Osvenska Djurgården behöver inte frukta något lag - men Lazio får gärna dröja

FOTBOLL

Lazio eller Leeds? Parma eller Porto? Alaves eller Paris SG?

Finns djurgårdare som nu drömmer om sådant motstånd i nästa omgång av Uefa-cupen. Nej tack! Inga sådana matcher redan nu, säger då jag.

Men eftersom Djurgården knappast kommer att bli seedat så kan man inte heller hoppas få möta några cyprioter som Anorthosis Famagusta eller Apoel Nicosia. Däremot tar jag gärna Celtic eller Sturm Graz.

Efter den övertygande 3-1-vinsten mot FC Köpenhamn är Djurgården nu ett av 48 lag som återstår i Uefa-cupen.

På tisdag klockan 12 lottas nästa omgång i Uefas vackert belägna högkvarter intill Genèvesjön, någon mil öster om själva Genève.

Tyvärr ingen direktsändning i Eurosport, men Bosse Andersson, Djurgårdens sportchef, finns på plats, förmodligen på gott humör sedan hans allsvenska gossar inhöstat tre nya allsvenska poäng i måndagsderbyt mot Hammarby.

Som ett icke-seedat lag är risken stor att Djurgården lottas mot något av storlagen, men med ytterligare hela fem nivåer kvar innan turneringen onsdag 21 maj är framme vid final på Olimpico Stadium i Sevilla skulle det faktiskt vara synd om så skedde redan nu.

Djurgården är nämligen ett så pass bra lag, och man uppträder just nu med ett så osvenskt spel, att man egentligen inte behöver frukta något lag över huvud taget.

Ändå skulle jag uppskatta om matcher mot lag som Lazio, Parma eller Alaves dröjde några veckor. Även såna kan nämligen bli riktigt roliga.

Efter dubbelmötena 31 oktober - 14 november återstår 24 lag, och i detta skede tillstöter åtta grupptreor från Champions League inför nästa dubbelomgång, 28 november - 12 december; alltså ytterligare åtta storlag.

Hårt program? Ja, men ingen fara

Har sett många oroa sig för djurgårdarnas hårda program med inte bara Uefa-cup och allsvensk slutstrid utan också en cupfinal av derbykaraktär 9 november.

Själv är jag inte ett dugg oroad. Åkeby/Lukic har faktiskt en riktigt bred trupp att plocka ur, och minns bara att man i matchen mot Norrköping nyligen dels gjorde sex mål utan Johan Elmander och dels att endast en man var ordinarie i backlinjen.

Under en kylig Råsunda-kväll mer lämpad för bandy - och minsann stod där inte helt plötsligt både Magnus Muhrén och Daniel Kjörling, Sandvikens bandyhjältar, men det var för att berätta om ett samarbete mellan Djurgården Fotboll och SAIK Bandy - var man bara orolig i inledningen. Fast då hade man i stället anledning att vara desto oroligare.

Tre danska chanser under första tio minuterna: en Thomas Röll-nick som Andreas Isaksson tippar till hörna, ett Peter Nielsen-inlägg som smiter förbi alla framför mål, en Peter Möller-nick strax utanför. Puh!

Men sen Johan Elmander tryckt in 1-0 på hörna svänger matchen helt, och danskarna kommer inte igen förrän i slutminuterna.

Fast en sån som Erik Mykland är alltid sevärd. Det är mening med allt han gör, till och med när han skäller ut Stefan Rehn för att sparka bort bollen.

Världsklass på det samarbetet

Två nickmål av Elmander, det är sensationellt! Dels för att Alingsåssonen inte gör så många mål över huvud taget, dels för att han aldrig haft något rykte som huvudspelare - trots längden, 188. Vid båda målen handlar det också om ett passivt danskt försvar, men det förringar inte Johan Elmanders insats.

Samarbetet Källström-Elmander vid 2-0-målet är det världsklass på. Både på Kims hårda, låga, skruvade frispark prickad just i utrymmet mellan lille Pedersen i målet och en stillastående backlinje och på Johans väl tajmade löpning in i detta utrymme.

Ser att Djurgården Hockey bara gjort fyra mål på fem matcher. Djurgården Fotboll har på sina senaste fem matcher gjort 15 mål.

Minns en förbundskapten som lätt irriterad nån gång sa:

- Vill ni se mål så får ni gå på hockey!

Men det var då det, i början på 80-talet, och att Laban Arnesson var djurgårdare var väl bara en tillfällighet. Forza Djurgår"n!