Laul: Försöker se det som en hyllning från Zlatan

1 av 2
FOTBOLL

Efter 16 år på Sportbladet tar Robert Laul tjänstledigt för att bo med flickvännen i Washington i ett år.

I en avskedsintervju berättar han om sitt nya nyktra liv, om hoten han drabbats av samt hur det känns att kallas för "Kalle Anka" av Zlatan Ibrahimovic.

– Kalle är en go anka som charmat världen i över 80 år, säger Laul.

Redan i Zlatan Ibrahimovics självbiografi pratar han om dig som en "Kalle Anka" i samband med att du fejkade en kontaktannons i hans namn 2003 när han sa att han längtade efter familj och flickvän. Vad tycker du om tillmälet?

– Kalle är en go anka som charmat världen i över 80 år. Jag försöker se det som en hyllning.

Även nu när han kallar dig för det igen?

– När jag bevakade OS i somras beskrev jag herrfotbollen som just en "Kalle Anka"-turnering. Så jag är väl en "Kalle Anka"-reporter då, det har Zlatan rätt i.

Kan man ana en viss nöjdhet från din sida, att du uppenbarligen gjort ett visst intryck på Zlatan Ibrahimovics resa?

– Nja, det är inget jag går runt och känner mig nöjd över. Och om vi ska bli seriösa tycker jag det är skillnad på att beskriva en företeelse som "Kalle Anka" jämfört med att rikta det mot en enskild person. Tonläget i Sverige just nu, ja i hela världen, behöver bli bättre. Där har vi alla ett ansvar: Jag som journalist, Zlatan som förebild för många ungdomar. Han är för stor för att hålla på med den typen av mobbningsepitet.

Polisanmält hot

Till något allvarligare: Du kom tillbaka efter jobb och lite semester i USA till ett mycket hotfullt brev på hallmattan i Solna. I hotet uppmanas du att inte "förstöra debattklimatet" vilket syftar på en debatt med Expressens politiske reporter Niklas Svensson från i september i år, där du argumenterade för en humanare syn på flyktingar. Berätta om din reaktion.

– Väldigt obehagligt. Jag har polisanmält det. Det är något annat än de brev och mejl som frustrerade fotbollssupportrar slänger iväg till redaktionen efter en förlust. Här hade någon aktivt sökt upp min adress, redigerat ihop eländet och lagt det på lådan. En tanke som slog mig var att: "Tänk om jag haft tre barn och fått den här skiten? Hade jag vågat fortsätta skriva då?". Jag kommer inte låta detta påverka mig, jag tänker fortsätta att uttrycka mina åsikter men tänk de som har tre små ungar och får något sådant här? Fy fan.

Vad säger det här om klimatet kring svensk journalistik?

– Om man tittar på sportjournalistiken, vilket våra läsare kanske är mest intresserade av, så är det framför allt ett helt oacceptabelt klimat för kvinnliga journalister. Det hat ni får stå ut med är den lägsta form av kommunikation vi har i det här landet. Ensamma och rädda män och gubbar, bittra och patetiska handlingar. I de fall det handlar om missbruksrelaterade beteenden kan jag hälsa att det finns hjälp att få. Det går att vända en destruktiv tillvaro till en bättre. Min mejl är alltid öppen där.

Det har varit ett händelserikt år för dig. Läsare och följare har kunnat följa din resa som nykter alkoholist, hur har du upplevt reaktionerna från omvärlden?

– Jättefina. Jag har fått ett otroligt stöd från alla håll och kanter. Jag är jättetacksam för, det har varit en stark hjälp för mig, jag vill att alla som har hört av sig ska veta det.

”Jag ska vara hemmaman”

Du lämnar strax Aftonbladet efter 16 år i tjänst för ett sabbatsår som hemmaman till SVT:s USA-korre och tidigare Aftonbladet-medarbetaren Carina Bergfeldt. Vad ska du göra medan din bättre hälft gör korrekarriär på andra sidan Atlanten?

– Jag ska vara hemmaman. Jag tror att alla moderna män mår bra av sköta markservicen åt en kvinna i åtminstone ett år av sitt liv. Sedan kan det återgå till ett jämställt förhållande men för mig blir det fullt fokus på dammsugning, tvättmaskinen och pajbakning en tid framöver.

Vi som kommer att sakna din nuna, kan du lova att du kommer tillbaka?

– Nu tog du allt i va?

Inte så mycket som du tror. Något annat du vill tillägga?

– Jag märker att tonläget bland fotbollssupportrarna har förändrats i takt med att tonläget i den politiska debatten har hårdnat. Det är mycket hat i alla möjliga riktningar därute. Här tror jag att supporterklubbarna kan göra en samhällsinsats. Det är inte deras ansvar eller skyldighet men jag tror att de kan erbjuda ett bra forum för diskussion hur man hanterar motgångar och rivalskap utan att det slår över i ännu mer hat. Det finns så mycket inneboende rivalitet mellan lagen på planen att inte behövs något påklistrat, inbillat supporterhat ovanpå det. Det är ett destruktivt och pubertalt beteende där alla fotbollsfans som fyllt 20 kan försöka sätta en bättre standard redan till säsongen 2017.

Till sist; vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att konstgräset är förbjudet när jag kommer tillbaka.