0–2 mot Deportivo B – Queiroz fiasko i Real Madrid är fullkomligt

FOTBOLL

Florentino Pérez har byggt ett lag för stjärnorna, för himlastormande uppvisningar högt upp i det blå. På platser som Riazor, däremot, får de ett helvete. Jag minns inte senast ett så stort lag sett så litet ut som årets Real Madrid.

Depor-Real Madrid 2-0. Det kanske inte låter så märkligt. Real Madrid trivs inte inför 35 000 galna galicier på mäktiga Riazor, de har inte vunnit där på tolv matcher.

Men i går mötte de Deportivo B, ett lag som såg matchen som ett genrep inför Champions League-semifinalen. Tränaren Irureta lät halva laget vila (bara Molina, Andrade, Sergio, Mauro Silva och Luque brukar finnas med när det är allvar), men det räckte och blev över för ett kungligt Madrid som strängt taget har allt utom det som räknas.

De hade tre skott i virket i går, de hade ett överlägset spelarmaterial, de hade allt att spela för och de hade till och med den avstängde Figo på planen, tack vare ett pinsamt svagt jurybeslut av förbundet.

Inget hjälpte. Los Blancos, los Merengues, laget som har fler smeknamn än skickliga, centrala defensivspelare, visade återigen bristande moral. När jag såg dem ta sig samman i derbyt mot Atlético trodde jag att de äntligen hittat hem, hem till den där underbara lagkänslan som präglat forna tiders Real Madrid.

Queiroz fiasko är fullkomligt

Men mot Barça var det Figo som svek laget, i går var det Zinedine Zidane, tidernas främste europeiske fotbollsspelare, som gjorde det. En helt onödig attack mot Djalminha, sedan hade mästaren från Marseille spelat färdigt. För tredje matchen i rad åkte en Madrid-spelare ut, det är svårt att tänka sig ett tydligare bevis på att ett lag drunknat i sin egen frustration.

Den psykologiska processen är enkel.

I Real Madrids omklädningsrum ser sig spelarna omkring, och allt de ser är stjärnglans och glamour. Alla spelare kan avgöra en match, alla vet om det – men när ingen gör det sprider sig osäkerheten och irritationen.

Då kommer de idiotiska varningarna (Salgado, Beckham, Zizou i går).

Då kommer baklängesmålen.

Då kommer förlusterna.

Om motpolen Valencia, fysiskt orange och spelmässigt grå, slår Real Betis i kväll är Carlos Queiroz fiasko fullkomligt. Utslaget i Champions League, finalförlust i Copa del Rey, en andra – eller tredjeplats i ligan.

Men döm inte ut Real Madrid

De som dömer ut Real Madrids storhetstid, eller dömer ut Pérez hela projekt, vet inte vad de talar om. De kommer att ta sig tillbaka, förmodligen redan nästa år. Men i Spanien – och Europa – är konkurrensen nu så hård att du inte ursäktas för felsatsningar. Och i år har Real Madrid satsat fel, så fel. Många har skrivit mycket om stjärngängets problem, men för enkelhetens skull (och för att jag gillar det) så citerar jag vad Simon Bank skrev från Barcelona efter ligastarten: ”Makelele till Chelsea, Ayala kvar i Valencia. I natt slog transferfönstret igen. Det känns som att Florentino Pérez klämde fingrarna”.

Nu vet vi hur blodiga de där fingrarna är. Trots att de har en av ligans två bästa målvakter i Casillas så har Madrid släppt in 45 mål. På 50 år har ett enda lag lyckats vinna ligan med ett sådant snitt, Barça med Ruud Hesp i mål 1998.

Queiroz ska ha varit mannen som organiserade om Manchester Uniteds försvar, men i Madrid har han misslyckats kapitalt. Misslyckandet har till slut följt sina helt egna, självbekräftande lagar - men grunderna är de samma som de var när ligan började:

3 Om Madrid förstärkt med en trygg mittback (som Ayala, spelaren som Valencia vägrade sälja för 125 miljoner) hade de yngre talangerna på platsen fått växa in i sina roller - och försvaret hade varit tätare.

3 Om Madrid hittat en ersättare till Claude Makelele, en städgumma till pivote-rollen (den defensiva mittfältaren), hade mittförsvaret sluppit att hamna i lika många lika besvärliga situationer.

3 Om Madrid haft en säker målskytt på bänken, en sådan som inte gnäller men ändå kan gå in och leverera sina tio ligamål, så hade de inte varit så utlämnade när Ronaldos lår säger stopp. Jo, jag menar en Morientes (eller kanske Portillo, men Queiroz tror inte på honom).

Till nästa säsong lär Real Madrid plocka in de där spelarna. Kanske heter de Walter Samuel, Emerson och Morientes. Den som inte lär av sin historia är dömd att uppleva den igen. Och om inte Pérez lär sig något av säsongen 2003/04 kan hans lag fortsätta spela fotboll bland stjärnorna i fem år till.

Medan de andra gör upp om pokaler.

Simon Bank