"Jag är sjuk - inte galen"

Fotbollsikonen Diego Maradona talar ut om tiden på psykiatrisk klinik

FOTBOLL

Diego Armando Maradona var i fyra månader tvångsinskriven på en psykiatrisk klinik i Buenos Aires.

Nu berättar han om sitt helvete.

- Jag är sjuk, men jag är inte galen, säger han.

Diego Armando Maradona vid ankomsten till Kuba.
Foto: AP
Diego Armando Maradona vid ankomsten till Kuba.

Att sova med en kudde över huvudet räckte inte. I stället satte han på tv:n på högsta volym för att slippa höra skriken från de nya patienterna. Sådär låg han, vaken, med tv:n påslagen men utan att titta. Natt efter natt.

- Det var fruktansvärt, fruktansvärt. De bands fast och skrek. Ibland kunde de skrika hela nätterna. Det var som en mardröm, berättar Diego Armando Maradona.

Fotbollsikonen.

Nationalhjälten.

Psyk-patienten.

"El Diego" åkte till Kuba i januari 2000, efter sin första hjärtinfarkt, för att bli fri drogberoendet. Resultatet vet vi redan - i april i år låg Maradona för döden.

Han föll ihop under en grillkväll efter en massiv hjärtinfarkt. Han var medvetslös och andades med hjälp av en respirator. När han tillfrisknade skrev familjen in honom på en psykiatrisk klinik i Buenos Aires - den enda som ville ta emot honom.

Fyra månaders helvete

I en öppenhjärtlig intervju med det argentinska magasinet GENTE berättar Maradona om fyra månaders helvete på kliniken.

- De tog i från mig all frihet och det enda jag ville var att de inte skulle få mig att tro att jag var galen. Jag är sjuk, men jag är inte galen, säger han.

Hans "fängelse" var ett litet rum med en säng, ett bord och en tv. På väggen hängde han upp en argentinsk flagga och en bild på Che Guevara. På bordet ställde han några Boca-prylar.

Varje morgon när han vaknade gick han ut i korridoren, som alla andra. Där väntade han på att dagen skulle ta slut. Om han frös och ville ta ut en tröja ur garderoben så var han tvungen att kontakta sköterskan som hade nycklarna.

- Du är mer inspärrad än på vilket annat ställe i världen. Livet tillhör inte dig - du har inget att säga till om.

Maradona är förbannad på hur han behandlades. Bitterheten går ut över domaren som såg till att han blev inspärrad.

Samme man svarade inte ens när Maradona skrev och bad om en dator för att kunna kommentera OS i Aten.

Han grät mycket, förlämpade och bråkade med personalen för att han tyckte att det var så orättvist att han tvingades vara där. Vid ett tillfälle band de fast honom då han vägrade ta en spruta.

Han bad sin familj konstant om att få lämna kliniken - trots att de var de som tvingat honom att vara där. När de gick kom ensamheten.

- Det var mer ensamt än man kan föreställa sig, säger han.

De fem månaderna han tillbringade på kliniken minns han som en skräckfilm där han själv hamnat mitt i handingen.

- Jag kände mig som huvudpersonen i filmen "Gökboet".

Bilden som återkommer är då alla galningarna snurrar runt, runt åt ett och samma håll medan Jack Nicholson snurrar åt det andra. Han tänkte minsann inte snurra åt samma håll som de andra. Och jag gjorde likadant: om alla snurrade åt höger så snurrade jag åt vänster, säger han.

Han berättar om spökliknande patienter som åkte ut och in på kliniken. De smög sig fram försiktigt längs gångarna bara för att i

nästa sekund dunka huvudet mot väggarna.

- De andra hade ingen aning om vem jag var. Ibland var det någon som tittade på mig och tyckte att de kände igen mig och sa:

"Du gjorde några mål, va?"

Lade skorna på hyllan 1997

Historien om Diego Armando Maradona är lång och brokig. Han var geniet som fick alla andra fotbollsspelare att se ut som amatörer. Men efter att karriären tagit slut, ja innan dess till och med, gick det utför för den argentinske nationalidolen.

Alkohol, kvinnor och droger blev hans vardag. De sista åren i karriären visade den gudabenådade spelaren bara upp en dålig kopia av sig själv.

Han åkte fast i en dopningskontroll 1991 och tog avsked av den internationella publiken efter ytterligare ett positivt dopningstest i VM 1994.

Han lade skorna på hyllan 1997.

Maradona har nu varit drogfri i fem månader men han kämpar fortfarande varje dag mot suget.

På frågan om varför han skulle klara av det den här gången svarar han:

- Vid 43-års ålder, snart 44, så är jag närmare döden än livet. Jag har nått en annan nivå i min mognad och mitt samvete. Jag tror att jag kommer kunna klara av det. Med hjälp av mina döttrar.

Numera är Maradona en fet 43-åring, trots att han har gått ner fyra kilo. Han vet att han måste gå ner mer. Han säger att det är tufft, att han inte klarar av dieter där "de ger dig en portion som ser ut som sådana där provbitar man får gratis."

För några veckor sedan beslutade en domstol att han skulle slippa vidare behandling på kliniken i Buenos Aires. Detta trots att vissa familjemedlemmar gjort allt för att få Maradona omyndigförklarad och på så sätt tvinga honom att stanna i Argentina.

För det är till Kuba han vill. Och det är på Kuba han nu befinner sig igen, i landet där han säger att han får vara i fred.

- På Kuba finner jag lugnet som jag inte har i mitt eget land - journalisterna förföljer mig inte, de förvandlar inte mina döttrars liv till biljakter och fotografier. Det är ett land utan fotboll, och det betyder att jag kan leva utan att vara ett hinder för människorna jag älskar.

Förändra sitt öde

Men det var på Kuba, i mars i år, när han behandlades för sitt drogberoende, som den mexikanska tidningen Record publicerade bilder på när Maradona gör allt annat än håller sig ren.

Han togs på bar gärning med ett vitt pulver på väg in i näsan.

Den här gången ska det bli annorlunda säger han. Då fick han röra sig fritt i turistområdet omkring behandlingshemmet och gärna bjuda hem vänner.

Nu ska han i 45 dagar behandlas på strängare Centro de Salud Mental. Om han inte håller sig ren kan han skickas hem till Argentina och till och med förlora sina fastigheter där.

Hela fotbollsvärlden håller tummarna att han ska lyckas förändra sitt öde.

Fotbollsikonen.

Nationalhjälten.

Diego Armando Maradona.

Johanna Garå