ALLA TIDERS, LARSSON

Envisheten gjorde Henke störst

FOTBOLL

Henrik Larsson, 34, kunde inte ta emot utmärkelsen som tidernas bäste Guldbollenvinnare i går.

Han ska spela med Barcelona i katalanska cupen i dag.

Alltså, en möjlighet att visa att han är en av spelarna för startelvan.

Envisheten som gjort Henrik Larsson till en av svensk fotbolls största fortsätter att prägla honom.

– Jag har varit sådan sedan min pappa sade till mig att alltid förbereda mig ordentligt. Jag var inte så gammal när han sade det, men det fastnade, säger han.

Det har skrivits spaltmeter om Henrik Larssons tuffa stunder i fotbollskarriären.

Om de svåra motgångarna, benbrottet och korsbandsskadan, som många trodde skulle sätta stopp för fortsatt spel.

Men de som trodde det – de kände inte Henrik Larsson.

Liten till växten

– Det var en del som skrev att skadan var en fara för min karriär, men det har aldrig funnits i min skalle, förklarade han efter comebacken efter benbrottet 1999.

Envishet är nämligen Henrik Larssons mellannamn.

– Du är inte alltid på topp. Du måste ta motgångar för att kunna njuta av framgången. Jag har aldrig sett mig själv som en kaxig person utan varit likadan när det har gått bra som när det gått dåligt.

Sportmagasinets Stefan Holm frågade Henke tidigare i höstas om varifrån han fått den egenskapen.

– Det har väl med uppväxten att göra, att folk sa till en att det inte går eller att jag inte kan. Jag har alltid haft en inre röst som säger: vi får väl vänta och se.

– Jag var liten till växten, jag var tunn och det andra med det tredje. Man ska väl tacka dem som har ”lallat” en under alla år. Det är det som gjort mig oerhört envis. Det är på gott och ont, men när det handlar om fotboll är det en bra egenskap. I det vardagliga är det inte alltid så bra, men jag har lärt mig att kompromissa. Utan det skulle jag helt enkelt vara omöjlig att ha att göra med.

Nu finns det många som tror att Larsson hamnat i en allt för svår fotbollsmässig konkurrens.

Svensken har svårt att ta en ordinarie plats i megastjärnlaget Barcelona.

Gissa själva hur Henke tar det?

Just det.

Inte på galan

Han åker inte till fotbollsgalan.

I går tränade han i stället med Barcelona på förmiddagen, i kväll kan han ju få chansen från start borta mot Nàstic i semifinalen av katalanska cupen.

Att förbereda sig på bästa sätt inför nästa uppgift är heligt.

Sent i går kväll, när Sportbladets Petra Thorén ringde till Henke och meddelade att han fått utmärkelsen som tidernas bäste Guldbollenvinnare, utvecklade han varför han inte kom till fotbollsgalan:

– Jag har varit sådan sedan min pappa sade till mig att alltid förbereda mig ordentligt. Jag var inte så gammal när han sade det, men det fastnade. Jag har jobbat efter det i alla år och när man blir äldre inser man mer och mer vad det betyder. Man måste ge sig själv chansen för att kunna prestera sitt yttersta.

– Genom att förbereda sig bra kan man göra sitt bästa. Innan kanske jag var lite för seriös, men när man blir äldre får man lite distans till vad som krävs. Jag är ingen robot, när jag är ledig så spelar jag golf och är med mina kompisar och gör saker som alla andra gör. Men när det är säsong kommer alltid fotbollen först.

I Henrik Larssons värld, precis som i Zlatan Ibrahimovics, finns inget ”det går inte”.

Att bli utsedd till tidernas bäste Guldbollenvinnare lär inte göra Henke mätt.

För att förstå varför han känner så och gör som han gör måste man veta lite mer om hans bakgrund.

Hans pappa, sjömannen Francisco Rocha, lämnade Talho på en av Kap Verdeöarna efter period av svår torka och hamnade till slut i Sverige och Helsingborg.

Där träffade Francisco Eva och de fick pojkarna Kim, Robert och Henrik.

I skolan sa Henke tidigt att han skulle bli fotbollsproffs. Från en kvinnlig lärarinna fick han uppmaningen:

– Lär dig räkna och skriva. Du kan inte tjäna pengar på fotboll.

Ni som kan er Henke vid det här laget vet vad effekten av det blev.

Han spelade fotboll med Högaborg och jobbade extra vid sidan om – som badvakt, fritidsledare och på ett grönsakslager.

Han gjorde lumpen på I16 i Halmstad som bevakningssoldat eftersom han inte platsade på idrottsplutonen.

En tränare i Högaborg, Bengt Persson, förklarade för honom:

– Han berömde min talang. Men han var också skarp i tonen och sa att det inte räcker med talang. Man måste jobba hårt också. Jag tog åt mig orden.

Henrik Larsson jobbade hårt i Högaborg, hamnade i Helsingborgs IF och reste vidare ut i proffslivet. Först en tuff tid i holländska Feyenoord, sedan blev han Gud i Celtic.

Efter sju otroliga säsonger i Glasgowlaget spelade han sista skotska ligamatchen 16 maj 2004.

Efter att ha gjort 1–0 och 2–0 i 2-1-segern mot Dundee United och hyllats av publiken kunde Henke inte dölja tårarna.

– Hela min karriär här har varit underbar. Jag kommer sakna allt det här, sa han.

Sedan la han till:

– Men, som jag sagt många gånger förut, så är det dags att gå vidare.

Målmedvetenheten kan låta känslokall.

Han kan uppfattas som tråkig.

Men på senare år har Larsson öppnat upp sig. Visat sina känslor.

Lokaltidningen Helsingborgs Dagblad hängde med när Henke skulle ansluta till Barcelona strax efter att kontraktet blivit klart förra sommaren.

20 juli förra året stod Larsson på Kastrup och väntade på att gå ombord på planet mot Spanien.

– Alltså, Barcelona... det är först nu jag börjat förstå lite av hur stort det är. Men jag väntar fortfarande på att någon ska komma fram och säga ”ha, du är lurad...”, sa han till tidningens utsände.

Trots sin svåra knäskada lite senare under året kände han stor delaktighet när Barcelona i våras hyllades för sitt ligaguld.

Bästa veckan

– Det här är den bästa veckan i mitt fotbollsliv. Att åka buss i tre timmar genom stan och firas av en miljon människor kändes helt enormt, det kunde vi aldrig göra med Celtic eftersom Rangers finns i samma stad, sa han.

Henrik Larsson medger också att han i Barcelona kan njuta av livet som hyllad fotbollsstjärna på ett annat sätt.

För i Barça är han ju faktiskt inte nummer ett.

– När jag bodde på hotell första veckan (i Barcelona) så kunde jag gå ner till träningen utan att bli stoppad, utan att bli frågad om autograf. En fantastisk känsla.

Dessutom beundrar han det spanska levnadssättet.

– Jag älskar siestor, jag älskar god mat så jag stortrivs. Vi trivs jättebra hela familjen.

Men mätt? Då har man underskattat Henrik Larsson.

Att fråga honom om han funderat på vad han ska göra efter att den aktiva karriären som spelare är över – är lönlöst.

– Andra kanske tänker annorlunda, men jag måste ha hundraprocentigt fokus på det jag gör just nu. Annars är det lätt att man försvinner i tankar på annat håll som inte har med fotbollen att göra.

Källor:

Sportbladet, Sportmagasinet, Dagens Nyheter och Expressen.

Michael Wagner