”Finns många kungar men bara en Gud...”

Var störst av alla – men sjukdomen befläckade Ronaldos arv

1 av 26
FOTBOLL

Det är 38 år sedan han föddes och 20 sedan hans första VM-guld.

Då log en 17-årig Ronaldo Luís Nazário de Lima mot den amerikanska solen redo att erövra världen.

En osannolik karriär senare har ändå en enveten sjukdom befläckat hans arv.

Han är sin tids kanske främste anfallare och har inspirerat en hel generation fotbollsspelare: Bland dem Zlatan Ibrahimovic. Men när Ronaldo på torsdagen firade sin 38:e födelsedag, en av två eftersom det dröjde fyra dagar innan hans pappa hade sparat ihop pengar för att registrera födseln, är det med ett arv som befläckats. Den störste blev den störste – bokstavligt talat.

När brassen den 14 februari 2011 kallade till presskonferens avslutade han sin karriärs största kamp.

– Det är väldigt svårt att ge upp något som gjort mig så lycklig. Mentalt ville jag verkligen fortsätta men det är dags att inse att jag har förlorat kampen mot min egen kropp, sa Ronaldo.

Slog alla rekord

Månaderna innan beslutet hade Ronaldo varit fokus för Corinthians-fansens ilska efter att klubben mycket oväntad åkt ur Copa Libertadores. Anfallarens bil vandaliserades och när laget kom till träningsanläggningen hade en stor text målats på klubbhusets vägg:

”Ronaldo är ett skamlöst fetto”.

Viktproblemen var inget nytt för Ronaldo som vid det här laget hade förvandlats från ”Il Fenomeno” till ”El Gordo” (Fettot). Men det berodde varken på lättja eller ett överdrivet festande.

2002 – 26 år gammal och på toppen av sin karriär efter sitt andra VM-guld och utmärkelse som världens bäste spelare – bytte anfallare Inter mot Real Madrid. Tröjförsäljningen slog alla rekord och Real-fansen skanderade brassens namn under säsongsinledningen trots att han då saknades på grund av skada.

Väl tillbaka gjorde Ronaldo två mål i sin debut och under de kommande åren skulle han spotta in osannolika 83 mål på 127 ligamatcher. Men mot slutet av sina fyra och en halv säsonger i Madrid började Ronaldo förlora tränaren Fabio Capellos förtroende. Publiken hade då redan gett upp sin gamle gunstling som numera refererades till som ”El Gordo” (Fettot) på Bernabéus läktare.

I juli 2006 värvades Manchester Uniteds målkung Ruud van Nistelrooy som en direkt konkurrent till Ronaldo och vann snabbt Capellos kärlek. I november var den italienska managern redo att ge upp Ronaldo efter återkommande skade- och viktproblem.

– Han måste fortfarande gå ner i vikt. Han har förlorat några kilo men måste fortsätta för att bli den spelare alla känner igen. För honom är viktnedgången det allra viktigaste, as Capello.

Ronaldo lovade att ge allt.

– Jag är inte lycklig eftersom jag inte får göra det som gör mig lycklig: Spela fotboll. Det saknas i mitt liv. Det värsta som finns är att inte ha coachens förtroende och inte veta hur du ska återfå det. Men jag är en krigare och jag kommer kämpa mig tillbaka in i startelvan, as anfallaren.

”Han ser ut som en modell”

Men trots brassen envetna kamp för att förlora kilorna och vinna tillbaka Real-fansens kärlek så hände ingenting. Två månader efter Capellos ultimatum gav Ronaldo upp och bad om att få flytta till Milan. Men Real-ledningen as nej.

Klubben hade betalat 46 miljoner euro för anfallaren 2002 och fick nu inte ens åtta miljoner euro av italienska Milan som oroades över anfallarens hälsa. Det hela slutade med att brassen själv, en gång världens mest hyllade spelare, tvingades köpa ut sig själv från kontraktet med Real och därmed betala för sin egen övergång till Milan.

Den 30 januari presenterades Ronaldo av Milan med nummer 99 men när Zlatan Ibrahimovic mötte blicken med sin store idol i Milano-derbyt i mars 2007 kan han inte riktigt ha känt igen sin gamle förebild. Då vägde den 183 centimeter långe Ronaldo 95,5 kilo.

Väl på plats i Milano gjorde de italienska läkarna sedan en intressant upptäckt. Ronaldo led av sjukdomen hypothyroidism som påverkar sköldkörteln och matsmältningen. Symptomen är förlorad energi samt ofta ökad vikt och intellektuell tröghet. Brassen fick ett skräddarsytt träningsprogram och Milan ansökte hos italienska olympiska kommittén om dispens från dopningsreglerna för att Ronaldo skulle kunna få en korrekt behandling av sin sjukdom.

När träningslägret inför säsongen 2007/08 gick mot sitt slut var brassen nere på 90 kilo, men fortfarande en bit ifrån målvikten på 87.

– Ni får se honom snart. Det kommer bli en överraskning för alla. Han ser ut som en modell. Han är väldigt motiverad och vill verkligen bevisa för alla att han fortfarande är världens bäste anfallare, sa tränaren Carlo Ancelotti.

Men den gamle Ronaldo skulle inte skina igen. Viktproblemen fortsatte och det i kombination med återkommande skador haltade Ronaldos framfart. Trots det blev det nio mål på 20 ligamatcher för Milan, ett klart godkänt facit, innan han den 13 februari 2008 drabbades av sin tredje allvarliga knäskada.

Medicinen förbjuden

Ligamentsskadan i högerknäet var densamma som 1998 och 2000. När sommaren 2008 kom annonserade Milan att Ronaldos tid i Italien var över och efter två år i Corinthians tvingades så Ronaldo inse att även hans karriär var det. Då avslöjade också Ronaldo att han egentligen aldrig fick en ärlig chans i Milan.

– För att kontrollera min sjukdom måste du ta speciella hormoner men de är förbjudna av den italienska fotbollens dopningsregler. Den smärtan fick mig att börja se slutet på min karriär. Min tid som fotbollsspelare var vacker, underbar. Jag har haft många förluster men också oändliga framgångar.

För dagens ungdom kanske Ronaldo är ”tjockis-Ronaldo” eller ”den gamla Ronaldo” efter Cristiano Ronaldos världserövring. Men de som var med under hans glansår vet.

De minns inte bara de två VM-gulden, två Ballon d'Or och de 15 VM-målen. De minns avsluten och snabbheten under de första stegen som revolutionerade fotbollen och ställde nya krav på världseliten. Men han var långt mer än så.

– Tekniskt är Ronaldo den bäste någonsin – och inte Cristiano. Van Basten var också väldigt bra men när Ronaldo var i sin bästa form så var han bäst av alla, säger Fabio Capello.

Det är inte heller svårt att se brassens avtryck på dagens bästa fotbollsspelare. Kanske allra tydligast hos svenske Zlatan Ibrahimovic.

Zlatan växte upp med att stirra på bilder på Ronaldo på pojkrummet i Malmö, fortsatte med att stirra ner brassen på de berömda derbybilderna från 2007 och såg den 14 februari 2001 sin store förebild tacka för sig.

– För mig var det tillräckligt för vi var på plan samtidigt. Jag har spelat mot andra fenomen men det finns bara en Ronaldo. Som Maradona brukade säga: det finns många kungar men bara en Gud. Det är sant för Ronaldo också.

Källor: CNN, Eurosport, Gazzetta dello Sport, The Guardian, Daily Mail, Backpagefootball.