Lilian Thuram – spelaren som gör så mycket mer än bara köper Ferraribilar

Sveriges bästa fotbollsskribenter om veckans hetaste ämnen

FOTBOLL

Real Madrid förlorar, Lyon förlorar, Bayern München förlorar... Europas storklubbar tycks ha tagit januarikrisen med sig in i februari. Vilken svacka fänglsar dig?

BANK

Hamburgs, förstås. Gänget som var trea i Bundesliga i fjol och som aldrig åkt ur ligger sist, har vunnit en av 20 matcher och gjort årets sjukaste självmål två år i rad. Hösten var en mardröm, men efter uppehållet tog man nya tag och? släppte in 1–1 i slutsekunden mot Bielefeld och tappade 1–0 mot Cottbus. Tränare Doll fick gå och ersattes i fredags av Huub Stevens. Huub inledde med att säga att ”det vore idioti att sitta på bänken redan i helgen”. I helgen satt han – jodå – på bänken och såg HSV tappa en ledning i slutminuterna. På övertid kom förlustmålet också, och rubriken i Süddeutsche Zeitung sa allt som behövde sägas: ”HSV – alla psykosers moder”.

NIVA

Allra mest fascineras jag nog av att Bayern München äntligen är tillbaka i tvättäkta gammal ”FC Hollywood”-form. Ska jag känna mig bekväm med Bayern München måste jag faktiskt få en rejäl dos av intrigerande, en ordentlig hög av pampar med storhetsvansinne som sätter sina egna egon främst. Och se? När Felix Magath fick sparken i veckan hade pressen nyheten innan den före detta managern ens hunnit informeras. Klubbpresidenten Franz Beckenbauer var nämligen på semester i Dubai, och blev inte konsulterad av den övriga styrelsen. När ”Kaiser Franz” insåg detta blev han så förgrymmad att han gick bakom ryggen på klubbledningen och omedelbart tipsade tabloiden Bild.

Två strutar bakom Andreas Isaksson och plötsligt har lille Leroy Lita gjort nio mål på nio matcher. Är Reading-bombaren the real deal?

BANK

You bet. Det finns spelare som springer mycket, det finns spelare som springer snabbt, det finns spelare som springer smart. Leroy Lita springer mycket, snabbt och smart. Han gör mål med vänstern, högern, huvudet, han är kvick som en Ian Wright och har exakt samma sorts ego. Jag blev förälskad i honom för två år sedan, på ett hotellrum i Paris. Och innan ni får konstiga bilder i huvudet: Jag satt där och såg Litas U21-debut på tv. Han kom in, nickade in ett mål och såg stundtals äckligt vass ut. När Leroy Lita var 15 tränade han avslut med seniorerna i Chelsea. Om han slutar ränna på krogen och slåss så kommer de att ångra att de släppte honom.

NIVA

Well, min kompis ”Maskinen” har hajpat upp Leroy Lita så enträget att det blivit omöjligt att värja sig. Jag har hoppat på Lita-expressen för att den är läskigt snabb, men än mer för att Kongo-killern är så sjukligt besatt av målskytte. ”Ian Wright är min hjälte, han är anledningen till att jag spelar fotboll. Jag har aldrig sett någon njuta lika mycket som honom av att göra mål, och jag känner likadant”, säger Lita. Det är en ganska förbjuden inställning, men jag tror att Leroy Lita är rätt nöjd med en 3–7-förlust om han själv gjort hattrick. Det är en styrka som kommer att ta honom långt – men också en svaghet som lär stoppa honom före den absoluta toppen.

Och så var det slut för det roliga den här gången – transferfönstret har bommat igen. Vad var värt att notera under årets marknadskommers?

BANK

En affär som visade två saker: att Jean-Michel Aulas är fransk fotbolls mobbare, och att unga spelare tappat alla perspektiv. Frederic Piquionne är en 28-årig anfallare som pendlar mellan att vara briljant och värdelös. När han gjorde ett par bra matcher för St Etienne gjorde Lyon-basen Aulas som han alltid gör: La ett skambud genom pressen – och fick spelaren att tappa fotfästet. Piquionne tyckte att han borde få gå billigt till hatade rivalen OL, mitt under säsongen. Det fick han förstås inte. Så Piquionne surade, surade – och såldes till Monaco. ”St Etienne är historia” sa Piquionne och gjorde, naturligtvis, mål i debuten för sin nya klubb i lördags.

NIVA

Övergångsruljansen var deprimerande tråkig – men The Guardians livebevakning av deadline-dagen hejdlöst underhållande. Under 14 timmar och 36 minuter erbjöd websajten löpande sarkasmer kring allt som hände och inte hände när ifrågasatta managers jagade sista minuten-business. Klockan 19.00 suckades det resignerat bakom tangentbordet: ”Jag vet att det varit en dag av oöverträffad inaktivitet, men än är det fem timmar kvar av detta nonsens”. Kvarten senare var det dock annat ljud i skällan: ”TRANSFER! Celtic låter sin 22-åriga reservlagskapten Paul Lawson att gå till St Mirren på lån. Om inte det får er upphetsade så vet jag inte vad som skulle göra det”.

Till sist, vad var det viktigaste vi missade i helgen?

BANK

En skalle på le Musée de l’Homme i Paris. Vid sidan av Descartes kranium och en cro-magnon-skalle finns nu? Lilian Thurams huvud. Barças intellektuelle back har tackat ja till att få en exakt kopia av sitt kranium utställd. Skälet? ”Det här muséet sätter människan i centrum och påminner oss om att vi alla kommer från samma familj, oberoende av hudfärg” säger Thuram. Samtidigt anklagar han högerns presidentkandidat Nicolas Sarkozy för att ha en rasistisk grundsyn. Thuram stöttar socialisten Ségolène Royal i valet. Själv är jag bara glad att det finns spelare som använder sin position till mer än att köpa Ferraribilar.

NIVA

Tja, som vanligt gäller det ju att vara på hugget när det börjar dra ihop sig till Hun Sen-cupen i Kambodja. Årets nyhet: Utländska spelare får inte vara med längre. ”De är längre, de är starkare, de har mer erfarenhet. De är för bra jämfört med kambodjanska spelare, så det vore orättvist att låta dem spela”, säger fotbollsförbundets ordförande Sao Sokha. ”Premiärministern vill ge våra Khmer-spelare chansen att vinna”. Ni skrattar åt de stackars kambodjanerna? Själv sitter jag med fjolårets allsvenska skytteliga i näven, samtidigt som jag försöker få tag på Sao Sokhas nummer för att arrangera ett studiebesök.