Rörande sympatier för en olycklig Maradona

Kristina Kappelin: Det feta, olyckliga och avdankade fotbollsgeniet håller på att förvandlas till en romantisk hjälte

FOTBOLL

Maradona längtar till Italien. Men hans skatteskulder är så höga, att han inte har råd att flytta tillbaka hit.

Neapel gör dock nästan vad som helst för Diego. Nu pågår förhandlingar med regeringen om en kompromiss om skulden. Och ett evenemang för att betala den.

Fotbollskärlek är ett fenomen som förtjänar att utredas i grunden. Vad är det som får en utåt sett fullständigt normal person att förvandlas till en passionerad tifoso, som är redo att göra vad som helst för ett fotbollslag eller en spelare?

I det aktuella fallet är spelaren Diego Armando Maradona och de till synes normala galningarna en grupp inflytelserika personer i Neapel. Några representerar Maradona i Italien. Andra vill helt enkelt bara hjälpa sin nedgångna fotbollshjälte. Diego gav Neapel något stort. Nu vill Neapel visa sin tacksamhet.

"En skit"

De flesta napolitaner är överens om att Diego Armando var "umanamente una merda", en skit som människa.

Utanför planen rörde han sig som en värsting som vann kvarterets respekt enbart med hjälp av sina bollkonster. Han omgav sig med knarklangare, horor och camorra-bossar.

Men som spelare var han gudomlig. Och han drog Neapel med sig, lyfte upp staden ur rännstenen och gjorde livet till en dröm för många napolitaner under några korta, underbara år. Två scudetti vann Napoli med Maradona, de enda i klubbens historia. Det betyder fortfarande mycket för staden.

Och nu skulle många vilja att Maradona kom tillbaka.

Kruxet är skatteskulden, som med räntor och straffavgifter uppgår till närmare 300 miljoner kronor.

Räddas av högern

Men högerregeringen har nyligen genomfört en så kallad skatteamnesti som gör det möjligt för fuskare och smitare att betala sin nota till ett symboliskt pris och gå vidare med livet.

I Diego Armandos fall, skulle skatteskulden med

lite god vilja kunna reduceras från 30 miljoner euro till en miljon euro. Enligt uppgift har Diegos välgörare skrivit till Silvio Berlusconi i frågan, som alltså diskuteras på högsta nivå. Svar borde komma inom kort.

En miljon euro är ungefär vad man får in på en fullsatt fotbollsarena. Allt som behövs är ett evenemang.

Flera idéer

Kanske kunde Diego spela en match? Napoli årgång 1987, vinnare av stadens första ligaseger, mot dagens Napoli i serie B?

Det är bara en av flera idéer för drömprojektet.

Diego skulle alltså ge staden en sista show mot att stadens invånare betalar hans skatteskuld. Bara ett gäng napolitaner kan komma på ett sådant lysande påhitt.

Förtjänar Maradona all denna kärlek och omtanke?

Naturligtvis inte. Men det feta, olyckliga och avdankade fotbollsgeniet håller på att förvandlas till en romantisk hjälte. Maradonas självdestruktiva drag gör honom bara ännu kärare i beundrarnas ögon. Hans förfall är en naturnödvändighet.

En spelare som Maradona kan bara inte leva utan att spela. Vad skulle ha hänt med Paganini om man tog ifrån honom fiolen, vad blev det av Picasso utan dukar och penslar, av Strindberg utan papper och penna?

Med i talkshow

Den italienska tv-mannen Andrea Biscardi är en av dem som är svaga för Diego Armando. Maradona är ofta med i hans talkshow om fotboll, i direktsändning från Havana.

Den stackars Diego kan knappt få ur sig en begriplig mening. Halsen är så kort och tjock att huvudet verkar sitta fast direkt på axlarna.

Det gör att han ser ut att halvligga i rutan, som om han var för trött, eller slö, för att orka sitta upprätt. Han har absolut ingenting att säga. Det är så tomt i huvudet så det fladdrar om det. Men Biscardi och hans publik nickar eftertänksamt och uppmuntrande efter varje sludder.

Det är ingenting annat än en rörande kärleksförklaring.

Bäst

Sämst

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)