Denna pr-kupp utvecklar inte henne, inte landslaget, inte damfotbollen

FOTBOLL

PARIS

Ska man skratta eller gråta?

Jag väljer att skratta.

Grattis, Hanna. Se till att du får riktigt bra betalt om du skriver på för Perugia. Riktigt ruggigt bra betalt...

Fotbollen håller på att bli galen.

Everton värvar en kines för att pigga upp den kinesiska marknaden. Arsenal och Roma, vill jag minnas, värvade en japan för att sälja souvenirer i Japan.

Men det är inte bara fotbollen som blivit Kiviks marknad.

Ett finsk hockeylag i Kalle Anka-serien leasade en kanadensisk tjej för att träna och spela ett par matcher. Publiciteten blev enorm. Lagets sponsorer fick mer reklam än det kunnat drömma om i nyktert tillstånd.

Först Khadaffi - sen Ljungberg?

Perugia går sin egen väg.

Först värvade man Saadi Khadaffi - sonen till en av världens ledande terrorister - och hans insatser är väl knappast av de mera omistliga slaget. De sökte en självmordsbombare a la Krister Nordin men fann en Tjuren Ferdinand.

Men det gav publicitet. Tveksam publicitet, men det är en urgammal sanning att det spelar egentligen ingen roll vad media skriver - bara de skriver.

Det är här Hanna Ljungberg kommer in i bilden.

- Jag vill ha en kvinna, säger Perugias klubbdirektör Luciano Gaucci.

En kvinna vilken som helst. Han kunde lika gärna sagt göteborgare eller palestinier. Han sa kvinna.

Det är Kiviks marknad driven ett steg till. Skäggiga damen bjuds ut till en sensationshungrig menighet och menigheten under ledning av oss högvördiga i media ska buga och säga "Oh, så intressant, så sensationellt och viktigt och modernt".

Luciano Gaucci har naturligtvis följt kampanjen kring Annika Sörenstam. Det var den fina journalistiken. Det var Björn Borg med träracket. Det var torsk. Men det skrevs. Det skrevs så sponsorerna kräktes av lycka. Det var huvudsaken.

Perugia är ett mediokert lag.

Perugia kommer att förbli ett mediokert lag.

Annika Sörenstam är ingen medioker golfspelare. Hon kan teoretiskt slå de bästa golfherrarna. En tjej kan göra birdie. Gång på gång. En nybörjare kan göra birdie. Jag kan göra birdie.

Bara en kul grej

Men en nybörjare kan inte konkurrera med förstklassiga eller ens mediokra spelare i serie A i Italien. Inte tjejer heller. Om Hanna Ljungberg är fotbollens Sörenstam så är hon ändå miltals från herrarnas nivå när det gäller snabbhet och styrka. Hon skulle på sin höjd kunna göra en dubbelboogey. Som PR-jippo är hon däremot en eagle... kanske.

I VM vann Kelli White 100 meter med en smula amfetaminartade substanser i kroppen på 10,85.

Herrarnas 100 meter vanns av Kim Collins - sannolikt odopad - på 10,07

De bästa damerna kan dopa upp sig till att springa 100 meter på 10,5. Inte snabbare. Det är fakta. Hanna Ljungberg hör inte hemma i den världen. Annat än som ett jippo, en kul grej att prata om på Round Table eller som Skäggiga damen hos Luciano Gauccis pr-apparat.

Jag tror säkert att det kan vara en poäng att vara den kvinnan.

Om Hanna får en bråkdel av vad Perugias herrspelare tjänar är det ok. Men - och det är det viktiga - det utvecklar inte Hanna, det utvecklar inte svenska landslaget och det utvecklar inte damfotbollen.

Skäggiga damen utvecklade inte varitétraditionen på Kiviks marknad.

Jag är - om jag nu kan min Stellan Skarsgård och Bombi Bitt rätt - inte ens säker att hon var skäggig på riktigt. Men hon hade en bra pr-apparat, det hade hon.

Lasse Anrell