Bästa fotbollsveckan på länge - då pajade tv:n...

FOTBOLL

Nu väntar en sån där alldeles underbar fotbollsvecka igen.

Arsenal med Ljungberg, Ajax med Zlatan och Celtic med Henke - mot Liverpool! - gör att jag sitter här med dräglande underläpp.

Så det var förstås precis nu, denna kväll, som tv:n pajade.

Det sa "poff" mitt under A-ekonomi och jag tyckte mig se en smal rökslinga leta sig upp mot taket.

Nu väntar svåra och hårda telefonförhandlingar med Virtanen i New York, mannen som äger tv:n, ty jag misstänker att det är en obotlig invärtes sjukdom som drabbat dumburken.

Nåväl, det är ju inte hela världen.

Det är definitivt inte ert problem.

Men det får mig ändå att fundera:

Hur gör man om man är fotbollsälskare och bor nånstans ute på landsbygden, där det fortfarande är svårt - för att inte säga omöjligt - att pejla in de kanaler som sänder allt fotbollsgodis?

Om man inte har råd att skaffa nödvändiga paraboler och digitalboxar och allt vad det handlar om?

Jag är säker på att det finns en hel del såna människor.

Bor man i en stor stad som Stockholm erbjuds det alltid trevliga alternativ.

Matcher på tv överallt

Jag kan gå och sätta mig på nån pub eller bar i närheten och uppleva tv-matchen tillsammans med en massa andra glada fotbollsdårar.

Jag kan till och med gå till ett ställe med storbildsskärm och idolbilder på väggarna.

Men tänk dig Putte i Storuman.

Han håller på Liverpool i England och Celtic i Skottland.

Han har bara ettan, tvåan och fyran.

Hur ska han göra på torsdag när "Slaget om Storbritannien" avgörs?

Jag ser Putte framför mig:

Han går och vankar fram och tillbaka över golvet hela eftermiddan, han gnider händerna och grubblar. Till sist, en halvtimma innan matchen börjar, tar han sitt beslut:

- Okej då. Hällvitte! Jag får väl åka över till den där jävla Persson. Han har ju parabol.

Till saken hör att de två inte har träffats sen nionde klass, då Putte slog Persson på käften.

Nu står han på trappan med en slokande tulpan och två Norrlands Guld i näven, Persson öppnar och Putte ler ett fånigt leende.

- Hej du. Tänkte bara jag skulle titta förbi. Det var ju ett tag sen.

(Parentes: det är i det läget som Putte knäpper upp en öl i tv-soffan, lägger upp fötterna på bordet och plötsligt inser att familjen Persson tänker se sju inspelade avsnitt av "Glamour" denna kväll).

Ursäkta utvikningen.

Det är alltså Arsenal-Roma och Ajax-Valencia i kväll.

Två kanonmatcher.

Själv är jag mest nyfiken på Ajax, eftersom jag inte kan se mig mätt på den vidunderlige bollkonstnären Zlatan Ibrahimovic.

Jag träffar ofta folk som fortfarande har svårt att ta Zlatan till sina hjärtan. Det är tydligen nånting med hans spelsätt som gör att en del fotbollsmänniskor tvivlar.

Som om han vore nån slågs bluff som myglat åt sig tröja nummer 9 i Ajax.

Jag fattar inte det.

Zlatan är religon

Första gången jag såg Zlatan såg jag svensk fotbolls framtid. Det var en uppenbarelse av religiösa mått.

Nu händer det då och då att han försvinner i vissa matcher, men jag ser nästan aldrig anledning att klanka ner på honom för det. Ingen spelare - möjligen Maradona undantagen - kan spela bättre än vad hans eget lag tillåter.

Zlatan har blivit väldigt ensam däruppe i anfallet de gånger som Ajax spelat på säkerhet.

Nu har mannen gjort fyra mål på två matcher de senaste dagarna. Han har dessutom visat att han inte ballar ur när han möter försvarare av absolut världsklass.

På det sättet påminner unge Zlatan mycket om Fredrik Ljungberg, som också har en härlig respektlöshet i sitt uppträdande. Fredrik har härdats fantastiskt under sina år i Arsenal och är inte typen som ber motståndarna om autografen efter matchen.

"Vill dom byta tröja med mej efteråt får dom banne mej fråga mej snällt..."

Det är väl den enda liknelsen mellan de två.

Trevligt var fotbollsfan nu

Som spelare är Ljungberg helt annorlunda. Totalt beroende av att springa som en dopad ardennerhäst under matcherna.

Två världsspelare handlar det om i alla fall.

I Champions League har vi också Patrik Andersson kvar i Barcelona.

Och som sagt Celtics Henrik Larsson, Johan Mjällby (och en skadad Magnus Hedman) i Uefa-kvartsfinalen.

Det är oerhört trevligt att vara fotbollsintresserad svensk just nu.

Om man inte heter Putte i Storuman, förstås.

Peter Wennman