Den eviga fajten

Zlatan är en bricka i maktkampen mellan Italiens fotbollsfiender nr. 1

FOTBOLL

Juventus är intresserade av Zlatan Ibrahimovic, en spelare som Roma länge jagat.

Juventus klubbdirektör Luciano Moggi ler i mjugg.

Romas president Franco Sensi gnisslar tänder.

De höga herrarna är ärkefiender och fejden mellan dem tar aldrig slut.

Franco Sensi och Luciano Moggi är Italiens främsta fotbollsfiender.

När Sensi läste över sina lunch-gnocchi att Juventus vill köpa Zlatan Ibrahimovic steg presidentens blodtryck tre snäpp på en hundradels sekund.

I våras bekräftade Sensi Sportbladets avslöjande om att man ville köpa Zlatan, ”ja, vi vill ha pojken”. Men Roma hade bara råd med halva Zlatan. Juventus har råd med hela och han kan bli den senaste i en rad spelare som Roma velat ha, men ”Juve” knipit åt sig.

Fejderna i den italienska fotbollen är många, men fiendeskapen mellan Sensi och Moggi är på en egen nivå.

Hög i kraft av deras makt och ställning, avgrundslåg när de börjar smutskasta varandra; ”Sensi är en pajas”, ”Moggi är en skurk”.

Bråket startade 1993

Oftast är det dock svale Moggi som behåller humöret bättre, med en överlägsen ironisk fras i mungipan och Juventus feta plånbok i bakfickan. Medan hetlevrade Sensi gör ångande utfall mot den övermäktige fienden.

Bråket började 1993 då Sensi nyss tagit över den gulröda Roma-tronen. Sensi ville köpa Paulo Sousa, men Juventus hann före och Sensi misstänkte att Moggi, som då fanns i Roma, låg bakom. Sensi bad Moggi ”dra åt helvete”. Denne tog honom på orden och drog till Turin och jobbet som klubbdirektör i Juventus – helvetet för Sensi.

Som snart fick se även Ciro Ferrara hamna i Juventus där Moggi bildat den berömda ”triaden” med Roberto Bettega och Antonio Giraudo.

– Alltid Moggi, alltid Juventus, sa en rasande Sensi.

Juventus favoriseras

I juni 1999 var Roma bara en underskrift från att få nigerianen Sunday Oliseh från Ajax. Nyheten om att Oliseh skrivit på för Juve blev en chock för alla – utom för Moggi som skött de hemliga förhandlingarna.

– Vi ingriper aldrig i Moggis affärer, men Luciano är alltid där med sin lilla tass, sa Sensi 2001 på ett möte med ligans högsta styrande.

Styrande som han anser favoriserar lagen från norr, framför allt urstarka Juventus och allsmäktiga Milan. Fejden mellan Moggi och Sensi handlar ytterst om det kluvna Italien. Det är nord mot syd, rika klubbar mot skuldsatta, makten mot uppstickarna, organisation mot passion. Sensis förmögenhet är fickpengar jämfört med Juventus miljarder från Fiat-klanen Agnelli.

Sensi hyllas i söder

När Jonathan Zebina i fjol attackerades av egna Roma-supportrar anklagade Sensi Moggi för att ligga bakom.

– Det var inga riktiga Roma-fans, det var 40 utklädda sluskar, som fått betalt av Moggi, sa Sensi.

Anklagelsen fick Juventus att gå i taket.

Sensi får stöd av många i södra Italien, och älskas av de flesta romanisti för sina peperoncino-heta uttalanden. I norr hånas han, kallas obalanserad och halvgalen.

Galen av ilska blev han senast när Moggi köpte Nicola Legrottaglie till Juventus, en spelare som Sensi redan hade fått grepp om, men som slank ur greppet, in i Moggis famn.

Romas köp av Edgar Davids har inte heller blivit av, till stor del beroende på Sensis och Moggis ovilja att förhandla.

– Moggi? Honom pratar jag inte med. Jag förhandlar bara om Davids med Giraudo, sa Sensi 2002.

Moggi svarade iskallt:

– Det innebär att Roma inte får köpa holländaren för det är med mig de måste förhandla. Sensi? När jag ser honom skrattar jag.

Vem som skrattar sist av de två återstår att se. Det enda ingen behöver tvivla på är att fejden fortsätter.

Jennifer Wegerup