Ruud–Zlatan 10–0 i går

– men på längre sikt skulle nog Sir Alex välja svensken

FOTBOLL

LONDON

Ett ungt och oerfaret Ajax kraschlandar i Champions League, och en viss Zlatan Ibrahimovic gör en av säsongens sämre matcher.

Samtidigt spelar Manchester United skoningslöst effektiv fotboll på annat håll, och en man vid namn Ruud van Nistelrooy dominerar totalt.

Och jag som hade tänkt jämföra Zlatan och Ruud.

Det låter sig egentligen inte göras nu, det är alldeles fel tillfälle.

Fel dag, fel resultat, fel dagsform, fel...ja, på allting.

Ruud–Zlatan 10–0 i går.

Men säg så här:

Om du vore manager och fick välja vilken anfallare du ville av de två, på ett ettårskontrakt, skulle du väl alla gånger välja van Nistelrooy.

Men om det handlade om ett femårskontrakt?

En annan sak, andra perspektiv.

Kanske unge Ibrahimovic har såna trick i sin trollerihatt i framtiden att han kan vinna i längden?

Omöjligt att säga.

Jag vet bara att en spansk tidning rapporterat att Real Madrid vill ha målsprutan van Nistelrooy i sina led.

Och att Uniteds Alex Ferguson å sin sida är intresserad av att köpa Zlatan som ersättare.

Mycket intressant.

Sir Alex må vara den mest arrogante fotbollsmanager som Europa skådat, ni får bunta ihop George Graham, Howard Wilkinson och Brian Clough till en person för att komma i närheten, men nån dumskalle är han definitivt inte.

Om Sir Alex ser nåt stort och alldeles speciellt i Zlatan ligger det förstås nånting i saken. Den blå näsan kan lukta sig till extraordinär talang.

Kanske tycker han till och med som jag, att Rosengårds Maradona redan håller absolut världsklass.

Ruud var matchens behållning

Men i går var det alltså tjyvläge att ens nämna honom i samma mening som Ruud van Nistelrooy.

Jag såg Manchester United spöa Stuttgart med 2–0 och vinna sin grupp i Champions League, och matchens behållning var ”den flygande holländaren” Ruud.

Han gjorde 1–0 efter ett inlägg av Ryan Giggs, det var en svår nick i bakåtlutat läge, och det var en praktfull demonstration av hur en kung i straffområdet uppträder.

Men om man nu avfärdar Ruud som bara en iskall avslutare från point blank, nära håll, så var hans uppträdande före 2–0 värt att notera.

Ruud slet åt sig bollen djupt nere i planen, verkligen JOBBADE åt sig den, dribblade förbi två man och vrickade sen fram en underbar passning som friställde Ryan Giggs.

Man är inte enbart skyttekung om man gör en sån sak. Man är fotbollsspelare, om ni förstår vad jag menar.

Ruud van Nistelrooy är inte bara en Gerd Müller inom straffområdet, han kan annat också.

Denna kväll gjorde han i alla fall sitt 28:e mål på 30 matcher i europeisk cupfotboll. Han tangerade därmed legenden Dennis Laws rekord. Law, som hade sin storhetstid i Manchester United och avslutade karriären hos grannen City, behövde dock 33 matcher för att göra sina 28 fullträffar.

Och apropå rekord: när Ryan Giggs hittade rätt innebar det att ha gjorde mål för NIONDE året i rad i Champions League.

Om Zlatan Ibrahimovic verkligen hamnar i United får han lagkamrater som kräver en del respekt, om man säger så. Det är inte bara att ställa sig och vifta och skrika på Roy Keane om spelet inte stämmer.

Butt vill byta klubb

Klassen på United kanske bäst beskrivs av rubrikerna i dagens engelska tidningar. Där förklarar Nicky Butt, som är en viktig kugge i Sven-Göran Erikssons landslag, att han vill byta klubb. Han har bara fått starta fyra (!) matcher för United den här säsongen. Då kan man tala om konkurrens.

Keane vilade i går för att vara pigg till helgens derby mot Manchester City.

Men i stället gjorde Paul Scholes comeback efter elva matchers frånvaro. Han varnades tidigt och var sen och tafsade på tyskarnas hälsenor matchen igenom, men klarade sig från rött kort.

Hur som haver, United vann gruppen och får därmed en fördelaktigare lottning i åttondelsfinalen. Man kan heller inte lottas mot varken Chelsea (revansch mot Besiktas i går) eller Arsenal – om Gunners tar sig vidare mot Lokomotiv ikväll.

För Ajax är det däremot godnatt. Nästa år får man nog klara sig utan en viss herr Ibrahimovic också.

Peter Wennman