Sorry svenskar, jag tror inte på de vackra - jag tror på de som måste

FOTBOLL

Om du står vid ett stup och tittar ner så tänker du alltid mer på det nödvändiga än på det vackra.

Om en vecka avgörs dödens grupp, och jag tror faktiskt inte ett dugg på de vackra.

Sorry, Zlatan.

Ledsen, Ljungberg.

Jag tror på dem som måste.

Förut kallade vi Champions League för Europacupen, och visste att det var "det där lilla extra", en kul uppvisning som innehöll mer prestige än pengar.

Så är det inte längre.

För de stora, tunga klubbarna ute i Europa är det en katastrof att inte finnas med i Champions League, de har inte råd att stå vid sidan när tv-bolag, sponsorer och Uefa står och slänger Euro-buntar omkring sig.

Världens bästa juniorlag

Trist inledning, va?

Det var ju fotboll i går.

Riktigt bra fotboll, dessutom.

Det unga, underbara, underhållande Ajax visade upp sig från en ny sida i går, inte lika flödande och estetisk, men minst lika imponerande.

Världens bästa juniorlag vände en katastrofförlust till ett bra resultat mot världens bästa defensivlag, som har tio gånger mer rutin. I första halvlek hade Los Chés ett perfekt försvarsspel, med Carew som styrande spets, lille Aimar som femte mittfältare, Baraja/Albelda som lysande spelvägsdödare och det strävsamma mördarparet Ayala/Pellegrino som perfekt mittlås.

Tystade tvivlarna - igen

De dödade varje spelyta som Ajax sökte, men Ajax skapade chanser ändå.

Zlatan gjorde det.

För dem som tvivlat - och tro mig, de äro tusenden - måste gårdagens match ha varit ett nytt bevis på att Zlatan Ibrahimovic redan är en europeisk toppspelare, med option på att skriva femårskontrakt som världsspelare.

Han fick inte hem allt i går (han borde gjort ett mål), men han valde rätt alternativ så gott som varje gång.

Han sköt när han skulle.

Han passade briljant när han skulle.

Han passade enkelt när han skulle.

Han dribblade av Reveillère, Rufete, Ayala och Baraja på två kvadratmeter och en sekund när han skulle.

Zlatans fotbollskropp har varit rätt programmerad länge. Nu är hans hjärna riktigt, riktigt nära att hänga med i samma tempo.

Armbågen mot Pellegrinos hals i går var ett resultat av den internationella fotbollens realpolitik (om du inte svinar dig lite kan du bli uppäten), snarare än den där sortens idiotier som Zlatan sysselsatte sig med mot Rosenborg förra året. Framtiden tillhör Ajax och Zlatan - men jag tror inte att framtiden börjar nästa onsdag.

Nästa onsdag tror jag på nöden.

Av klubbarna som gör upp i grupp B är det bara två som verkligen MÅSTE vinna: Roma (av sportsliga skäl) och Valencia (av ekonomiska skäl).

I lördags satt jag på Olimpico och såg den verkligen ganska triste Cassano frälsa Roma på övertid i derbyt mot Lazio. Samme man, samma överlevnadsinstinkt, räddade dem i går - och jag har en känsla av att den kommer att göra det även om en vecka. Med eller utan den Totti som i går föll offer för Keowns omoral och sin egen ointelligens.

Roma kan rädda en katastrofsäsong, Valencia kan rädda en katastrofekonomi.

Ajax? Ajax leker.

Arsenal? Arsenal vill så det gör ont, men de måste inte.

Jag tror på nöden.

Jag har alltid tyckt om Thomas Nordahl och hans sätt att säga "vi som älskar fotboll", men i går var jag tamefan nära att kasta ut tv-apparaten.

En tv-kanal som skippar första kvarten av en match som Ajax-Valencia älskar inte fotboll, och jag vill inte ens veta vad den älskar istället.

Bert Karlsson?

Astronauter?