Jag lider med dig Lennart – men du får ett bättre liv

FOTBOLL

Det gäller att veta, när man ska kliva ned från den stora scenen. Så man gör det i tid.

Lennart Johansson, 77, begrep inte det, och blev lurad till en sista föreställning han borde haft vett att tacka nej till.

Med bister min – ”för att undvika bli ledsen...” – stod han där som den store förloraren, Sveriges störste idrottsledare i modern tid.

Nog hade vi unnat honom ett bättre slut.

Förlustsiffrorna i duellen med Michel Platini, 23–27, är inte så stora, men med tanke på att förloraren var den sittande presidenten som under sina 17 år vid makten lotsat sitt förbund förbi massor av blindskär och ökat dess omsättning med 1100 procent – från 500 miljoner kronor till över sex miljarder – så är det gigantiskt stora siffror.

Ingen i Johansson-lägret hade räknat med detta, men i en sluten omröstning vet man ju aldrig var man har sina vänner.

Det är lätt att säga en sak och sedan rösta helt annorlunda...

Jag tror faktiskt det var Lennart Johansson själv som sa det häromdagen.

Självklart var det åldern som avgjorde.

Just idag 51–77 till Platinis fördel.

I januari 2011, när denna regeringsperiod slutar, 55–81 till Platini.

Tjugosex års skillnad är mycket när det samtidigt i sakfrågorna inte var så stora skillnader de båda kandidaterna emellan.

Köper inte nidbilden av Platini

Självklart kommer det nu att bli en helt annan atmosfär i europafotbollens finaste salonger, och det är mycket möjligt att det första ”offret” blir den svenske Uefa-direktören i högkvarteret i Nyon vid Genèvesjön, Lars-Christer Olsson

Men jag köper ändå inte den nidbild som Johansson-laget målat upp av Michel Platini, fransosernas elegante ”nr 10” från 80-talets EM och VM.

Han är vald på demokratisk väg: ett land – en röst.

Han ska leda en exekutivkommitté på 14 man, där igår Spaniens Angel María Villar Llona, Turkiets Senes Erzik, Rumäniens Mircea Sandu, Maltas Joseph Mifsud, Portugals Gilberto Parca Madaíl och Ukrainas Grigoriy Surkis blev invalda. Ingen på mindre än 27 röster.

Demokratiskt alltså.

Att sen, som svenske fotbollsordföranden Lars-Åke Lagrell, gå till angrepp mot Fifa-basen Sepp Blatter för att denne haft synpunkter på ordförandevalet visar bara en dålig förlorare.

Då var det ett nederlag

Att Platini varit Blatters man, ”Blattini”, var ju ingen direkt nyhet.

Det har Platini varit ända sedan han första gången visade sig på scenen i Paris 1998 i samband med den holmgången Blatter–Johansson; den store svenskens förra stora nederlag.

Jag plockar fram min krönika från juni 1998 och kollar den ingress jag då skrev från Paris:

”Ett nederlag för fotbollen – men för Nils Lennart Johansson själv förmodligen det bästa beslutet.

Du får garanterat ett bättre liv efter den här smällen, Lennart!”

Den gången upplevde jag det som ett nederlag för fotbollen.

Det gör jag inte den här gången, utan nu lider jag mer med den Lennart som jag under mina 41 år som sportjournalist i Stockholm följt på nära håll och blivit god vän med.

Och Lennart: du får garanterat ett bättre liv efter den här smällen.

Mer tid att umgås med dina fem barn, dina elva barnbarn, din kära 13-åriga hund Lina, en irish softcoated wheathen terrier.

För att inte tala om Viola Rose-Marie; Lola, alltså.

Och fiskarna ute runt sommarkåken på Väto. Som du själv uttryckte det i en grekisk tidning i januari förra året, innan du blev lurad att kandidera:

– Det är dags att gå och fiska.

Du ska veta, att i den stora fotbollsvärlden har du mångfalt fler vänner än fiender.

Som Uefas hedersordförande kommer du att få gott om tillfällen att träffa dina vänner.

Lasse Sandlin