Fansen höll på Milan – men hatar Berlusconi

FOTBOLL

Fotboll brukar inte sakna spännande ögonblick. Men ingenting är så gastkramande som ångesten som lyser ur straffläggarens ögon inför den avgörande sparken.

Det gällde i lika hög grad Alessandro Del Piero som Andriy Shevchenko på Old Trafford i går kväll. Det är konstigt nog värre för spelaren än för målvakten att missa den ödesdigra straffen. Ingen kommer att skylla Gigi Buffon för att Juventus förlorade finalen i Champions League.

Kanske var Milans målvakt Jesus Silva Dida mer utvilad. Han hade inte jobbat särskilt mycket under matchen. Utan Pavel Nedved fattades ledstjärnan och motorn i Juventus i går. Hans frånvaro betydde mer än de andras närvaro.

Italien har hållit andan i en vecka

Därmed vann alltså Milan matchen som Italien hållit andan inför i över en vecka. Champions League-finalen har jämförts med en VM-final och kallats epokgörande för landets klubbfotboll. Även de mest seriösa morgontidningarna har skrivit spaltkilometer om duellen mellan Turin och Milano.

Därför blev det inte oväntat en spänd, sluten, fysisk snarare än teknisk match mellan två lag som känner varandra för väl för att kunna bjuda på spännande underhållning. Frestelsen att falla in i gamla välkända ligaspår blev för stor.

Är det typiskt italiensk? Det tror jag inte. Det här är sannerligen inte första gången som en stor och avgörande fotbollsmatch förvandlats till en utdragen pina.

För italienarna gör det inte saken bättre att fotbollens betydelse går långt utöver de sportsliga aspekterna. Massor med Milan-fans har vridit sig i plågor de senaste dagarna. De ville naturligtvis att Milan skulle vinna. Men de unnade inte premiärminister Silvio Berlusconi, som äger Milan, segern.

Det var inte oväntat Berlusconis tv-bolag Mediaset som direktsände finalen i italiensk teve i går kväll.

Premiärministern själv satt dock inte framför någon dumburk. Vid lunchtid i går anlände han till Mottrom Hall Hotel utanför Manchester med fyra fordon i släptåg. Han ville peppa sina spelare och ge tränaren Carlo Ancelotti de sista direktiven inför matchen. Berlusconi tvingar alltid Ancelotti att låta Serginho spela.

Har tid för fotboll – inte rättegångar

Silvio Berlusconi som ytterst sällan har tid att komma till domstolen i Milano där rättegången mot honom pågår, har alltså all tid i världen att tillbringa en hel arbetsdag med sitt lag inför Champions-finalen.

Ytterligare 150 italienska parlamentsledamöter såg matchen från läktarna i går kväll. Det säger en del om fotbollens politiska betydelse i Italien. Landets mest kända opinionsmätare har konstaterat att troheten till ett visst fotbollslag numera är betydligt starkare än troheten till ett visst politiskt parti. Jag tror jag ska rösta på Paolo Maldini i nästa presidentval. Han är så snygg och säger aldrig vaffanculo när någon ser det.

I morgon kommer Silvio Berlusconis segervissa nuna att lysa i kapp med solen och ge en massa människor magknip. Men ska man vara objektiv, var finalresultatet ändå rättvist. Trots 0–0-ställningen före straffarna, var det definitivt Milan som bjöd på det bästa spelet och skapade flest målchanser och Andriy Shevchenko förtjänade att få revansch för en orättmätigt trälig säsong.