”Det där tog ni hårt”

Medford – 18 år efter målen som sänkte Sverige

1 av 3 | Foto: BILDBYRÅN
Medford vs Laul.
FOTBOLL

SAN JOSÉ. En vit mercedesjeep svänger in på Estadio Ricardo Saprissas parkeringsplats.

Ut kliver en svart man som ser bekant ut.

Hernan Medford – 18 år senare.

Det är här på Estadio Ricardo Saprissas konstgräs som Sverige ska möta Costa Rica i en vänskapslandskamp på söndag.

Mitt möte med förbundskaptenen Hernán Medford sker uppe på läktaren, han vill inte sitta inne på kontoret en morgon som denna.

– Det är skönare ute, menar Medford och stryker sig över den kala hjässan.

Klockan är 09.00 och termometern har redan passerat 25 grader här i San José, Costa Ricas bullriga huvudstad, och staden där Hernán Medford, 39, är född och uppvuxen.

– Jag och mina två systrar kommer från en mycket fattig familj. Min mamma var sömmerska och pappa arbetade som turistguide, berättar han.

Tackade nej till Malmö FF

20 maj 1990 är datumet då familjen Medfords liv förändrades för alltid.

Så här beskrevs det av SVT:s fotbollskommentator Bosse Hansson:

”Fritt igen för vår vän nummer sju, Medford, och då är saken klar – Sverige är utslaget”.

– Jag var ju egentligen reserv. Jag hade mest suttit på bänken. Jag kom in när det var tjugo minuter kvar och gjorde det där målet. Från att ha varit helt okänd blev jag som en nationalhjälte. Tidningar jag inte visste existerade skrev stora artiklar om mig. När vi kom hem till Costa Rica bestämde presidenten att alla i hela landet fick tre dagar ledigt. Det var ett våldsamt firande, säger Hernán Medford.

Den då 21-årige anfallaren spelade amatörfotboll i Deportivo Saprissa, men efter målet regnade det in proffserbjudanden. Till och med från Malmö FF.

– Men jag tackade nej, säger Medford.

I stället skrev han på för Dinamo Zagreb, flyttade senare till Rapid Wien, Rayo Vallecano och Foggia innan han återvände till Centralamerika för att spela i mexikanska ligan i åtta år.

– Det är egendomligt vad ett enda mål kan betyda. Det öppnade dörren för en proffskarriär. Det gjorde att jag kunde spara ihop ett litet kaptial och öppna en gymnasieskola som min familj nu driver här i San José.

”Många fan”

Ur ett fotbollsperspektiv var målet inte så märkvärdigt: dålig utspark av Ravelli, Guimaeres vann nickduellen vid mittcirkeln, Medford sprintade ifrån Stefan Schwarz och placerade bollen vid stolproten. 2-1 till Costa Rica och svensk fotbolls kanske största fiasko genom tiderna var ett faktum.

– Jag kommer aldrig glömma Stefan Schwarz och Stefan Schwarz kommer nog aldrig att glömma mig, säger Hernán Medford och skrattar högt.

– Han drog mig i tröjan flera gånger och vad jag vet finns det ingen fotbollsspelare som tycker om att bli av med kläderna under en match.

Vad hände direkt efteråt?

– Svenskarna förstod inte vad som hade hänt. Vanligtvis brukar ni ta förluster som vikingar, men det där tog hårt. Jag kan inte prata svenska, men jag hörde många ”fan”.

– En berusad svensk supporter sprang in på planen och ville tala om för mig vilken skit jag var, men polisen fick stopp på honom.

Vad möts du av för reaktioner från svenskar i dag?

– Det är en slags hatkärlek. Många tycker att det var för djävligt gjort, medan andra anser att det var bra, att mitt mål fick Sverige att vakna upp.

Segern betydde att Costa Rica gick vidare från gruppspelet och än i dag anses VM 1990 i allmänhet och matchen mot Sverige i synnerhet som landets bästa fotbollsprestation någonsin.

I VM 2006 blev det till exempel tre raka förluster, förbundskapten Guimaeres fick sparken och Hernán Medford tog över för att ta laget till VM i Sydafrika 2010.

Efter en godkänd inledning blåser det nu snålt runt Medford – sju raka landskamper utan vinst. Sex av dem har visserligen slutat oavgjort, men det är en klen tröst för Hernán Medford.

– Vissa klagar om man vinner, andra när man förlorar. Spelar man oavgjort, ja då klagar allihop, suckar han.

Medfords stora styrka som spelare var snabbheten, han gjorde 100 meter på 10,8. Den egenskapen kan fortfarande komma till användning då han som förbundskapten är extremt påpassad av media.

– Publiken påverkas av sådant tidningarna skriver. Tyvärr är 70 procent av Costa Ricas journalister helt odugliga.

Hyllar Larsson

– De förstår inte att vi är inne i en utvecklingsfas. Jag har använt många spelare under min tid. Det har inte gått som jag hoppats, men jag tror att vi är på rätt väg. Det är en nödvändig process som jag lärde mig i Europa och Mexiko, men det begriper inte journalisterna. Om vi hade haft européernas mentalitet hade den processen gått lättare och snabbare.

– Dessutom har de börjat skriva om personliga saker, det gillar jag inte, men det är typiskt costaricanskt, säger Hernán Medford och syftar på att han nyligen skilde sig från sin fru.

– Men om fem månader försöker jag igen, då ska jag gifta mig med en ny.

Först ska Hernan Medfords 3-5-2-spelande landslag alltså möta Sverige. Medford påstår att han känner till de flesta svenska spelarna, men tycker att deras namn är för svåra att uttala.

En stund senare hyllar han något oväntat Birminghams Sebastian Larsson.

– En som har imponerat på mig under hösten är han i Birmingham, Larsson. En fin spelare.

Vinner ni med 2–1 igen?

– (skratt) Vi hoppas det. Det går ju aldrig att veta hur en match ska sluta, men vi kommer med en positiv inställning.

FAKTA

Hernan Medford

Fullständigt namn: Hernán Evaristo Medford Bryan. Född: 23 maj 1968 i San Jose, Costa Rica. Yrke: Förbundskapten för Costa Ricas landslag. Landskamper/mål som spelare: 89/18. Klubbar som spelare (1980-2003): Barrio Mexico, Sagrada Familia, Deportivo Saprissa, Dinamo Zagreb, Rapid Wien, Rayo Vallecano, Foggia, Deportivo Saprissa, Pachuca, León, Necaxa, Deportivo Saprissa. Klubbar som tränare (2003-2006): Deportivo Saprissa. Smeknamn: ”Pelicano” (Pelikanen). Känd för: 2–1-målet mot Sverige i Genua 1990. Det skickade ut Sverige ur VM och förde Costa Rica vidare. Landets hittills största framgång i VM-slutspel.

Analysen

Det krävdes en hel del förberedelser för att få en exklusiv intervju med Sverige–dödaren från 1990. Blev lovad en halvtimme och fick en halvtimme, men bjöd bort tio minuter till TT:s utsände. Medfords engelska och min spanska var ungefär på samma låga nivå, därför tvingades jag använda tolk vilket omöjliggjorde följdfrågor. Medford var dessbättre öppen och pratglad, samt verkar vara en trevlig och harmonisk herre, därför blev intervjun ändå godkänd. Nyhetsmässigt bidrar den inte med så mycket, men det är skön nostalgiläsning för oss som minns hans jävla skitmål.