har helt rätt. Diskussionen startade i går i TV?4:s

Nyhetsmorgon i Sportpanelen där jag, Magnus Hedman, Ola Wenström och Djurgården/Älvsjös Elin Ekblom pratade om Jimmy Wixtröms bild i Sportbladet.

Inte möjligt alls

Hedman är inte homofob. Hedman är van att umgås i artistkretsar. Där är var och varannan kille bög. Hedman är van att umgås i fotbollskretsar. Där är... ingen bög?

Är det verkligen möjligt?

Naturligtvis inte.

Om vi räknar med att den vanliga uppfattningen stämmer så är en svensk man av tio bög. I så fall finns det ett par spelare i varje elitserielag och allsvensk fotbollsklubb som är bögar.

Stämmer det?

Tydligen inte. Mig veterligen finns det ingen.

I alla fall ingen som kommit ut.

I omklädningsrummen inom hockeyn finns en utpräglad machostämning. Det är Slitz och Moore på toaletterna och bilder på diverse Natacha Peyre och Elita Löfblad uppsatta på anslagstavlorna.

Det är mycket skämt av grabb-typ som grundar sig på en rätt utpräglad och resultatinriktad sexualitet. Jag antar att det är en rimlig konsekvens av att gruppen är så homogent sammansatt av unga män som inte hunnit med så mycket annat än sin sport och sig själva under hela uppväxten.

Skrämmande tränarjargong

För att hitta hela sin självuppfattning krävs antagligen ett betydligt bredare kontaktnät. Tyvärr får jag dessutom ofta rapporter om att pojklagstränare har ett nästan skrämmande grabbigt tonläge när de pratar i grupp. Det cementerar den här bilden.

Har alla elitspelare bögnoja?

Självklart inte.

Jag skulle aldrig ens komma på tanken att smarta och etablerade vuxna spelare som exempelvis Färjestads Jörgen Jönsson eller HV 71:s Johan Davidsson skulle mobba spelare om de visade sig vara bögar.

Men problemet är att den situationen inte uppstår. Ingen skulle ens komma på tanken att berätta om sin gayläggning. På det sättet är fotbollen och hockeyn ett sjukt reservat i svenskt samhällsliv.

Det är dags för dem att komma ut ur garderoben nu och in i verkligheten.

Dags för RF, hockeyförbundet, Lagrell och de andra att fixa tusentals seminarier och grundkurser i sexualkunskap för alla elitspelare och juniorer och tränare.

Och för sig själva.

???

Magnus Hedman kramade för övrigt om Ola Wenström i studion i Fotbollskväll i går.

Det var också lite gulligt att se.

Även om Hasse Backe blev väldigt svettig av att titta på det...

Lasse Anrell