Ett ögonblick...

FOTBOLL

...Erik Niva, 31, som är tillbaka i Sportbladet efter pappaledighet. Hur är dagsformen?

– Urusel, faktiskt. En öroninflammation fick ena trumhinnan att spricka – precis lagom till att jag ska ut i Europa och göra fem flygdagar. Men vad tusan, är det stormatcher så är det stormatcher. Här funkar det inte att skylla på småskador, utan här handlar allt om att prestera under 90 minuter. Hjälper kylspray mot sprucken trumhinna? Den magiska svampen?

Du blev framröstad som Sveriges bästa sportjournalist alla kategorier. Hur ska du toppa detta under 2010?

– Hittills har jag ju inte skrivit en text under hela året, som den briljanta karriärsstrateg jag är.

Det gäller att smida medan järnet är varmt, sägs det ju. Nämen, framöver blir det väl nu mer av samma gamla vara – små och stora berättelser ur den internationella fotbollssagan i alla möjliga former. Allt från det azeriska bottenmötet till VM-finalen, i papperstidning, blogg, webb-tv och allt däremellan.

Vad kan läsarna förvänta sig inom den närmsta framtiden?

– Först och främst så har jag och Simon Bank en skendöd blogg att väcka liv i. Sedan var det visst en Champions League-turnering och några dussin ligor som skulle avgöras. Och därefter var det någon som sa något om ett VM nere i Sydafrika.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Andra kräver en plats högst upp på tronen, längst ut på den yttersta spetsen – själv nöjer jag mig med en fjärdeplats.