Inter är pålitligt som en skallerorm

Simon Bank: En suck är det enda de har

FOTBOLL

MILANO

Inter–Milan, Euroderbyt, matchernas match ­ och Inter har förstås inte en suck.

Nä. Fel.

En suck är just det enda de har.

Planet tog mark i Milano, och det var knappt så man märkte någon skillnad.

Molnen hade flyttat in i stan, den där dimman som är vinterns våtsvala smink i Lombardiet. En taxichaufför som höll på Inter hade bestämt sig för att avsky Favalli, av alla människor, och ägnade en kvart åt att ta heder och ära av en av lagets mest sympatiska spelare.

Irrationellt beteende.

Eller, som de säger här i Milano: Inter.

Av alla försmådda älskare är gli interisti de mest prövade, och det är där som sucken kommer in i bilden. När den svartblå verkligheten blir för irrationell, för surrealistisk, för svår att ta in, så har Inters alla supportrar ett sista trumfkort, ett sista dräpande uttryck kvar.

”Pazza Inter”, säger dom. Och suckar.

Pazza Inter, ”galna Inter”. Ibland (efter en omöjlig seger) är sucken lycklig. Ibland (efter en lika omöjlig förlust) är den uppgiven. Innebörden är densamma: Inter är lika pålitligt som en hungrig skallerorm.

Vilket lag kan tappa 2–0 till 2–2 mot lilla Lecce? Pazza Inter.

Vilket lag kan göra 5­–1 mot Valencia, på Mestalla, på en halvlek? Pazza Inter.

Vilket lag kan vända 0–2 i 88:e minuten till 3–2 efter 90 mot Sampdoria?

Pazza Inter.

Vilket lag kan göra tre mål på världens tätaste försvar, samtidigt som man stoppar världens bäste anfallare?

Inters sista vilda chansning

Den frågan får svar i kväll, och enligt all tillgänglig logik är svaret ”det gör inget lag på den här planeten”, men eftersom det handlar om Pazza Inter så finns det ingen logik.

Däremot kan det finnas en suck.

Den här gången heter den Adriano.

Gårdagens späckade sporttidningar dominerades inte av Euroderbyt, utan av Valentino Rossis dramatiska seger i VM-premiären i roadracing. Men av det som handlade om fotboll handlade det mesta om Inters sista, vilda chansning.

Adriano har tränat för fullt igen. Vi vet allt om vad han gjorde i går. Han stretchade, han fick behandling, han var med i tvåmålsspel, han fick behandling igen.

”Äntligen dags för den riktige Adriano” skrek en rubrik i Gazzetta dello Sport och Mister Mancini bad en bön för att brassen, som sett så lat ut i vinter, kan spela en timma mot Milan.

En timma kan räcka till tre mål, eller fyra, eller fem.

Ingen tror det, men ingen vet, för det handlar om Pazza Inter. Laget som alltid har en suck. San Siro kommer att koka över i kväll, cupcoachen Mancini kommer att satsa allt på ett enda kort ­ men han kommer att förlora.

Ingen gör tre mål på Milan.

Det är en befängd dröm.

Gattuso saknas fortfarande

Paolo Maldini är tillbaka, Stam är tillbaka, den ende som saknas är Gattuso och Ambrossini är inte mycket sämre. Inter ska möta världens bästa försvar och en av världens bästa målvakter, en kombination som inte släppt in mål på fem matcher i Champions League ­ och om de är galna nog att klara den uppgiften lovar jag att se resten av cupen iklädd Mancini-halsduk.

Milan har stabiliteten, Sjevtjenko och 2–0 att gå på.

Inter har... en suck.

Det kommer att bli en fantastisk match här i dimman i kväll.

Smon Bank