Det är inte klokt egentligen...eller?

FOTBOLL

LONDON

Vilket odds skulle man ha fått, tror ni?

Porto mot Monaco i Champions League-finalen...det är inte klokt, egentligen.

Eller också är det just vad det är:

Klokt.

Kommer inte förbi det faktum att det är José Mourinho och Didier Deschamps, två uppenbart mycket smarta tränare, som möts i finalen.

Hur mycket har deras taktiska snillen betytt på vägen?

Massor, tror jag.

Deschamps var en man som kunde läsa spelet bättre än de flesta som mittfältare i det franska landslaget (och en säsong i Chelsea!) och som nykläckt coach för Monaco har han lyckats få sina lirare att förstå värdet av att inte gapa över mycket - och sen mista hela stycket.

Det var precis det misstaget som Chelseas Claudio Ranieri gjorde i 2-2-matchen på Stamford Bridge i går. En slags upprepning av överoptimismen i det första mötet, då Chelsea hade 1-1 och sen släppte in två mål mot ett lag som var en man kort.

Ni kanske såg:

Chelsea fick precis den drömstart laget önskat. Först 1-0 av Jesper Grönkjaer och sen 2-0 av Frank Lampard. Det var vad londongänget behövde för att gå vidare till final, och domaren Anders Frisk hade pipan i munnen för att blåsa till halvtidsvila.

Naivt spel av Chelsea

Det taktiskt så naiva Chelsea glömde emellertid det självklara i att spela på säkerhet de få sekunder som återstod av första halvleken. I rena glädjeyran efter Lampards sena 2-0 tappade laget allt vett i markeringen, den utmärkte Rothen ryckte loss på vänstersidan och hittade Morientes mitt i straffområdet. Hans nick forcerades över mållinjen (var det inte hands?) av lagkaptenen Ibarra - lån från Porto, av alla lag - och sen var det som om all luft gick ur hemmalaget.

Eller... allt förnuft, rättare sagt.

Chelsea borde bidat sin tid. Laget var spelmässigt bättre och skapade massor av chanser - men lämnade också stora blottor bakåt. I ivern att trycka dit 3-1 - som hade betytt förlängning - glömde Ranieris pojkar att Monaco består av intelligenta kvalitetsspelare som iskallt väntar på rätt läge att slå till.

Precis som i första mötet högg Monaco blixtsnabbt när Chelsea blev för offensivt och gick bort sig.

Morientes, som i första halvlek missade en jättechans och hade ett skott i stolpen, fick ett läge till - och då var det kört. Både Terry och Gallas i Chelseas försvar siktade in sig på bollhållaren, glömde att följa med Morientes, och hux flux stod det 2-2.

Målet tystade publiken

Det blev rätt tyst i det publikhav som hade piskat fram Chelsea och haft lukten av en Champions League-final i näsborrarna.

Man kan alltid hävda att Chelsea borde gjort fem mål på sina chanser i första halvlek, det skulle kanske ha stått 5-2 då, men med facit i hand efter två semifinalmöten står det klart att Deschamps hade en kallare och smartare hjärna än Ranieri.

Nästa säsong tränas Chelsea med största säkerhet av José Mourinho, nu i Porto. Det kan mycket väl bli som Roman Abramovich, Chelseas ägare, sa när han kom in i omklädningsrummet efter matchen i går:

- Next time it will be better.