Den stora gåtan är den italienska ängsligheten

FOTBOLL

Regnet sköljde över Stadio Delle Alpi, det lämnade kvar 1–1 och en handfull gåtor.

Gåtan Riquelme.

Gåtan Barcelona.

Och – framför allt – gåtan om den italienska ängsligheten.

Gary Neville till La Marca efter matchen mot Real Madrid:

– I första halvlek var de som Harlem Globetrotters.

I går, dagen efter Den Stora Showen, var det dags för vardagsfotboll igen. Marcello Lippi (som skrivit på för två svartvita år till) och Rade Antic (som inte skrivit på något alls) ställde ut elva schackpjäser var och började spela ett parti där taktiken slog knut på tekniken.

Det var som stormästaren Ulf Anderssons schackspel.

Spel för remi.

Fantastiska Juventus, calcions egen Annika Sörenstam, fortsätter slåss mot skador, precis som tidigare i Europaspelet, men utöver Trezeguet (vilket dråpslag!) var de flesta speldugliga. Juve bar med sig erfarenheten från de defensivt darriga hemmamatcherna mot Manchester United och Deportivo La Coruña och prioriterade säkerheten, tryggheten. En defensiv Tudor på mittfältet, Del Piero ensam på topp med en försvagad Nedved som rörlig backup – nej, det blev ingen match för artister.

I första halvlek vann Juventus mittfältet, och förtjänade sitt ledningsmål. I andra halvlek spred den stora ängsligheten ut sig.

Lippi var vansinnig efteråt

Juve, det sämsta bortalaget av alla Europas toppklubbar, visste att 1–0 var ett bra resultat men att 1–1 var en missräkning. Italiensk fotboll håller på och gör upp med den ängslan, det förlamande säkerhetstänkande, som handikappat dem internationellt – men i går föll Juve tillbaka i gamla synder.

Spelet gick i baklås med ett ”klick”.

Marcello Lippi var vansinnig på presskonferensen, och för en gångs skull var det inte själva pressen, utan Fru Fortuna, han var förbannad på. Han hade egentligen inga skäl till det, för det är så fotbollen fungerar.

Till slut fick ju Barça sin chans.

Den lilla kaninen Saviola, ”El Conejito”, löste den moderna fotbollens största problem – tidsbristen - men en lysande mottagning i boxen, och vallade in 1–1 via Montero. Gåtan Barça gör alltid ett gott arbete när de slipper möta spanska lag. Gör de om det i Katalonien den 22 april är de i semifinal.

Juan Roman Riquelme var en katastrof, men jag är fortfarande övertygad om att han är en världsspelare som är ute på en märklig, medioker maskerad.

?och om två veckor spelar Luis Enrique från start igen.