Sportbladets Peter Wennman: 18 år - och redan komplett

FOTBOLL

Man borde kanske skriva nåt i den här stilen:

Det ryker fortfarande i tryckerierna runt om i England, pressarna fattade eld i natt när det tog slut på svärta, på rödfärg, på bokstäver, på tidningspapper...allt brann upp när det slog lågor om världens hetaste fotbollstalang.

Åh, nej...inte så.

Men VAD ska man då skriva om Wayne Rooney?

Redan älskad av fansen.
Foto: ap
Redan älskad av fansen.

Det finns nämligen såna tillfällen i varje sportskribents liv då han elller hon märker att krutet redan är bränt, att alla överord som "otroligt", "fantastiskt" och "underbart" har slösats bort på ett rätt onödigt sätt på vägen.

Alltid är det nån division III-spelare som varit "underbar" i spalterna.

Sen när det verkligen händer nåt som förtjänar att kallas otroligt, fantastiskt och världsklass finns det inget annat att ta till.

Det är då sportskribenter sätts på prov.

Ta till exempel en gammal fin klyscha som "drömdebut".

Det måste finnas tusentals idrottare bara i Sverige som nån gång fått den rubriken efter sin första match och det må väl vara hänt. Men vad ska man i så fall säga om Wayne Rooneys premiäruppvisning i Manchester United i går?

Rooney är 18 år.

Det blir historiska mål

Han har inte spelat en match sen han bröt ett ben i foten under Englands kvartsfinal mot Portugal i juni.

Han klev rakt in i Champions League i går och sköt tre raka mål som kommer att bli historiska i engelsk klubbfotboll.

Han var fullständigt makalös när turkiska Fenerbache besegrades med hela 6-2 på Old Trafford.

Betänk läget:

Rooney stod i spelargången minuterna före matchen och all uppmärksamhet var riktad mot honom.

Hela fotbollsvärlden ville veta om han skulle palla för trycket, om han hämtat sig från skador och bordellskandaler och det blotta faktum att United betalat 378 miljoner kronor för honom - i ett riskfyllt ekonomiskt läge.

Han stod där med en omänsklig stämpel som löd "den nye Pelé", en hårddragen engelsk vinkling som växt till nån slags vedertagen sanning efter EM-slutspelet.

Han befann sig alltså i en "no-win-situation", kan man tycka. Vad han än gjorde i sin debut skulle det aldrig motsvara förväntningarna.

Men när tv-kameran zoomade in Wayne Rooney i denna spelargång på Old Trafford stod han och skrattade fullständigt avslappnat.

Häpnadsväckande mogen

Han hade rivit upp ett sprund i tröjhalsen eftersom det tydligen skavde runt brottarnacken, och han uppträdde som världens coolaste, mest rutinerade fotbollsstjärna.

Rooney är 18 år. Fyra år yngre än Zlatan.

Sen gick han alltså ut och sköt tre raka mål.

2-0, 3-0 och 4-1. Innan 53 minuter var spelade.

Han var precis lika bra, om inte bättre, som i EM i Portugal.

Han sköt första målet med vänstern i nättaket, det andra med högern i burgaveln, det tredje på en frispark som inte ens David Beckham hade kunnat skruva in elegantare.

Däremellan var det mjuka bollmottagningar, bra löpningar med bollen vid fötterna, ett par fräcka finter...ja, ett spel så moget att det var häpnadsväckande.

Drömdebut? Bara förnamnet

Sir Alex Ferguson stod ett tag och gapskrattade vid sidlinjen.

Före matchen sa Ferguson att "det går inte att coacha Wayne, han har en naturlig instinkt för spelet. Han får spela som han vill".

Som svensk är det lätt att göra jämförelser med en viss Gunnar Nordahl. Samma hejdundrande explosivitet och skott med båda fötterna i flykten, samma kompakta kropp och "skogs-tammefan-jävel-mentalitet" som inte låter sig imponeras av nånting.

Men det finns inslag av så många andra storspelare i Rooney. Han kan redan så mycket och är så komplett.

Hans framtid är så ljus att Uniteds fans nu måste bära solglasögon.

Vad ska engelsk sportpress hitta på nu när de redan har jämfört honom med Pelé?

Det kanske måste uppfinnas nya uttryck för en man som Wayne Rooney.

Drömdebut?

Det var bara förnamnet.

Peter Wennman