Lidandet har bara börjat

FOTBOLL

En reservmålvakts händer delade Milano i två delar, på den ena stod Milanpresidenten Silvio Berlusconi med sitt leende och sa:

- Vi har lidit tillräckligt"

På den andra stod den store Interledaren Javier Zanetti.

Med sina tårar.

Med ett lidande som bara börjat.

Grande Milan är tillbaka, klubbens 250:e match i Europa blir en mästarfinal, deras nionde. Andrei Shevchenko, tsaren som älskar att möta Inter, gjorde mål igen och slog samtidigt in en fyrtums spik i en kista med ett namn på:

Il Perdente.

Förloraren.

Héctor Cúpers föga smickrande epitet lever vidare, Inters argentinske tränare har fått ärva Sven-Göran Erikssons förbannelse, att alltid vara nära, att aldrig vinna när det gäller. Han hade kunnat vinna i går, det var bara två lysande Abbiati-räddningar avlägset.

Beviset: tårarna

Men Milan vann - med 1-1.

Det tjänar inget till att diskutera om det var rättvist eller inte.

Inter-kaptenen Javier Zanettis tårar räcker som bevis för att det inte var det, Paolo Maldinis glädje räcker som bevis för att det var det.

1-1 var i alla fall inte ologiskt.

Milan hade kreativa krafter på sitt mittfält, passningssmarta spelare. Läckre Andrea Pirlo var tillbaka som regista strax framför försvaret och elasticiteten mellan honom och Rui Costa fungerade och gav Milan ett spel som Inter (med Emre på kanten) inte hade. Kanske var det så att de förlorade greppet om finalplatsen redan för en vecka sedan, att de i går straffades för sin passivitet i bortamötet på San Siro.

Med ett mål där hade Inter skapat sig ett utrymme för felsteg, ett utrymme för att släppa in mål och våga satsa på att göra dem. Nu hade de inte det, och det gav matchen sitt utseende.

Inga ursäkter hjälper

Detta enorma euroderby var inte vackert.

Men det hade en puls, en slutgiltig betydelse som bultade i bröstet.

Inzaghi spelade 80 minuter utan att ha ett skott mot mål, men när han och Sjevtjenko drog isär Inters försvar öppnade det för Seedorfs fenomenala djupledspassning. Samtidigt öppnades falluckan under Cúper - och inför bödeln hade han inget annat val än att våga.

Det var så dags då.

Kallons och Cordobas heta chanser smälte till ett ingenting i Abbiatis händer.

Och i dag vaknar Cúper med handen full av ursäkter:

Med en frisk Vieri hade anfallsstyrkan och spelflexibiliteten ökat med minst hundra procent.

Med en normal Abbiati i Milan-målet hade Inter vunnit.

Med en Recoba i åtminstone hyfsad form hade Inter gjort mål i båda matcherna.

Men jag tror inte presidenten Massimo Moratti lyssnar till ursäkter.

Därför lär Cúper inte köpa sina märkeskostymer i "Il Quadrilatero d'Oro" (Milanos och Europas bästa shoppingkvarter) till hösten.

I dag pratar den blåsvarta halvan av Milano om vem som ska ta över tränarskapet efter mannen som stabiliserat ett darrigt lag, men lett det till två maj-trauman på två år.

Blir det Roberto Mancini eller Alberto Zaccheroni?

Den rödsvarta halvan har annat att prata om.

Blir det Del Piero eller Zidane i finalen?

Grande Milan, stackars Inter.

- Det är svårt att tala nu, för vi har missat en final som laget förtjänade, sa Javier Zanetti.

Jag tror inte hans tårar torkat än.

Paolo Maldini var arrogant och trög när Inter kvitterade, men det hjälps inte. Det är ändå bara att lyfta på hatten.

I går spelade han sin 52:a raka match i Champions League. Världsrekord.

Milantränaren Carlo Ancelotti var stor i segerns stund, när han hyllade Cúper.

- Manchester United, Arsenal och Bayern München satt hemma och såg matchen på tv i kväll, sa han.

En poäng så god som någon.

Fotboll