”Knivsta” var en oöm kämpe

Lasse Sandlin: Han var urtypen för en järnkamin

1 av 3
Knivsta på Guldbollen 1956.
FOTBOLL

Såna som Gösta "Knivsta" Sandberg görs inte längre.

Han var urtypen för en järnkamin - men med kärlek kallades han också för en kerub i svensk bondrokoko...

73 år gammal avled Mr Djurgården på torsdagskvällen under promenaden hem från derbyt mot AIK.

Ingen enskild spelare kan någonsin ha betytt så mycket för sin förening som Oskar Gösta Leonard Sandberg för sitt Djurgården.

Av alla djurgårdare jag träffat genom åren var färghandlaren från Ulvsundavägen också den som bäst personifierade den gamla fina djurgårdsandan: att man inte får vara finkänslig, att man inte får ge upp, att man inte ska gnälla.

Han var kämpastark och oöm, rättvis och pålitlig, envis och... - ja, oöm igen.

- Det värsta Gösta visste var en torr tröja, som ledaren Gunnar Lundqvist en gång sa.

Han användes kanske inte direkt till att skrämma barn med, men respekten för honom var stor.

Landslagsman i tre lagsporter

Som i signaturen E-d:s betraktelse i Idrottsbladet sedan Djurgården säkrat fotbollsguldet 1955:

"Behövde man något argument mot talet om vår vällevnad och vårt förvekligande (vilket ju inte är utan grund) vore det nog att peka på en gosse som Knivsta.

Kan ett fördärvat folk fostra sådana söner? frågar man. Det är ett gammalt hederligt och strävsamt - och rätt så stridslystet - folkuppbåd i honom."

Unik var Knivsta som den siste landslagsmannen i tre olika lagsporter.

Vid Djurgårdens IF:s 100-årsjubileum 1991 röstades han fram som Århundradets Djurgårdare, vilket inte var så konstigt med dessa meriter:

I fotboll var han Djurgårdens meste allsvenske målskytt genom tiderna med 70 mål. Ifråga om antalet allsvenska matcher med sina 300 slagen endast av Sven Lindman, 312. Guldbollen fick han 1956, OS-brons 1952. Dessutom Djurgårdens meste svenske mästare med sina fyra SM-guld (1955, 1959, 1964 och 1966) - lika många som Bertil Nordenskjöld och Ragge Wicksell åren 1912-1920.

I ishockey sex raka SM-guld 1958-63.

I bandy sex säsonger i högsta serien, 1960-66, och mål gjorde han som vänsterytter redan i den första av sina tre landskamper, 2-1 mot Finland i Villmanstrand 1962.

Knivsta kom att - tillsammans med Sigge Parling, Jompa Eriksson och senare Tjalle Mild - bli en järnkaminfotbollens prototyp, och klassisk är en teckning av Tecknar-Anders i Svenska Dagbladet där Knivsta, då som tränare under 70-talet, i en pratbubbla instruerar sina mannar:

"Och kom ihåg att låta bollen göra arbetet - ni har annat att göra!!".

Karriären kröntes med ett guld

Innan Djurgården nu tog sina tre guld på 2000-talet var guldet 1966 det senaste, vunnet genom 3-0 mot IFK Norrköping på Råsunda i allsvenskans sista omgång 30 oktober. Mål av Sven Lindman 1-0, Kay Wieståhl 2-0, Peder Persson 3-0.

Det var Knivstas 300:e och allra sista allsvenska match, han var lagkapten och i gullstol bars han runt planen med den von Rosenska pokalen.

- Jag hade kunnat springa över det mesta den dagen, berättade Knivsta långt senare.

På söndagskvällen blev det guldfest på saliga Hotell Gillet vid Brunkebergstorg, då Knivsta - mitt bland smör, ost och sill, kalvschnitzel och glass - fick finna sig i att bli intervjuad av Aftonbladets färske reporter Sandlin. För mittuppslaget!

- Har du tänkt på en sak? frågar han reportern.

- Nu slipper man ut i skogen och kuta...

Han kom från div VI-klubben Knivsta IK men det var faktiskt under några korpmatcher med Postgirot som han upptäcktes av en djurgårdsledare.

A-lagsdebut 1951 i Svenska Cupen, blott 19 år gammal. Landslagsdebut redan året därpå, 30 maj 1952 mot Skottland, då han blev "Knivsta" med svenska folket, sedan han som vänsterytter pangat in ett av tidernas mål på Råsunda: 1-0 i tredje minuten direkt på volley.

Det blev ytterligare 51 landskamper, vilket får mej att minnas förbundstränaren George Raynors träffande beskrivning av Knivsta:

- Tar man ut Knivsta i landslaget, så har man 13 man i stället för elva. En extra i försvaret, en extra i kedjan...

Fotbolls-Sverige sörjer en av sina största kämpar.