Tre lag i semi - det är dags att sluta hacka på il calcio

FOTBOLL

Tre italienska lag är i semifinal i Champions League.

Därmed är ett av dem spiksäkert i final. En fenomenal säsong för italiensk fotboll i Europa. Det är dags att sluta hacka på il calcio.

Man kan vända och vrida på det hur mycket man vill.

Men om tre av de fyra lag som går till semifinal i Champions League är italienska, då kan det inte bara vara slump. Manchester United och Real Madrid spelade en fantastisk match i går, men det gjorde Milan och Ajax också. Det är dags att medge att italiensk fotboll står sig utmärkt i konkurrensen i Europa. Att man sedan föredrar engelsmännens eller spanjorernas sätt att spela, är en annan fråga. Eller som Juventus tränare Marcello Lippi sade efter segern mot Barcelona i tisdags:

- Att spela iögonfallande är inte avgörande. Vi är ett pragmatiskt lag och det är gott nog för mig.

Det gäller kanske för Juventus, men inte för Milan som tillsammans med Ajax stod för storslagen underhållning och dramatik på San Siro i går. Ingen kan klaga på Ajax insats, men Milan är tveklöst en besvärlig motståndare för holländarna som spelade 0-0 mot italienarna hemma för några veckor sedan. I går organiserade Milan spelet bättre, försvarade sig effektivare och, malmöiten i mig blöder, Zlatan stod sig slätt mot Filippo Inzaghi, som gjorde ett mål och hade en avgörande roll i de övriga två, varav det sista i 90:e minuten. För Ajax räckte oavgjort för att gå vidare. Men Milan trodde på seger in i det sista och det man verkligen vill, det kan man.

Samma benhårda vilja att vinna visade Juve i tisdags. Laget stod inför den icke avundsvärd uppgiften att vinna borta mot Barça. För en gångs skull spelade Lippis mannar med frilagda nerver. Till skillnad från Milan-Ajax, var kvartsfinalen i Barcelona i många avseenden en dålig match för Juventus. Alessandro Del Piero ur form, Edgar Davids utvisad, Marco Di Vaio oigenkännlig men Pavel Nedved lyckligtvis närvarande, värkande men självuppoffrande och skärpt.

Nedved gör mål och Lippi får snilleblixten att byta ut Mauro German Camoranesi och Marco Di Vaio mot Alessandro Birindelli och Zalayeta. Det är Birindelli som passar bollen till Zalayeta, Juventus minst ansedda anfallare, när han avgör matchen efter 115 tunga minuter, varav en halvtimme med Juventus i numerärt underläge. Spelarna följer klubbens motto in i det sista. I Juventus är det tillåtet att spela dåligt, men inte att ge sig.

Juve-seger skulle inte förvåna mig

Den här uppsättningen är för övrigt ovanligt kall och spelar för övrigt sällan dåligt. På pappret ser laget inte så märkvärdigt ut. Men resultaten har kommit i takt med säsongen, både hemma och i Europa. Det blir ingen lätt match för Juventus att möta Real Madrid i semifinal. Men även spanjorerna har all anledning frukta sina italienska motståndare.

Juventus är fast beslutna att vinna Champions League och det skulle inte förvåna mig om de gör det.

Inter är en helt annat fråga. Medan Juventus skärper sig och tar fram sina bästa egenskaper i pressade lägen, uppför sig Inter som en orienterare som tappat kompassen. Utan Christian Vieris målvittring och målvakten Francesco Toldos skicklighet och koncentration, skulle Inter ha varit just så förlorat som spelarna uppförde sig. Valencias ilska och besvikelse är begriplig. Om fotboll vore en fråga om rättvisa, borde spanjorerna ha gått vidare till semifinal.

Men idrott har sällan med rättvisa att göra. Det är långt ifrån alltid som bästa lag, man eller kvinna utgår med segern. Ibland vinner desperationen över skickligheten och det var vad som hände i Valencia i tisdags kväll.

Sånt händer alla lag i alla länder någon gång.

Inters intermezzo förtar inte glädjen över italienarnas revansch. Det är en månad kvar till final. Åtminstone ett italiensk lag kommer att spela den.

Bäst

Sämst

Kristina Kappelin sport@aftonbladet.se ROM