Resan mot VM har börjat

Sportbladets Lasse Sandlin: En unik träning - alla 22 är med

FOTBOLL

VALLETTA

Resan mot VM 2006 har börjat.

I en dryg timme har vi varit i luften ombord på Air Maltas KM277 från Arlanda till Malta, när vi hör kapten säga:

- Vi passerar just Berlin.

Det är där nere, på ett uppfräschat Olympiastadion med plats för 74 500 åskådare, som VM-finalen ska spelas söndag 9 juli 2006.

Dit är det 655 dagar - en enda till första VM-avsparken på Malta.

Det är på den här 27 kilometer långa och 14 kilometer breda ön, som ligger ungefär lika långt från Gibraltar som från Istanbul, nio mil söder om Sicilien och 23 mil öster om Afrika, som det svenska VM-äventyret tar sin början.

En ö med mystiska megalittempel, med vänstertrafik, med ett platt landskap nästan helt utan träd och en högsta punkt (Benghiza Point) som mäter 253 meter över havet.

En ö med värme.

När landslagets chartrade plan landar halvtimmen efter vårt reguljära visar termometern 32 grader.

Inte är det många grader svalare när Lagerbäck och Andersson fyra timmar senare kan köra sin första träning med alla kallade.

Alla var där

En unik träning: alla 22 är med. Kan inte minnas när jag upplevde något sådant senast.

Alla finns där: Fredrik Ljungberg med sin opererade tå, Erik Edman med sin ömmande fot, Olof Mellberg med sitt värkande knä, Mikaeal Dorsin med sin sträckning och den Zlatan Ibrahimovic, som inte varit skadad men som haft andra skäl till bortavaron.

Zlatan är en av de slöaste på träningen, men har man som Zlatan på senaste dygnet flugit 400 mil (Turin-Göteborg 150 + Göteborg-Malta 250), så får man allt ha en viss förståelse för det.

Hade det inte varit vettigare att låta Zlatan flyga direkt till Malta från antingen Turin eller Milano, en tvåtimmarssträcka på 120 mil?

Då hade han kanske också haft något att tillföra träningen. Det hade han inte nu.

Träningen på Ta´Qali-Stadion gav egentligen inga anvisningar om hur laget kommer att bli, förutom att Teddy Lucic spelar till höger och Erik Edman till vänster i backlinjen.

Kan inte förlora mot Malta

Laget svetsas istället samman på stängd träning i dag, och oavsett hur laget blir kan det ju aldrig förlora mot detta Malta, som i Fifas färska ranking bara har sex europeiska länder efter sig - Färöarna, Kazakhstan, Andorra, Lichtenstein, Luxemburg och San Marino.

Då förlorade man ändå mot Färöarna för två veckor sedan, 2-3...

Det sägs, att de maltesiska spelarna är halvproffs och att landslaget måndag, tisdag och onsdag tränar två gånger om dagen.

Annat var det första gången jag besökte ön; 1973, grusmatchen.

På det stora eleganta hotell Dragonara, där pressen bodde, hade vi i Sammy en snacksalig nattportier, som ständigt pratade fotboll.

Ändå blev jag något förvånad, när han klockan åtta en morgon tog av sig sin uniform efter nattarbetet, tittade på uret och sa:

- Bra, nu hinner jag hem och sova en timme, innan det är dags att åka och träna.

???

- Det är ju match på lördag.

Sa Sammy Bonello, 28, vänsterytter i landslaget...

Sammy var med i truppen men ingen stjärna, och han fick inte heller spela mot Sverige.

Stjärnan spelar i Lilleström

Årets "stjärna" i Malta heter Michael Mifsud och spelar faktiskt i norska Lilleström; lagkompis med Magnus Powell och Christoffer Andersson.

- Vår "Speedy Gonzales", säger Kevin Zarb-Cousin, den som på 2004 års presshotell är den av personalen som pratar mest fotboll.

- Mifsud är bara 23 år, har spelat i Kaiserslautern i Tyskland, gjorde Sliema Wanderers enda mål mot Kaunas i Champions League-kvalet i somras och också ett av Maltas två mål mot Färöarna senast.

Jag vet inte varför, men jag blir inte skrämd ändå.

Däremot noterar jag, att Maltas första hemmamatch i VM-kvalet för fyra år sedan slutade 0-0.

Malta-Tjeckien 0-0.

Sånt inger däremot respekt.

Lasse Sandlin