Tystnad i Fotbollsitalien

FOTBOLL

Dagen efter det historiska beslutet att skjuta upp ligastarten, är det underligt tyst i Italien.

Jag hade faktiskt väntat mig att få se "tifosi" som demonstrerade på gatorna i städer som Neapel, Rom och Milano, sittstrejkande fans utanför träningsanläggningar och klubblokaler, åtminstone någon ilsken eller förtvivlad själ som spydde sin galla i tv-nyheterna.

Men icke. Det italienska fotbollförbundet har beslutat skjuta upp ligan för första gången sedan andra världskriget, men supportrarna reagerar inte. Denna tystnad är egentligen mer skrämmande än det vildaste upplopp, för den tyder på resignation och likgiltighet. Kan det verkligen vara så att dom italienska fansen har fått nog?

För den som eventuellt har missat bakgrunden, skjuts ligamatcherna i Serie A och B upp i två veckor till mitten av september för att fotbollförbundet och det statliga tv-bolaget Rai inte kan komma överens om priset för sändningsrättigheterna under den kommande säsongen. Ovanpå detta, har förbundet bett regeringen att försätta fotbollssektorn i kristillstånd. Just det, kristillstånd. För si, klubbarna har knappt några pengar kvar. De har de använt på dyra spelarköp och feta chefsarvoden.

Tio miljarder i skulder

Klubbarnas skulder uppgår därför till nära tio miljarder kronor. Och om nu inte Rai vill punga ut med 88 miljoner euro för att visa några små matchsnuttar för vanliga dödliga som inte har råd med betal-tv, ja då kan det innebära klubbkonkurser med dominoeffekt. Därför måste staten ingripa med specialåtgärder menar förbundet, till exempel sänkta skatter, fördelaktiga lån till arenaköp och möjligheten att omförhandla spelarnas kontrakt.

Vad betyder då detta i klartext? Jo, att skattebetalarna ska gå in och betala för att ett gäng klubbägare i mångmiljonklassen har skött sina affärer dåligt. Det är så fräckt att det trotsar all beskrivning.

Intressant nog är till och med de italienska massmediakommentarerna sarkastiska, från den dagliga fotbollsbibeln La Gazzetta dello Sport till ärevördiga Corriere della Sera och Rai. Det är till och med en gnutta skadeglädje i rösten på Rai:s utsända när hon berättar att landslagets hotell bombhotades natten till i onsdags.

Första matchen efter fiaskot i Korea

"Gli Azzurri" befann sig i går i Trieste för att spela för första gången sedan fiaskot i Korea. Förbundskaptenen talade inför vänskapsmatchen mot Slovenien om vikten att ändra mentaliteten hos spelarna, som verkligen måste "delta" i spelet. Jag säger då det. Vilka krav han ställer.

Inte att undra på att man liksom kunde se vålnaden av en av världens stoltaste ligor irra omkring på spelplanen i går. Italienarna förlorade matchen. Över hela spektaklet vilade en obehaglig känsla av början till slutet, eftersom de direkt inblandade inte verkar förstå vad det är som håller på att ske.

Det här är en kris i ordets rätta bemärkelse. Men spelarna är bara irriterade över att påminnas om det. Särskilt ogillar de frågor som berör deras egna ekonomiska villkor. Några säger att dom kan acceptera lägre löner om det är nödvändigt. Andra, som Alessandro Nesta, anser att spelarna inte kan göra något åt saken.

- Jag tvingade inte till mig mitt kontrakt under pistolhot, säger han bland annat.

Det där med pistolhot är det många som tycker är en finfin vändning. Innan man vet ordet av används uttrycket i snart sagt varje spelarintervju. Det blir en sådan där färdigt fras som fotbollsvärlden vimlar av, ord som saknar betydelse både för de som uttalar dem och de som lyssnar. Ord som bara förvärrar förtroendekrisen. Nesta, Totti & Co gör nog gott i att för en gångs skull använda huvudet till något annat än att nicka.

Oväsentliga tillfällligheter

Den 30 augusti ska regeringen träffa fotbollförbundets ordförande och fatta beslut om eventuella hjälpåtgärder. Förresten är fotbollförbundets ordförande vd i Milan. Som förresten ägs av premiärminister Silvio Berlusconi. Som förresten äger tre rikstäckande tv-kanaler som i åratal har tävlat med Rai om fotbollstittarna. Som förresten är kompis med Rupert Murdoch, som många tror kommer att köpa alla rättigheter till ligan nästa år. Men allt detta är förstås bara oväsentliga tillfälligheter.

Kristina Kappelin