Alla hoppades på att få möta ”Malmoe”

Sportbladets Stefan Alfelt: Så illa är det för svensk klubbfotboll i dag

FOTBOLL

MALMÖ

Maccabi Haifa.

En mardrömslottning med lite drömstuk för MFF.

Eller tvärtom.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur svår uppgiften som väntar di blåe egentligen är.

När MFF var som allra bäst på 1970-talet och i slutet av 1980-talet hade man gnuggat händerna för en israelisk motståndare och börjat titta på nästa omgångs möjliga vinstlotter.

I dag lever vi i en verklighet där ett svenskt klubblag inte är favorit mot en enda internationell motståndare. Jo, MFF var jättefavorit mot ett gäng från Irland förra året. Cork hette dom visst...

Jag tror att samtliga klubbdirektörer på plats i Nyon satt och höll tummarna för att just hans lag skulle lottas mot Malmoe. Så illa är det för svensk klubbfotboll i dag. Med all rätt dessutom.

Jag har sett MFF spela jämnt med Milan och blivit hårresande bortdömt mot Bayern München. Jag har sett ett grymt skadedrabbat MFF förlora en Europacupfinal man förmodligen hade vunnit med ordinarie manskap. Jag har sett Leif Engqvist nicka ut Inter - på San Siro!

Skulle vinna allsvenskan

MFF:s historia är en vacker europacupsaga. Men just nu drömmer inte ens sportchefen Hasse Borg längre än till avancemang från första omgången för att få chans att kvala in till Uefacupens gruppspel.

Hur bra är Haifa?

Förmodligen tillräckligt bra för att vinna allsvenskan.

Laget består till hälften av det israeliska landslag som är jämbördigt med Frankrike i VM-kvalet. Man har tre brassar, och argentinaren Roberto Colautti som öst in mål i ligan. Som alla israeliska lag spelar man teknisk snabb fotboll med individualister som ges stort utrymme att misslyckas för att lyckas.

Ska MFF ta sig vidare måste man prestera väldigt mycket bättre fotboll än man har gjort i de senaste allsvenska matcherna. Och nu tvingas man dessutom göra det med ett på viktiga punkter förändrat lag.

Att bli av med Markus Rosenberg är en klar nackdel när det blir internationellt spel, helt enkelt därför att Mackan är en spelare som passar bra för internationella matcher.

Jesper Bech är en stor talang och en möjlig plusvariant av oanade mått. Man kan ju jämföra med Rosenberg vars talang alla såg tidigt i MFF men som först förlöstes i Halmstad. Sören Larsen är en annan jämförelse.

Fast Bech kan såklart också bli årets flop. Vi vet ju inget förrän vi har facit i hand.

Anders Andersson blir med sin stora internationella erfarenhet en tillgång i ett Champions Leaguekval oavsett om han numera är mer defensiv i sin spelstil. Framförallt på bortaplan kommer Malmö att behöva spelare som kan koncentrera sig på vad som ska utföras på planen utan att skärras av situationen vid sidan av.

Bortamatch på farlig mark

Att spela i Israel är väldigt speciellt. Det är få länder i världen som man aldrig kan känna sig trygg någonstans överhuvudtaget. Israel är ett av dessa länder. Var du än är riskerar du att hamna i ett attentat eller bombdåd utan att det är riktat mot dig själv.

Första gången jag var i Israel (1980) diskuterade jag med en journalistkollega sannolikheterna för attacker mot den match vi skulle se i Tel Aviv.

- En raketattack mot huvudläktaren, då? undrade jag.

- Inte troligt...men full möjligt. Har inte funderat på det tidigare, men det händer väl såklart någon gång, sa min israeliske journalistkollega och ryckte förstrött på axlarna.

I ett land där man lutar maskingeväret mot bordet medan man går upp och dansar på diskot förvånas ingen längre av någonting.

Stefan Alfelt