Hyllningen - orkansång

60 000 sjöng för Henke - det kommer vi aldrig glömma

1 av 3 | Foto: BILDBYRÅN
kungen är tillbaka Med en kort applåd tog Henrik Larsson på nytt farväl av sina fans på Celtic Park. Efter att han säkrat Barcelonas seger med sitt 3-1-mål var han snabb att krama om sina forna lagkamrater och byta tröja med Celticforwarden Chris Sutton.
FOTBOLL

GLASGOW

Så många matcher, så många kvällar på så många arenor.

Jag glömmer aldrig den här.

Celtic mot Henrik, det var när hudens alla hår reste sig som i skolbänken för en lektion.

I Glasgow, i går, lärde vi oss hur värdighet, kärlek, lojalitet och professionalism ser ut.

Och litegrann om spelet fotboll.

Vi hade halvjoggat genom vattenpölarna i östra Glasgow för att inte missa en sekund och tjugo i åtta sa speakern:

- And a welcome back, Henrik Larsson, to Celtic Park?

Om det fortfarande hade regnat så hade dropparna vänt uppåt igen av ljudvågen.

Hudens hår reste sig, och det var sedan aldrig någon som sa åt dem att det var läggdags.

Ni som undrat varför Henrik Larsson stannat sju år i ett gråregnigt blåshål i norra ingenstans, en stad som på sina ställen fortfarande lever kvar i 30-talsdepressionen, ni undrar inte längre.

Marken gungar ju. Celtic Park osar av stekflott och varma hjärtan, läktarna draperas i grönt och vitt av människor som sjunger att man ALDRIG går ensam - och menar det.

Här, i den här världen, har Henrik Larsson blivit en halvgud. Det var i går så trångt utanför norra läktaren att de fick skjuta upp matchen i 20 minuter.

Återkomsten sköts upp, den också. Av Frank Rijkaard.

Den egensinnige holländaren (det finns inga andra sorter) mörkade på sista träningen och valde Eto"o som vänsterforward före Larsson. Henke var, för första gången på sex år, petad i en match i Glasgow.

- Han var inte känslosam, bara koncentrerad, sa Giovanni van Bronckhorst, den i Barça som känner Henke bäst.

Jag tvivlar på om det är sant. Jag tvivlar på att någon man i hela världen kan ställa sig inför tiotusentals människor som älskar honom, med det uttalade uppdraget att göra dem besvikna - och inte vara känslosam.

- Det var OK, sa Henke.

Han brukar säga det, stenansiktet från Högaborg, han sa det efter 5-0 mot Bulgarien också. Jag tror det ligger mycket lättnad och glädje i de orden. Stora känslor. Det är helt OK.

Fotboll är känslor - i Celtic

I Celtic ÄR fotboll känslor, till den grad att de ersatt taktik och teknik. Efter en minut hade Hartson vrålkapat Márquez, efter en minut till hade Thompson gjort samma sak med Van Bronckhorst.

Henke satt på bänken och såg ett Celtic som ville men inte kunde. Barça kunde allt. Statistiken sa att de hade 64 procent av bollinnehavet efter 45 minuter.

Men statistik är nu en gång för alla som tunnelbanetåg i Stockholm; vart femte minut kommer det en ny, och de är sällan något att lita på.

Martin O"Neill vände matchen åt Celtic, han gjorde det tack vare publiken, målvakten Marshall, superbe Sutton, en rak långbollsstrategi och - paradoxalt nog - tack vare det självförtroende som Henrik Larsson hjälpt till att svettas in i de grönvita tröjorna.

Barça var slut. Det var 1-1, de darrade in i skelettet. Deco gömde sig, backarna rensade undan som Barça-backar aldrig gör, Eto'o försvann, Ronaldinho var trött, Celtic vräkte på för att vinna.

Sjöng högre än någonsin

Och inget gick att skjuta upp längre.

Henrik Larsson ställde sig upp och drog av sig jackan.

Vad skulle Celtic-fansen göra? Hur skulle de kunna visa all sin kärlek till Barças nummer sju - utan att svika sitt Celtic när det behövde dem?

Med värdighet? Lojalitet? Kärlek?

Ja.

Så här:

- IT'S A GRAND OL' TEAM TO PLAY FOR. IT'S A GRAND OL' TEAM TO SEEEE. AND IF YOU KNOW YER HISTORY, IT'S ENOUGH TO MAKE YER HEART GO O-O-O-OH?

En Celtic-sång, ingen Henke-sång. Men de sjunger den så att himlen spricker, högre än någon annan sång under kvällen.

Just där och då, i en förtrollad skotsk kärleksförklaring, visar de att de älskar Henrik Larsson, Celtic. De älskar den han var och allt det som är Celtic i honom.

Jag glömmer det aldrig.

Henke vände matchen

Matchen vände sedan, och det är inte ens chauvinistiskt att påstå att Henrik Larsson var absolut nödvändig för det.

I sin tredje bollkontakt lugnar han ner spelet, låter Belletti överlappa och med Giuly och lite flax är det 2-1.

I sin femte bollkontakt gör the King of Kings mål på Celtic Park igen, en present från kompisen Alan Thompson.

Vad skulle han göra? Hur kunde han göra sitt jobb utan att svika hela den publik som älskar honom?

Med värdighet? Lojalitet? Kärlek?

Ja.

Henrik Larsson sprang med sänkt huvud, kysste sin ring och vinkade till familjen på läktaren (Jordan i Barçatröja, han hade haft kul sa han).

Efteråt frågade jag Frank Rijkaard om Henke, och Barças tränare pratade länge. Han slutade med att säga:

- Egentligen vill man ju fira alla mål, men det här var Henrik Larssons. Vi ville bara vara tysta.

Glasgows East End ligger verkligen tyst nu. Det är sen natt och Celtic Park ligger tomt och öde.

I morgon är det nya matcher i Champions League, nya kvällar och nya arenor.

Men den här, när Henrik Larsson kom hem, den glömmer jag aldrig.

Simon Bank