Två skilda världar när Chievo möter Juventus i serie A

FOTBOLL

ROM

För ett år sedan skrev jag att småstadsklubben Chievo borde återvända så fort som möjligt i Serie B, för att inte förlora sin oskuld i Serie A.

I år har det otroliga hänt att Chievo förblivit jungfru. Och fått andra med sig!

Det finns klubbar som seglar fram och vinner, därför att de omvandlat sin passion för fotbollen till erfarenhet och tradition. Som Juventus.

Sedan finns det klubbar som bara inte ger sig, därför att de tror på vad de håller på med.

Som Chievo.

Det är med andra ord två olika fotbollsvärldar som möts, när Chievo spelar mot Juventus på stadion i Verona på söndag. Två olika fotbollsvärldar som ligger på delad fjärdeplats i ligan, bara ett poäng efter trean Lazio.

Förra säsongen var Chievo den käcka nykomlingen i Serie A. Under höst och vinter låg klubben i topp och imponerade på publik och tyckare med sin entusiasm och ligans bästa fotboll. Chievo var en nyhet, men egentligen inte en överraskning. Småstadsklubben som sticker upp hör till ligan, på samma sätt som den ensamme ryttaren hör till en god västern.

Men sedan kom sommaren och spelarmarknaden och Chievo sålde några av sina bästa kort.

Det var med andra ord ett nytt lag som ställde upp på gruppfotot för säsongen 2002-2003. Bland nyförvärven fanns Daniel Andersson och en tysk bomber som annars riskerat en framtid på Sunset Boulevard, Oliver Bierhoff.

De första månaderna såg Chievo ut att bekräfta traditionen. Den typiska uppstickande småstadsklubben brukar hålla en säsong. Sedan vinner storkovan och erfarenheterna över entusiasmen och nybörjarturen.

Annorlunda - men minst lika bra

I stället verkar det som om Chievos geniale tränare Gigi Del Neri bara behövde lite tid på sig för att få sitt nya lag att fungera. Det är inte samma Chievo som i fjol, inte samma luftiga och djärva spel. Det är ett erfarnare lag som lägger upp matcherna bättre taktiskt, men som har samma benhårda vilja att vinna.

I söndags slog Chievo Roma borta, tack vare ett mål i den åttionionde matchminuten.

- Sådana är vi. Vi ger oss aldrig. Det är det som är vår styrka. Vi tror på seger in i det sista, sa Chievos anfallare Federico Cossato.

Kort sagt, Chievo är annorlunda men minst lika bra som i fjol. Och det i en säsong där de stora klubbarna - med undantag för Roma - spelar mer övertygande än året innan. Bland annat därför att de lärt sig något av Del Neri.

Hans idéer är inte det minsta märkvärdiga. Men de flesta i den konstlade, uppblåsta calcion hade glömt bort att någonstans djupt ner i botten vilar fotboll på begrepp som laganda och viljan att gemensamt nå ett mål. I ett fungerande lag är ingen oumbärlig, men alla lika viktiga. Pengar kan inte ersätta övertygelse och vilja. Man måste tro på vad man gör.

Chievos tränare framstår helt enkelt som italiensk fotbolls stora förnyare. Vid närmare eftertanke är det nog snarare Del Neri än Svennis Eriksson som står modell för Roberto Mancini och hans mousserande Lazio.

Del Neri har smittat Milan och Inter med samma anda, liksom Francesco Guidolins utmärkta Bologna.

Han vann med all rätt priset som bästa tränare i Serie A 2002, trots att Chievo inte vann ligan. Många vill se honom som landslagstränare. Den gamle skamfilade politikern Giulio Andreotti förslog härförleden rätt och slätt att landslaget byts ut mot Chievo. Del Neri och hans spelare tackar för komplimangerna och fortsätter övertyga.

Bäst

Sämst

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)