En helvetiskt negativ fotbollsmatch

FOTBOLL

Kan man få en tråkig fest om man samlar 22 världsartister i en perfekt lokal med himmelsk akustik?

Visst.

Om man binder dem.

I går spelade Milan–Inter oavgjort, medan allvaret vann.

Jag är ingen romantiker eller idealist när det gäller fotboll, min filosofi tillåter mig inte att prata om ”segrar för fotbollen” – för det finns inte bara en sorts fotboll. Det finns många. Det finns försvarsfotboll, anfallsfotboll, smart fotboll och skönt galen fotboll.

Det finns fenomenala, bejakande matcher som Real Madrid–Manchester United. Det finns också matcher som Milan–Inter.

Fegisfotboll.

Ett lysande typexempel: I andra halvlek hamnade Emre, den läckre miniturken, ensam mot två försvarare en bit in på Milans högerkant. Han släppte en smart blindpass ut till vänster, på den yta där en back eller mittfältare SKA komma löpande i en överlappning.

Det kom ingen.

Efter 20 lovande (Inter-) minuter i början av matchen förvandlades en klassisk fotbollsmatch till en uppvisning i typiska kvalitéer. Inter visade sina igelkottaggar och sin förmåga att ge bort initiativet efter paus.

Milan visade sin förmåga att ha mycket boll och många som vill ha den, men få som tar de onödiga löpningarna som öppnar ytor.

Det fanns vinnare

Det finns grader i helvetet, och Milan var absolut mer aktivt än Inter, men inte heller de vågade blotta sig en enda sekund.

Vi behöver inte bli osams om en sak:

Det var en helvetiskt negativ fotbollsmatch.

Men även om den slutade oavgjort så hade den sina vinnare. Héctor Cúper fick en klapp på axeln av president Moratti, med all rätt. Cúper var beredd att offra vad som helst för att stjäla initiativet från Milans målbröder Shevchenko/Inzaghi, men det räckte med att offra två ytterbackar. Omställningen till uppställningen med tre centrala backar, och två så skickliga och smarta löpare som Javier Zanetti och Di Biagio som backup till regissören Emre gav full utdelning. I alla fall defensivt.

Offensivt kunde inte Inter, framför allt ville de inte.

0–0 räddade Cúpers jobb ytterligare några timmar, och det gav Inter chansen att känna att de kan kontrollera Milans konstruktivitet.

Både Moratti och Cannavaro hyllade det nya systemet, kanske används det igen på tisdag.

Då spelas ett nytt, klassiskt, lombardiskt superderby – och den matchen måste ett lag vinna.

Låt det bli dem som vågar.

Inga varningar – det var den viktigaste segern för Inter.

Här på redaktionen skriker folk om en magisk 6–5-match. Det tog ett tag innan jag fattade vad allt skrikande handlade om, men till sist föll polletten ner.

Jag missade något i går.

Rumänska ligasjuan Dinamo Bukarest spöade ju Sportul Studentesc med 6–5 borta. Två mål var av Danculescu och Barcauran. Typiskt. Men man kan ju inte se allt.