SORGEN I SEVILLA

Henkes hjältedåd kunde inte rädda Celtic

1 av 3 | Foto: reuters
1-1-jubel Henke Larsson kvitterade tidigt i den andra halvleken.
FOTBOLL

SEVILLA

När natten slöt sig om Sevilla fanns bara en sak som var större än Henrik Larsson.

Förlusten.

- Det känns likadant som efter VM, säger han till Sportbladet.

Det skulle ju inte sluta så här.

När Sportbladet, enda svenska tidning på plats, träffade Henrik Larsson strax efter midnatt kom han i kortärmad vit skjorta, med kavajen vikt över högerarmen.

Han kom som världsspelare och tvåmålsskytt i en stor final. Men, framför allt - han kom som förlorare.

Målet som släckte en dröm

- Det går inte att vara nöjd. Vi åker hit och ligger under med 0-1, gör 1-1, sedan gör de 2-1 och vi gör 2-2. Sedan gör de det där jävla målet.

Det där "jävla målet" tog livet av en dröm, Henkes och Celtics stora och vackra dröm om en titel i Europa. Vägen till det grymma slutet var en skön, kokhet, hemsk, fantastisk, fruktansvärd resa på nästan tre timmar.

Celtic kompenserade sin sämre teknik med oerhörd kamp, och pressade Porto hela vägen i mål. Portos skyttekung, Derlei, gjorde mål i första halvleks sista sekund efter en retur från Robert Douglas.

Men Celtic reste sig.

Sedan dunkade ryssen Alenitjev in 2-1, efter en sagolik passning från geniet Deco.

Och Celtic reste sig igen.

Båda gångerna var det en svensk skyttekung som låg bakom. Henrik Larsson var planens bäste spelare, och hans mål var värda att räknas - nu var de lika värdelösa som den där vackra drömmen.

...i stället för två som tände

1-1 kom direkt i andra halvlek. Didier Agathe slog ett inlägg, och Henke gick upp mot Ricardo Costa och nickade in bollen ur ett nästan omöjligt läge. Ett supermål av en superspelare.

2-2 var en blixtsnabb replik på Portos andra ledningsmål. Alan Thompson slog en högerhörna, Henke lurade Paulo Ferreira och nickade i mål från sex meter.

I sista minuten av ordinarie tid hade Henke ett bra läge i straffområdet, som hindrades av en diskret tröjryckning av Pedro Emanuel.

Kraftmätning i förlängningen

Det var närmare 30 grader varmt, trots att klockan närmade sig midnatt. Det blev förlängning, en fruktansvärd kraftmätning mellan två trötta lag. Celtic såg för första gången i matchen ut att vara närmast en seger.

Då åkte Bobo Balde, försvarschefen, ut.

- Det är alltid svårt när du får spela med tio man i extratiden. Så är det, säger Henke.

Så är det, och när Celtic organiserade om försvaret - med Johan Mjällby som mittback och Ulrik Laursen/Jackie McNamara på kanterna - förlorade de först initiativet, sedan matchen.

Efter 115 minuters titanisk kamp kom Marco Ferreira i ett 50-50-läge med målvakten Robert Douglas, som bröt men lämnade retur. Derlei tog hand om bollen, väntade iskallt och sköt - via Douglas och Laursen och in i mål.

"Måste försöka ladda om"

När slutsignalen kom gick något sönder, tårarna rann på läktarna, Johan Mjällby sjönk ihop och Henrik Larsson var först av planen av alla.

- När du kommit hit är det bara vinna som gäller, säger Henrik. Jag känner ingen glädje alls, det känns likadant som efter VM för ett år sedan.

På söndag avgörs skotska ligan i ett ruggigt drama, med Celtic och Rangers på samma poäng och med samma målkvot.

Hur ska ni kunna ladda om?

- Vi måste hitta något sätt att göra det.

Men i natt var nästa match, nästa seger, bara en prick i fjärran - skymd av en enorm sorg över en förlorad dröm.

Någon frågar Henke om landslaget, då vänder han och går. Inte arrogant, bara värdigt och stilla. Det fanns inte plats för sådana frågor i Sevilla i natt, en natt när en grönvit armé och deras kung somnade med en enda fråga i huvudet:

Hur kunde det sluta så här?

Simon Bank