Fotbollen är gubbsjuk

Sportbladets Erik Niva: Därför vill barn bli tränare istället för spelare

Tongivande José Mourinho, nu även i topp på den irländska topplistan. Nu är han den största stjärnan i sitt lag – inkluderat spelarna.
Foto: AP
Tongivande José Mourinho, nu även i topp på den irländska topplistan. Nu är han den största stjärnan i sitt lag – inkluderat spelarna.
FOTBOLL

Fotbollen har drabbats av en märklig gubbsjuka.

Tre av Premier Leagues största stjärnor är medelålders män.

Varför?

Eftersom de riktiga profilerna gjort sig meningslösa.

Topplistor över sålda skivor är sällan intressant läsning. Oavsett om de kommer från Sverige, England eller Spanien brukar det vara samma gamla namn som cirklar kring förstaplatserna.

Men så – plötsligt – såg jag en lista häromdagen som fick mig att reagera.

Mycket var som vanligt i toppen – det var Madonna och det var Westlife – men högst upp tronade en alldeles speciell skiva.

De två senaste veckorna är nämligen en platta som heter ”The Special One” den som sålt allra bäst på Irland.

Det är hemsk, vedervärdig, smetig plojmusik – men det är musik som hyllar José Mourinho.

Tränarstatus

Just nu är portugisen så extraordinärt het att det tydligen räcker att låta en imitatör slänga ihop lite usla grötrim (”The world is merry/I’ve got John Terry?They are all hating/but I like rotating”) för att besegra hela musikindustrin.

Den som letar efter tecken i tiden behöver inte leta länge. Något har hänt med de stora fotbollstränarnas status.

Den största stjärnan i Europas bästa lag heter vare sig Frank Lampard eller John Terry – utan just José Mourinho.

Manchester United handlar lika mycket om Sir Alex Ferguson som om Wayne Rooney, och Arsène Wenger är nästan jämförbar med Thierry Henry.

Visst har det funnits berömda coacher även tidigare – trots både Romário och Stoitjkov var det Johan Cruyff som lyste starkast i 90-talets Barcelona – men då handlade det oftast om gamla storspelare som fortfarande levde på glansen av sin aktiva karriär.

Varumärkesskyddad

Det här är något annat.

Överallt dyker det upp managernunor där det tidigare varit spelaransikten, på magasinsomslag och i reklamkampanjer. Mediemätningar visar att tränarna var de Premier League-profiler som exponerades klart mest under förra säsongen.

För ett par veckor sedan fick Sir Alex Ferguson avslag på en ansökan om att varumärkesskydda sitt namn.

– Han fick nej för att han redan är allmängods. Han är helt enkelt för berömd, förklarade Fergusons advokat Alan Fiddes.

Fotbollsandroider

Allt det här säger något om dagens fotboll, och det är inga vackra saker.

En fotboll som handlar mer om dem som står vid sidan om än dem som spelar är en sjuk fotboll.

Men den är samtidigt en logisk fotboll.

Tränarna är ju ofta allt det som spelarna inte är.

Tränarna engagerar, har åsikter och analyser, bråkar och käbblar – och känns som riktiga, levande människor.

Spelarna tar en match i taget, är professionella, jobbar hårt varje dag för att utvecklas – och framstår som en sorglig armé klonade androider.

Och ja, jag vet mycket väl att vi i medierna har stor del i det här, att vi förvandlat lite väl många småstick till hattatacker genom åren. Det är ingen slump att det är i mördartabloidernas England som spelarna blivit allra tråkigast, och förgudligandet av tränarna nått längst.

Och jo då, jag är klar över att det finns en falang som säger att fotbollsspelare bara ska spela fotboll och hålla käften – men jag tror att de har fel.

Eminem coolare

Just nu finns det ett vakuum där spelarna borde finnas, ett vakuum som växer för varje ihålig intervju.

Fotbollscirkusen kan inte leva på Ronaldinhos blotta uppenbarelse i all evighet. Jag begär inga utläggningar i partikelfysik, men jag är övertygad om att sporten behöver fler profiler som ger intryck av att brinna passionerat för det de gör.

Jag träffade en fotbollspappa i London i somras. Han berättade om sin son, en 12-årig kille som hade slutat spela i sitt pojklag och börjat prata om att bli tränare i stället.

– Men jag tror att han tröttnat på det också. Han har bett mig att köpa en plansch med Eminem i stället för den han haft uppe med Mourinho. Han var tydligen coolare.

Europas hetaste tränare

Erik Niva