Johansson är pinsamt nog den bäste av dem som finns

FOTBOLL

Passion mot praktisk politik?

Platini mot Johansson?

Jag vet inte det. Uefas presidentval handlar lika mycket om Michel Platini mot Lars-Christer Olsson.

Om det vore så att enbart Europas ögon riktas mot Düsseldorf i morgon förmiddag så skulle det inte vara något snack om den här saken.

Ögonen talar för den yngre, lättare, mer spännande Michel Platini.

När jag var liten hade jag två foton vid sidan av sängen. Det ena föreställde mig själv, en sexårig kille med gul tröja som slog en fin bredsidespassning. Det andra var ett stort foto av Michel Platini, som slog en identisk passning i Juventus tröja.

Det där berättar jag inte för att diskutera passningsspel, utan för att jag tror att väldigt få sexåringar vuxit upp med planscher med Lennart Johanssons ansikte på.

Platini är ett före detta spelargeni, en relativt ung ledare som kommer från omklädningsrummet och som är ett med spelarna.

Åldern ÄR en faktor

Om det här valet handlade om yta skulle Platini vinna.

Det vore löjligt att snacka bort att det på många sätt är tryggare med en 51-årig president än en 77-årig som genomgått ett antal cancerbehandlingar. Lennart Johansson får vara hur stark han vill. Åldern ÄR en faktor, och hans falang borde vaskat fram en kronprins. De här sakerna, de till synes kosmetiska skillnaderna, blir viktiga i brist på andra, uppenbara skillnader.

Johansson och Platini har gått till val på snarlika program. I grunden är de överens om att arbeta med EU, men för en fredad, idrottslig jurisdiktion. Och båda vill sätta stopp för den galopperande hyperekonomin i sporten.

Så, vad är det vi bråkar om?

Två saker. Den ena är hur Uefa ska göra för att skapa en rättvisare fotbollsvärld, den andra är hur Uefa ska styras.

Det är där Lars-Christer Olsson kommer in i bilden.

Svensken är Uefas vd, Europas högst rankade tjänsteman. Under Johanssons ledarskap är uppdelningen tydlig, där sköter Olsson det dagliga arbetet medan styrelsen anger riktning. Om Platini tar över kommer han att stå för ett mer praktiskt, konkret ledarskap, och då behöver han ingen Olsson.

För svensk fotboll är det förstås en stor förlust om man förlorar den länken till maktens innersta rum.

Michel Platini har en otäckt nära relation med den korrupte Sepp Blatter i det korrupta Fifa, men det finns ett i grunden romantiskt, sympatiskt drag över hans vilja att retro-revolutionera fotbollen.

Platini vill skära ner de stora ländernas deltagande i Champions League, han pratar om lönetak, han gillar den spanska demokratiska klubbmodellen, han är motståndare till börsnoteringar och säger att han ”avskyr G14”.

Måste värna om landslagsfotbollen

Om jag på allvar trodde att Platini skulle kunna genomföra sina visioner så vore det inget snack. Han vill ha en rättvisare fotboll med tydligare, lokal identifikation. Och vem vill inte det?

Tja, G14 vill inte det.

De stora länderna vill inte det.

De som profiterat på Lennart Johanssons Champions League-modell och som byggt den nya tidens fotbollsindustri vill inte det.

I Johanssons europeiska modell – den han drev igenom efter ett mörkt 80-tal när fotbollen knäade under svag ekonomi och fotbollsvåld – drar de stora in mycket pengar, behåller merparten och låter Uefa fördela det som blir över. Vilket är bättre än inget.

Jag vill se en president som kan värna landslagsfotbollen, som kan verka för att fotbollen blir mer sport än företagsekonomi, som står upp för landslagsfotbollen.

Johanssons väg är den realistiska, samarbetsorienterade. Vi vet var vi har honom, vi vet vad vi får. Platinis väg är ett försök att vända tillbaka tiden. Om jag trodde att det var möjligt att leda Europa genom ett Uefa som tar stenhård strid med G14 och kapitalet så skulle jag satsa allt på Platini.

Det gör jag inte.

Lennart Johansson är en demokrat, en politiker med ett enormt kontaktnät. Han har varit med om att bygga upp en fotboll där de stora är mer överlägsna och avlägsna än någonsin.

Paradoxalt nog tror jag att det är han som har störst möjligheter att driva utvecklingen åt ett annat håll.

Lennart Johansson är inte det bästa alternativet – men han är pinsamt nog det bästa av dem som finns.