”Det är faktiskt större nu än första gången”

FOTBOLL

MILANO. Matchvinnare i Milano-derbyt.

Vinnare av Guldbollen för femte gången.

Zlatan Ibrahimovic skriver historia, hela tiden.

– Att vinna Guldbollen blir bara större för varje gång, säger Zlatan i en exklusiv intervju med Sportbladets Milano-korrespondent Jennifer Wegerup.

I kväll skrev han än en gång sin autograf i fotbollens historieböcker. Zlatan Ibrahimovic. När han klev upp på scenen på Fotbollsgalan för att för femte gången ta emot Aftonbladets och Svenska Fotbollförbundets Guldbollen var ingen förvånad.

Zlatan Ibrahimovic är helt enkelt just nu på en egen nivå. Mer än svensk fotbolls främsta stjärna är han en egen galax. Bortom räckhåll men vacker att titta på och ständigt föremål för diskussioner och åsikter, analys, beundran och förundran.

– Jag är väldigt glad, det är så stort att vinna Guldbollen. Det är faktiskt större nu än första gången, säger Zlatan.

Vi, fotograf Jimmy Wixtröm och jag, träffade honom i fredags kväll på Milanello, Milans träningsanläggning, en bit utanför Milano. Zlatan har då vi ses först gett en gruppintervju till svenska medier, däribland även Sportbladet. Sen fortsätter vi själva in i ett av Milans små sällskapsrum för ett samtal på egen hand och Zlatan visar inte minsta tecken på att vara färdigpratad eller trött – tvärtom.

Är det lika roligt nu Zlatan, det är femte gången du vinner Guldbollen, hur känns det?

– Jag tror att det blir större och större för varje gång som man vinner den. Det viktigaste är att inte bli mätt och detta är ett bevis för att man vill mer och strävar efter mer, säger Zlatan.

Minns du känslan från när du vann Guldbollen första gången?

– Ja, det var fantastiskt alltså. Kollar man historieböckerna, de som har vunnit Guldbollen… Och så kom då jag…Inte från ingenstans för jag hade ju haft mina år i Ajax och kommit till Juventus. Men ändå… Så fick man vinna den och hamna i historieböckerna. Det var stort.

Och nu femte vinsten alltså? Jag sitter i Guldbollen-juryn och minns att vi sa när du skulle få ditt tredje pris att ”det kanske blir så att Zlatan vinner sju, åtta gånger om han får vara skadefri”. Vi i juryn konstaterade att vi stod inför en ny epok. Vad säger du om det?

– Det är fantastiskt. Om jag lever om tio år och tittar på Fotbollsgalan och någon annan vinner Guldbollen. Då kan jag säga till mina barn att ”jag vann den fem gånger” eller kanske mer till och med…

Fotograf Wixtröm har med sig en Guldboll ner till Milano och Zlatan poserar en lång stund, säger, närmast ursäktande:

– Jag hörde att ni ville ha en bild med alla fem guldbollarna. Men jag hann inte ordna det, det var svårt att få ut alla hit till Milanello.

Zlatan sätter sig i den vita soffan igen. På ett litet bord strax intill står ett röd- och svartrutigt schackspel med Milans emblem på. Utanför, i Milan-baren, sitter Filippo Inzaghi och dricker te och mumsar på kex, med kryckorna lutade mot väggen. En stund tidigare har Alessandro Nesta och Andrea Pirlo släntrat förbi. Det här är Zlatans värld och vardag: fotboll på toppen, världsstjärnor som lagkamrater och högsta nivå på träning och match.

– Jag tror att det skulle vara svårt att spela i någon mindre klubb, att varva ner i till exempel MFF. Jag är van att träna och spela med världsstjärnor. Så jag kan tror att det vore svårt att avsluta i en liten klubb i en liten liga. Ska man göra något måste man göra det för att man är hungrig, säger Zlatan och fortsätter:

– Det är också därför jag bytt klubbar genom åren. Folk får säga vad de vill men jag måste vara hungrig, jag måste vara motiverad så att jag kan göra mitt bästa.

Zlatan ler på nytt men det är egentligen inte leendena som får mig att känna att något har hänt med Zlatan, att han har förändrats, mognat, blivit mer ödmjuk. Le utan att leendet når ögonen kan alla proffs göra på beställning. Det är sättet Zlatan svarar på, att han anstränger sig för att hitta svar, vill förklara sig, vill prata – som ger ett intryck av en person i harmoni, i balans med sig själv och omgivningen. Jag, som följt Zlatan i snart åtta år, har även sett den andra sidan och kan därför säga att det här är äkta, inget spel för gallerierna. Något som Zlatan för övrigt aldrig ägnat sig åt – på gott och ont.

Zlatan, du känns så glad och lugn. Har motgångarna i Barcelona gjort dig mer ödmjuk tror du eller är det en för enkel förklaring?

– Jag tror att det är viktigt att vara glad. Jag kände där i Barcelona på slutet att det inte var roligt längre. Och då frågar man sig själv ”Varför ska jag gå igenom det här, varför ska jag lägga så mycket energi på saker som inte ens behöver existera?”. Jag fyller 29 år, jag ska inte göra det sådant. Så länge jag känner mig frisk ska jag satsa och jag ska gå ut på planen och ha kul.

Zlatan slår ut med armarna på bästa latinskt manér.

– Men sen, det här med att media skriver att jag är gladare, det är så att med media har jag lärt mig att det handlar om att ge och ta. Allt handlar om hur media behandlar dig. Men det gäller också hur man själv beter sig… Jag menar, jag har inte haft den bästa kontakten med media….

Sant! (vi börjar båda skratta).

– I början var det kul, jag pratade med allihop, jag bjöd hem dem till mig och jag förstod inte vad konsekvenserna var. Jag hamnade i tidningen med bild och allt och alla var nöjda och glada.

– Sen kom man till en viss nivå och då började det vända till negativt och då blev man påverkad. Det gäller att kunna hantera den biten också.

– Just nu känner jag att jag vet vad jag behöver för att kunna prestera på max på plan. Man tjänar inget på att gå runt på plan och tänka på att ”det där har hänt och det där kommer att hända”.

Många missförstod dig väl också ibland, kunde inte se bortom din kaxiga attityd?

– Ja, du har rätt. Jag tror att många ville bygga upp mig på ett sätt som var på helt fel linje. Det viktiga var inte fotbollsbiten utan det viktiga var vad jag sa, vilka uttalanden jag gjorde. Det var mycket sådant i början, om jag minns nu, tio år tillbaka. Det var synd, för det ska ju handla om fotboll, det man gör på planen.

Du gjorde förut, när vi var alla svenska medier på plats, ett uttalande som jag inte tror att du skulle gjort för några år sen, om fotboll och politik?

– Ja, det är något man har lärt sig. Att fotboll och politik inte hör ihop. Fotboll är en religion där alla kan vara med. Det spelar ingen roll om du är svart eller vit eller kines eller vad du pratar för språk. Sådan är inte poltiken, säger Zlatan och vidareutvecklar sitt resonemang:

– När man spelat i de lagen jag spelat i, när man ser sådant som politik, det är något annat. Jag älskar fotboll och spelar fotboll varje dag. Jag vill känna när jag kommer på plan att fotbollen tillhör alla, att alla är välkomna, att alla ska vara på planen. Det är viktigt tycker jag, man ska inte blanda ihop de här två sakerna.

Det spekuleras hela tiden med jämna mellanrum om vilken betydelse din uppväxt i invandrartäta Malmö-förorten Rosengård haft för dig. Vad säger du själv?

– Jag tror att det betyder mycket. Jag har känt ända sen jag var liten att jag med mitt förnamn och efternamn, jag har fått känna att jag måste göra tio gånger så mycket som han bredvid mig.

– Vilket kanske har varit en fördel, det har gjort mig till den jag är i dag. Så när jag säger ”jag vill mer, jag är inte mätt”, det har jag med mig. Det är ingen som kan säga om mig att jag inte gett allt. Jag ville hela tiden vidare, jag vill visa alla.

Zlatan blir ivrig, minns tillbaka, börjar prata om den tid då han fortfarande var på väg upp, ville visa världen vem han var.

– Att komma därifrån jag kommer, det är…Du vet, på den tiden var MFF annorlunda. Var du inte med i pojklandslaget, i något landslag, då kunde du aldrig få komma upp i a-laget om du inte var en extrem talang. Enligt de tränarna som var där – och de visste inte alltid bäst…

– Det var svårt, jag var sist in i a-laget. Men så hände det något. Negativt för MFF men positivt för mig. Malmö åkte ner i Superettan. För min del var det bra. Då var de tvungna att ta in de yngre spelarna.

Du minns det som i går?

– Ja! Roland Andersson såg en match med mig, de kallade in mig från a-laget och sa ”du ska in på möte nu”. Och jag sa till mig själv ”vad har jag gjort nu?”. För varje gång jag skulle in på möte hade jag gjort något, måste förklara mig. Jag gick där på väg till mötet och tänkte ”vad fan har jag gjort nu?” och jag letade efter en bortförklaring. Så kom jag in och såg på Roland och du vet, på den tiden, jag hade stor respekt för honom. Jag fick komma in i omklädningsrummet där a-laget var, bara det var stort och Roland säger till mig: ”Du har spelat klart med skitungarna. Det är dags att spela med de stora grabbarna”.

– Jag förstod inte riktigt vad han sa, vad han ville. Men samtidigt var jag tyst för jag ville inte göra bort mig. Och så sa Roland: ”från och med i morgon tränar du med oss”.

Det är fantastiskt den resan du gjort. Zlatan Ibrahimovic lagkapten för Sveriges herrlandslag i fotboll.

– Om vi snackar Zlatan kapten år 2010…Alla måste förstå att det inte är som det var för fyrtio år sen, gilla läget som det är, acceptera det, se nuet och inte skapa negativa bilder. Bara att bära landslagströjan är stort för mig. Sen att bära kaptenbindeln, det är det största.

– Och jag känner att jag kan ge något tillbaka på planen till Sverige. Jag försöker att vara den bästa förebilden jag kan. Jag gör misstag ibland, alla gör vi misstag. Men jag försöker att lära mig.

Du med din bakgrund och som är från Malmö, om vi pratar om skotten där mot folk med invandrarbakgrund?

– Det är tragiskt. Jag menar, det ska inte få finnas. Vi bor i Sverige. Och jag tror att Sverige är ett land där vi gillar att bo på grund av att alla är välkomna och man lever bra i Sverige, man är emot oro och krig.

– Det är där är politik, jag brukar inte prata om det. Men nu när du frågar, när vi pratar så här bra, då vill jag säga att detta ska inte hända. Jag menar, du ska kunna på gatorna i lugn och ro utan att det ska hända. Det är fruktansvärt när någon oskyldig drabbas. Jag menar, det ska inte hända, att ett liv tar slut för att någon råkat vara på fel plats.

Malmö är ditt första hem. Milano ditt andra. Flyttar du hem till Malmö efter karriären?

– Det är inte säkert. Vi kanske flyttar utomlands eller till Stockholm. Vi har ju huset ute i skärgården. Det finns ju olika möjligheter. Och det är det jag vill skapa, möjligheter. Platser där jag kan röra mig och där jag känner mig hemma.

Du vill inte fastna på ett ställe?

– Exakt, jag tror inte att vi, jag och Helena och barnen, vill vara bara i Malmö, för då vet alla att vi är i Malmö. Man vill kunna känna att ”okej, då åker vi hem till Stockholm” och så gör vi det.

Vad ser du framför dig jobbmässigt efter fotbollen. Vissa tänker, ”aldrig mer fotboll”, andra kan inte tänka sig ett liv utan den?

– Jag vet inte. Jag tror att medan man är aktiv ska man vara fokuserad på fotbollen. Vad som sen händer, det får man ta sen. För om jag håller på med andra saker, då är det lätt att man tappar fokus. Där efter, det vet jag inte.

Zlatan blir tyst, tänker efter, säger sen att han samtidigt ändå börjat tänka på ett liv bortanför planen.

– Jag försöker nu att hitta mina saker, att få hobbies, saker att göra på fritiden. Jag gillar att fiska och nu håller jag ju på med jakt också.

Ja, jag hörde det, stämmer det att du skaffat jägarexamen?

– Ja, faktiskt. Det är kul! Man försöker ju. Man vet också att efter karriären, man springer in i en vägg. Man kan bli deprimerad. Det är lätt, du vet, man är van att vakna vid 08-tiden varje dag och så åka till träningen. Du har dina kompisar där i laget, du umgås dagligen med dem. Men så en dag ska du vakna och du vaknar för ingenting, du måste själv hitta på något. Och jag menar, det är därför jag försöker att hitta det jag vill göra nu skapa någonting för att göra något efteråt

– Men sen vad som händer, vad jag ska jobba med, om man ska bli tränare eller expertkommentator, det vet jag inte. Det är inget jag tänker på nu.

Känner du att du har mycket att säga till folk?

– Ja. Eller, något i alla fall. Det är så mycket i dag… Att alla vill spela i serie A eller La Liga eller Premier League. Men så funkar det ju inte. Det visar sig med tiden om fungerar på den nivån.

Zlatan blir allvarlig.

– Jag menar, jag vet att jag själv ringde hem från Ajax efter tre månader och bad att få komma hem till MFF. Men det fanns inte en chans efter att de fått sina miljoner. De ville inte ge tillbaka någon miljon alls! Men det är något man måste gå igenom, den där tuffa första tiden. Då visar det sig om du har det som krävs.

Det gick ju bra till sist…

– Ganska bra…

Ringer du fortfarande hem till MFF?

– Nu ringer de mig ! (Skratt)

Du lär inte sakna erbjudanden om jobb efter karriären?

– Nej (skratt). Vi får se, jag har blivit tillfrågad av just MFF också, om jag vill ha en roll där. Vi får se, jag håller alla dörrar öppna, så länge jag gör det så säger jag inte nej till någon heller.

Kommer du till och med att sakna oss i media kanske framöver?

– Ja, det är mycket möjligt. Det enda som är synd är att jag inte har tio procent av Aftonbladet, då hade jag inte behövt spela fotboll i dag!

Dags för nya bilder och medan Zlatan blir fotograferad pratar han på, undrar var jag bor i Milano, berättar att han själv och familjen fått klart med nytt boende, centralt i ett exklusivt område.

– Vi har hittat en lägenhet mitt i stan. Det är en timme ut hit, till Milanello, och sen tillbaka varje dag, men vi trivs inne i stan.

Zlatan kommer på något:

– Vet ni förresten att det är någon som skriver på twitter i mitt namn?! Jag har inte twitter, jag har inte facebook. Det är någon som håller på..

Men du bryr dig inte så mycket?

– Nej, jag lägger fokus på rätt saker numera.

– Precis! Se på Pippo Inzaghi. Han är 37 år och så hungrig. Jag vill också bara fortsätta så länge jag är hungrig. Den dagen man är mätt, då är man slut. Jag tror att den här egenskapen, att man vill vinna alltid, den har man. Jag vill vinna även om det är bara tv-spel. Det är inget man lär sig. Man föds sådan, man är sådan.