Han är sugen på fotboll - då har jag överseende med korplagstakterna

Wennman om Zlatans Inter-start

FOTBOLL

Denne märklige man.

Denne så unike fotbollsartist som i en hel match balanserade på överkursens gräns och drog allas blickar till sig i en omgivning fylld av världstjärnor...vad skulle han hitta på för att liksom jämna ut allting?

Slå en straff som en korpspelare, givetvis.

Det är en timme efter midnatt nu och jag är fortfarande inte helt säker på om Zlatan Ibrahimovic verkligen var utsedd till Inters straffläggare i segermatchen mot Roma (1-0 på Olympiastadion).

Eller om han helt enkelt, efter gammalt manér, tog bollen och lade upp den på straffpunkten och sa till Crespo och Vieira och de andra:

- JAG tar den.

Det blev en usel, nervös straff med alldeles för nonchalant attityd och för kort ansats, men det kan, trots allt, vara skit samma denna dag.

Inter vann i alla fall och Zlatan visade att han är Zlatan igen, alltså den där killen som vi såg första året i Juventus. Inte skuggfiguren som följde säsongen efteråt.

Gör honom gott

Så vad är det som har hänt?

Tja, folk som kan mer italiensk fotboll än jag säger att Zlatan trivs bättre i en miljö som Inters, att det mer flärdfria spelet och hans tätare bollkontakter gör honom gott.

Min egen slutsats är däremot att Zlatan själv har förändrats mer än hans omgivning.

Den så tunge och tröge från i fjol är plötsligt tillbaka med ett rappare steg, en bättre bollmottagning och en motorik som bättre korresponderar med hans ökade muskelmassa.

Mot Roma i går tyckte jag mig se en Zlatan Ibrahimovic som var som en kalv på grönbete igen. Sugen, oberäknelig, lurig, full-i fan.

Blickar från sidlinjen

Vi ska ha klart för oss att han stod där med en spotlight rakt i ansiktet i 90 minuter i en match som troligen var en tidig seriefinal i Serie A, att han hade Adrianos onda blickar på sig från sidlinjen och en hel fotbollsvärld som jämförde honom med de superstjärnor som INTE platsade.

I det läget gick Zlatan leende ut på planen jämsides hemmalagets Chievu och såg lika kaxig ut som han gjorde när han var som bäst i Juve.

I det läget drog han i väg ett par skott som var nära att gå in och gjorde några dribblingar som inte uppfunnits än.

Och i det läget kände han sig så mycket som den gamle Zlatan att han tog bollen, la den på straffpunkten och sköt sämre än min farmor. Och hon har ändå varit död i 52 år.

Jag upprepar: det kan vara skit samma med den där straffen.

Zlatan är tillbaka i finfin form.

Läckert ryck

Han gjorde ett storstilat jobb i ett Inter som vann välförtjänt i Rom, och han överglänste med råge såna som hemmalagets Franscesco Totti.

Jag tror att Zlatan cementerade en plats i startelvan med den här insatsen. Han ser ut att trivas bra ihop med den förträfflige Hernan Crespo, argentinaren som gjorde ett suveränt läckert ryck före sitt segermål och som ibland (åtminstone i Chelsea) tycks lika missförstådd som Zlatan.

Att de två, Crespo och en svensk, bildar anfallspar i en italiensk toppklubb är ju egentligen helt fantastiskt. Det är nåt vi bör vara stolta över.

Men nästa straff tar Hernan Crespo, eller hur?