I helvete att det var straff

Peter Wennman: Domarens misstag kan ha avgjort hela serien...

FOTBOLL

Egentligen har det ju ingen större världspolitisk betydelse och man borde verkligen tänka sig för innan man reagerar som man gör, men ändå...idrott kan förvandla en till nån slags neanderthalare i bland.

Som straffen som Real Madrid fick efter exakt 92 minuter och 29 sekunders spel i går – jag blir så förbannad!

Det har alltid varit mycket snack om att Real är ”regeringens lag” och får fördelar av domarna som inga andra klubbar i den spanska ligan, men det har jag oftast tagit med en grabbnäve badsalt.

Men det som hände i går fick detta badsalt att växa till ett gigantiskt skumbad som höll på att kväva mig av ilska.

Jag såg seriefinalen Real Madrid–Valencia på storbildsskärm på gamla fina Gravediggers Inn i Södertälje – jag har inte lika många tv-kanaler hemma som kollega Lasse Sandlin – och satt länge och njöt av den perfekta organisation och det disciplinerade lagarbete som Valencia visade upp.

Smart spel av Valencia

Inga konstigheter, inga Zlatan-tricks, inga tjusiga publikfrierier – bara ett fenomenalt smart taktiskt schackspel som fick Reals stjärnor allt mer konfunderade. När skapade Real Madrid senast så få feta målchanser på hemmaplan?

Tyckte det kändes helt okej när den enorme argentinaren Roberto Ayala, 30, nickade in Valencias ledningsmål i den 74:e minuten.

Det kändes som ett ”svenskt” mål...ni vet: om man bara ser till att hålla tätt som jävulen bakåt och hjälper varandra över hela planen så dyker det förr eller senare upp en chans. Alltid. Det är likadant i hockey. Ett eller två jättelägen kommer alltid under en match – och det kan räcka.

Ayala gjorde en Mellberg

Ayala gjorde gjorde en Mellberg eller kanske en Janne Eriksson och kom med fart bakifrån och dundrade in bollen med pannan. Inte ens den vilt sprattlande Real-keepern Casillas – världens bäste i mina ögon – hann med.

Det borde ha fått bli segermålet. Valencia var värt det.

Real saknade givetvis den gigantiske Zidane, men laget såg märkligt statiskt ut i sitt spel ända fram till tempohöjningen efter 65–70 minuter. En ständigt felvänd Beckham hittade bara rätt med två–tre passningar av värde, det fanns ingen som kom med fart i djupled, det enda allt verkade gå ut på var att söka frisparkar strax utanför straffområdet.

Ronaldo kunde ha gjort en Robinson-Robban, målat sig blå i ansiktet, tuggat i sig inträdesbiljetten, spottat ut den och sprungit ut ur stadion med pokalen under armen, det var ungefär den nonchalansen det handlade om denna afton i Madrid. Övertron på den egna förmågan verkar vara på samma nivå.

Skillnaden är bara att den ene leder skytteligan och den andre idiotligan.

Ljungberg skulle passa in

Satt länge och funderade på hur en sån som Fredrik Ljungberg skulle passa in i Real Madrid. Inte för att jag vet vem han skulle peta, men det har spekulerats i hans namn och är det inte egentligen exakt en sån spelare som Real saknar? Som kan komma med speed i djupled? Tänk vilka bollar han skulle kunna få av passningsartisterna i laget!

Som det var i går blev Raul (som jag älskar) för stillastående i straffområdet och tvingades till magiska nedtagningar med två man i ryggen för att överhuvud taget få skottläge.

Men, alltså:

En straffspark på stopptid, en grymt feldömd sådan av domaren Tristante Oliva, 42, räddade hemmalaget. Den färske Oliva hade klarat den hetsiga fighten rätt bra tycker jag, trots sju gula kort och ganska grinig stämning, men så klappade karln ihop under Reals sista desperata satsning i slutsekunderna.

Kan ha avgjort serien

I helvete att det var straff!

Det var ett rån på öppen gata!

Figo satte den rutinerat och 1–1 betyder inte bara att Real behåller topplatsen i tabellen – domarens klassiska misstag kan ha avgjort hela serien. Vore jag Valencia-anhängare skulle jag nog ligga på ett hustak i dag och skjuta på folk i domardräkter och med visselpipor i munnen.

En som inte låg på nåt hustak, men som i alla fall satt på läktaren och drack ur ölglas stora som näverlurar var Steve McManaman. Han hade tydligen flugit dit för att se sina gamla lagkompisar i Real, dagen efter att hans Manchester City förlorat cupderbyt mot United med 4–2 – trots att City var en man mer på plan i drygt halva matchen.

McManaman hade ett obetydligt smidigare rörelseschema än Ozzy Osbourne på Old Trafford, det var ungefär samma snärt i steget, men han såg i alla fall pigg ut i Madrid i går.

Peter Wennman