Här liras den bästa fotbollen

…och allsvenskan är sämre än den uzbekiska ligan

FOTBOLL

Så här års samlas de allsvenska spelarna för sin årliga januaritortyr.

Under tiden som vi väntar på seriestarten i en liga som är marginellt sämre än den uzbekiska kan vi väl prata om annat.

Som La Liga.

Ligan med stort L.

Först en ursäkt. Jag ljög när jag skrev att vår svenska liga är "marginellt sämre än den uzbekiska".

Det stämmer inte.

Allsvenskan är faktiskt rätt mycket sämre.

Vi har häng på Iran

Skillnaden - den som kan läsas på papper - presenterades i går av IFFHS, Internationella fotbollshistoriska- och statistiska förbundet, som de senaste elva åren rankat världens starkaste ligor. Rankingen baseras på topplagens resultat i internationella tävlingar, och ses som den mest pålitliga och objektiva bedömningen av alla.

Det får vara som det vill med det, Sveriges lag har hur som helst varit mil ifrån att prestera något i Europa ända sedan IFK Göteborgs glansdagar, eller när AIK vann en kvartsfinalplats i cupvinnarcupen på lotto 1996. Ergo: Plats 42, sex snäpp efter Uzbekistan. Men vi har häng på Iran.

Spanien leder.

Det är som det ska.

Primera Division har varit världens bästa fotbollsliga de senaste tre åren enligt IFFHS, och spansk fotboll har vunnit många vänner även i Sverige. Trenden i Europa (den märks på rankinglistan) är att de olika ligorna närmar sig varandra på flera plan, tack vare ett utökat utbyte av referenser och idéer. I dag finns det inte lika tydliga nationella särdrag som för fyra-fem år sedan; Arsenal spelar en flödande fotboll som liknar den som Nantes lanserade i Frankrike, och de allra flesta lag spelar någon form av zonförsvarsfotboll med basen i snabba omställningar. Italiensk och engelsk fotboll har korsbefruktat varandra, i dag spelar de bästa Serie A-klubbarna i högt tempo, medan de bästa Premier League-klubbarna spelar med högt tekniskt kunnande.

Dessutom har den dialektiska pendeln svängt över från defensiv till offensiv, vilket är spännande. Och Real Madrids europeiska dominans beror inte på några taktiska genidrag, tränaren Vicente Del Bosque är inte ens en tränare i normal bemärkelse. Mannen med mustaschen styr inte sina stjärnor över huvud taget.

Ekonomisk dopning

Det finns ett par tydliga skäl till att Primera Division blivit bäst:

Jämnheten är ett, den starka talangutvecklingen ett annat, stjärnorna ett tredje, den ekonomiska dopningen ett fjärde (ingen annan europeisk toppklubb skulle kunna sanera en skuld på två miljarder som Real Madrid gjort).

I framtidens Europa är det ekonomin och förmågan att locka spelare som kommer att avgöra vilka som blir starkast. Spanien har lyckats med att knyta upp både de färdiga världsstjärnorna och de unga sydamerikanerna som kommer att bli stjärnor. Språk, väder och tradition har gjort att stjärnskott som Riquelme, Cambiasso, Saviola, Fábio Aurélio, Aimar, Denílson, Rochemback, Thiago och Motta valt det spanska alternativet före de andra.

Tapas är godare än sauerkraut, solen i Sevilla är skönare än dimman i Milano, Katalonien är vackrare än Yorkshire.

Uzbekistan?

Nu när jag läst på lite vet jag att uzbekerna är ena jäklar på att spela till exempel långhalsluta och fiddla.

Och fotboll.

Särskilt fotboll.

Därför har Spanien den bästa ligan i världen

De europeiska ligorna dominerar på topp 10

Längre ned på sidan: En sammanställning över de fem bästa ligorna i världen.