En mardröm - för Real Madrid

Det blir en lång väntan - på några underbara stilkrockar

FOTBOLL

LONDON

Det tråkigaste är att vi måste vänta så länge.

Åttondelsfinalerna i Champions League spelas inte förrän i februari och mars, det är en jädra massa snöstormar och kolsvarta kvällar och skrapande av bilrutor innan dess, men det är väl bara att bita ihop.

Snart kommer Kung Fotboll och kramar oss igen.

Alla som råkar vara välutrustade - med tv-kanaler, vill säga - vet ju hur mysigt det är med dessa tisdagar-onsdagar då man kan sitta och zappa mellan ett par Champions League- matcher, eventuellt hålla ett resultat hemligt och se två fighter i rad med hjälp av efterhandssändningen.

Man köper hem nåt gott att dri...äta, sen är det bara att parkera sig framför rutan för garanterad underhållning.

Nästan alltid bra fotboll, nästan alltid artisteri i världsklass.

Väldigt ofta frontalkrockar mellan olika stilar, kulturer och fotbollsfilosofier.

Vi är ju EU-bröder nästan allihop numera, sägs det, och klubbarna består av en salig blandning nationaliteter.

Det är ju underbart!

Egentligen borde det alltså vara ungefär samma sorts fotboll som presteras, oavsett tröjfärgen.

Men det kvittar vad det står i spelarnas pass, olika tränare har olika funderingar och det är som om traditionens makt är så stor att den år efter år varudeklarerar lagens spelstil.

Porto från Portugal spelar inte som Lokomotiv Moskva från Ryssland. Celta Vigo från Spanien spelar inte som Bayern München från Tyskland. Juventus från Italien spelar inte som Arsenal från England.

Och så vidare.

Stilkrockar är det bästa som finns inom fotbollen. Teknik mot kraft, "brassefotboll" mot tysk discplin, ohämmad offensiv mot betongförsvar...allt sånt finns i den underbara Champions League.

För mig får det gärna finnas en nationell särprägel, det gör det hela ännu intressantare.

Senast i onsdags, när det var Arsenal-Lokomotiv och Lyon-Celtic samtidigt på två Sky Sports-kanaler, gick jag till en engelsk hotellrestaurang för att köpa hem lite färdigmat.

Jag beställde hemlagad ravioli, och som vi alla vet består denna italienska rätt av fyrkantiga pastakuddar fyllda med något gott.

När rätten skulle betalas såg jag att pastan inte var fyrkantig - utan i form av runda, tjocka ringar.

- Inte för att det spelar nån roll, sa jag, men detta är inte ravioli. Detta är tortellini.

- Ravioli, sir.

- Tortellini.

- Ravioli.

Så där höll vi på ett tag innan jag insåg det meningslösa.

England är England och Italien är Italien. Jag tror att man kan applicera det påståendet på fotbollen också.

Nåt möte mellan just de två länderna blev det inte när åttondelsfinalerna lottades i går. Men intressant i alla fall: Chelsea börjar borta mot tyska Stuttgart, Manchester U går mot portugisiska Porto och Arsenal får åka till Spanien och möta Celta Vigo.

Så vitt jag förstår är det en drömlottning för de engelska lagen. På papperet har Chelsea den svåraste uppgiften. Och just Chelsea är jag extra nyfiken på...hur långt kan Roman Abramovichs bygge räcka? Ganska långt, tror jag.

Det blir tufft, Real

Det är grymt imponerande att fyra av de 16 kvarvarande lagen kommer från Spanien.

När det är dags för kvartsfinal tror jag dock att bara ett av dem återstår: Real Madrid.

Real fick Bayern München, vilket nog var det sämsta möjliga. Bayern är för rutinerat och traditionstyngt för att låta sig skrämmas av Reals stjärnlag.

Det blir tufft, men Figo, Beckham, Ronaldo, Zidane och kompani bör lösa uppgiften till slut.

Jag tror att sju av gruppsegrarna vinner sina matcher - Chelsea, Manchester United, Lyon, Arsenal, Real Madrid, Milan och Juventus. Däremot kan Monaco åka på en riktig propp mot Lokomotiv i ett februarikallt Moskva.

Kan knappt bärga mig till nästa omgång, för att inte tala om vilka matcher det kan bli i kvartsfinalen.

Då ska jag beställa en tortellini, så får vi se vad jag får då.

Peter Wennman