Keane vill vara kung

Peter Wennman: …men i går var han bara häpnadsväckande klumpig

FOTBOLL

Det måste finnas tiotusen fotbollsartiklar med meningen "den här matchen hade allt", och i bland kan det väl tänkas att den där gamla klyschan är befogad.

Porto-Manchester United (2-1) innehöll...ja, nästan allt.

Även Roy Keane.

Men honom hade vi klarat oss utan.

Har alltid betraktat irländaren Keane med en slags skräckblandad förtjusning, han är en sån där ledartyp som inte bara skrämmer slag på motståndarna utan också håller det egna omklädningsrummet i ett järngrepp.

Förmodligen tog han kommandot över gruppen redan när han gick på dagis.

Han vill vara kung. Ingen ska sätta sig på honom.

Möjligen är Sir Alex Ferguson den ende som är tjurigare och elakare.

I brist på bättre kan jag jämföra Keane med en Mark Messier under storhetstiden i Edmonton Oilers eller en Tord Lundström i gamla Brynäs - gud nåde den lagkamrat som inte gav hundra procent eller råkade slå en slarvig passning!

Det slår över ibland - förstås

Det är naturligtvis en styrka att ha en sån drivande kraft i ett lag, men det kan också vara ett bekymmer. Särskilt om du är en ömtålig nykomling som är livrädd för att göra fel - Keanes svarta ögon kan få vem som helst att tappa självförtroendet.

Själv skulle jag fått fyra nyanser av brunt i fotbollsbyxorna om jag spelade bredvid honom.

Och så slår det som bekant över ibland när det tar emot.

När han trampade Portos målvakt Vitor Baia i ryggen under slutskedet av matchen i går var det en häpnadsväckande klumpig demonstration av missnöje. Baia blev väl inte allvarligt skadad, men Roy Keane hade bergis kunnat undvika den där onödiga grejen och det efterföljande röda kortet.

Varför gör han så där?

Tål han helt enkelt inte att förlora - eller är det bara sinnet som rinner över i stridens hetta? Har ingen aning.

Vet inte varför han avsiktligt (det har han erkänt!) sparkade sönder Manchester Citys norrman Alf-Inge Håland och förstörde dennes karriär. Hämnd för en gammal grej, påstår Keane, men inte behöver man väl bryta benen av folk?

Vet inte heller hela sanningen bakom konflikten med den irländske förbundskaptenen McCarthy under VM 2002, men det slutade i alla fall med att Keane packade sina väskor, bad sin tränare fara och flyga och reste hem utan att ha spelat en match. Nån slags maktkamp? Ja, troligen.

I går hade jag svårare att se nån anledning. Det skulle möjligen vara att Keane och mittfältskollegan Nicky Butt (ja, även Ryan Giggs) tvingades till ett tyngre och svårare defensivt arbete än vad de är vana vid i Premier League. Det måste ha varit frustrerande att hela tiden få agera hjälpgummor åt Uniteds backlinje när Porto tryckte på som värst.

Det gjorde ju i sin tur att varken Keane eller Giggs, framför allt, kunde utnyttja sina offensiva kvaliteter. Alla som spelat fotboll vet vilket skitjobb det är att bara jaga och jaga och försöka störa - utan att själv få göra nåt konstruktivt. Man blir trött och grinig.

Förmodligen var det också så att det inte bara var Portos stundtals bländande spel som gjorde att Roy Keane hamnade allt längre ner på den egna planhalvan. Jag misstänker också att han inte litade på sin egen backlinje.

Gary Neville gjorde ett jättejobb där i mitten trots att han egentligen inte alls är en centerbackstyp. Men osäkerheten i Rio Ferdinands och Mikael Silvestres frånvaro var ändå påtaglig.

Jag misstänkte att United skulle få försvarsproblem mot det snabba, tekniska och offensivglada Porto, och fick väl i alla fall delvis rätt. Uniteds försvar var ingen katastrof, men det räckte med att Porto fick ett lillfinger för att portugiserna skulle ta hela armen.

Det var den nya tidens fotboll

Sydafrikanen Benedict "Benni" McCarthy gjorde två helt underbara mål, och överhuvud taget spelade Porto en fotboll som jag älskade i åtminstone 80 minuter.

Ni såg väl 19-årige Carlos Alberto, till exempel?

Den nya tidens fotboll. Med den nya tidens tränare, de som vågar låta talangerna dribbla som galningar och misslyckas då och då. Inte det gamla tankesättet: dribblar du mer än en gubbe vrålar halva gänget och hela lagledningen "spela bollen!".

Carlos Alberto, ett brassenamn som förpliktar (minns VM-finalen 1970) var sagolik att se med sina irrationella löpningar och smarta finter. Jag tror att det var han som fick igång hela Porto och gjorde United smått förvirrat efter den fina starten.

Roy Keane gjorde bort sig igår och Sir Alex anklagade Porto för att filma, det var ingen höjdarkväll för United.

Men vi får inte glömma en sak: målet som Quinton Fortune (en annan sydafrikan) gjorde var oerhört viktigt. Det betyder att det räcker med 1-0 för United hemma på Old Trafford i returen.

Fem överfall vi minns

April 2001: Keane sparkar ned Alf-Inge Håland.
April 2001: Keane sparkar ned Alf-Inge Håland.

Peter Wennman