Liverpool är ett organisatoriskt under

FOTBOLL

Efter tre timmars kamp mot en röd, oslagbar sandsäck fick Chelsea, José och Roman ge upp.

Utslagna, besegrade, neutraliserade.

Kors i Champions League-taket - Kalmar FF är i final!

Nej, jag ska inte retas.

Efter en magisk kväll på Anfield finns det inga skäl att ta något ifrån Liverpool. Inte när hela arenan gungar som the Kop, när alla sjunger om hur man såg kung Kenny spela, när kung Kenny själv sitter och myser på vip-läktaren. Inte när en större-än-livet-klubb äntligen är tillbaka på toppen.

Liverpool, fyrfaldiga mästare, ska spela sin första Europacup-final sedan 80-talets avstängning.

Det är en prestation, en sensation, som kommer något år för tidigt - och det är Rafa Benitez förtjänst.

Benitez är en smart fotbollstränare, en försiktig general med universitetsutbildning. Hans Liverpool har nu hållit nollan i tre matcher, de har slagit både Juventus och Chelsea i deras eget spel. De har skaffat sig en ledning, packat försvarszonen full med nio spelare och sedan inte släppt igenom ett andetag. "You"ll never walk alone" är inte bara världens bästa fotbollssång - det är också grundlagen i Liverpools defensiv.

Rafa-Europa 1-0.

José Mourinhos Chelsea har gjort elva mål på fyra matcher mot Barcelona och Bayern München, de sköt ytterligare 21 skott mot mål i de matcherna. Mot Liverpool hade de två skott mot mål på 180 minuter.

Det säger allt.

Det fanns inga frågetecken, utom det här:

Vad hade hänt om Lubos Michels inte dömt in Luis Garcias synnerligen tveksamma 1-0-mål?

Jag vet inte. Förmodligen hade Michels dömt straff i stället.

Domslutet upprör mig alltså inte, det är bara ytterligare ett argument för målkameror. Inför dem nu!

Det där är en teknisk, moralisk, och i grunden ekonomisk fråga.

Steven Gerrard vs Frank Lampard

Gårdagens taktiska fråga var "vilken spelmotor kan hitta en ledig kvadratmeter i ytan framför motståndarnas backlinje?".

Den komplette Frank Lampard? Eller den komplette Steven Gerrard?

Gerrard hann först, det tog tre minuter.

En briljant liten vrickning till Milan Baros, och matchen fick ett ansikte.

Plötsligt mötte Chelsea Kalmar FF.

Eller, Kalmar FF med världsspelare. Med åtta utespelare i räta linjer, som kvävde varje millimeter i den heta zonen framför straffområdet.

Det ena intressanta var att Gerrard inte var en av de åtta, han låg istället och fiskade efter omställningar.

Det andra intressanta var att Chelsea inte hade något motmedel.

De klarade inte av att spela sig in i det där minfältet, så de fick rulla runt det istället. Till förbannelse. Utan den utbrände Damien Duff och den ömtålige Arjen Robben kunde de inte hota Liverpool, vare sig i mitten eller på kanterna.

Robben kom in med 20 kvar, och det dröjde inte två minuter innan Gudjohnsen stack en boll mellan högerbacken Finnan och mittbackarna - ett spel som Chelsea inte haft en enda gång tidigare. Finnan höll på att svälja tungan av stress, men klarade testet. Sedan försvann Robben ur matchen.

Liverpool är ett organisatoriskt under. José Mourinho borde båda känna och erkänna ett sådant lag. Det var så han började organisera både Porto och Chelsea.

Rafa Benitez Liverpool är inget färdigt lag. I somras tog han över en klubb som de senaste fyra åren mestadels tjongat bollar mot Michael Owen eller mot Emile Heskeys bröstkorg.

Gerard Houlliers röda revolution hade gått i stå. I våras hittade jag boken om den i rea-korgen på bokhandeln Sportpages i London. Den kostade tre pund. Jag köpte den inte.

Som Valencia fast utan Garragher

Det som fanns när näste tränare kom till Anfield var en ramstark, lojal backlinje och ett gäng spanjorer på inskolning. Benitez var rätt man. Med samma beståndsdelar (och Ayala istället för Jamie Carragher) ledde han Valencia till klubbens första ligatitel på 31 år, under sin första säsong. De gjorde knappt ett mål på hela det året, men vann ändå.

Begränsningarna ökar kreativiteten. Benitez inledde sin karriär som a-tränare med tre segrar på 32 matcher med Valladolid och Osasuna, men han har lärt sig hur man bygger lag som inte är beroende av sina stjärnor. Valencia var det inte, och Liverpool kan ibland till och med vara bättre utan Steven Gerrard.

Nu ska Liverpool spela EM-final igen.

Senast det hände var 1984. Det var året då Liverpool vann trippeln och Gerrard fyllde fyra.

Kalmar FF slutade förresten sjua i allsvenskan 1984. De gjorde minst mål av alla.

Simon Bank