Porto fruktar smällen

Ritualen är mer än hundra år gammal. I februari tågar karnevalen genom Loulé, med dansare, orkestrar och stora figurer i papier maché.

I år hajade publiken till när en vagn rullade upp, fylld med kända figurer.

Visst var det ligapresidenten Valentim Loureiro, utklädd till Pinocchio?

Och, se där – Portos, Sportings och Benficas tränare, glatt sittandes i varsin formel 1-bil?

Och längst bak – var det inte Porto-presidenten Jorge Nino Pinto da Costa?

Jodå. De portugisiska fotbollsfansen behövde inget symbollexikon. De senaste tre åren har deras sport avslöjats som en såpopera, ledd av lögnare och skurkar.

Mitt i allt står Porto.

Eller, om man ska vara tydligare – Jorge Nino Pinto da Costa.

Om man ska säga något snällt om Pinto da Costa så är det att han får saker gjorda. Under 25 år som ordförande för Porto har han lyft klubben från skuggorna till två Europacupvinster, 14 ligatitlar och totalt 42 pokaler. Porto är en av världens mest imponerande klubbar.

Om man ska säga något elakt om Pinto da Costa så? är det bara att ställa sig i en väldigt lång kö.

Vinnare är bara populära bland de sina, avundsjukan är stor, och när Sportings ultras buade ut Pinto da Costa under clássicon i går gjorde de bara vad de gjort i 25 år. De har alltid varit övertygade om att den drivne PdC inte spelat rent.

För tre år sedan, samma år som ett ljuvligt Portolag blev europamästare, började allt pysa upp till ytan.

Det luktade inte gott.

Det som i Italien döptes till Calciopoli och avverkades på en säsong heter i Portugal ”Apito Dourado”, ”den gyllene vissel­pipan”, och har pågått i en evighet nu.

Jag ringer till min vän José Manuel Delgado för att höra vad som hänt. José stod i mål för Benfica under Svennis, nu för tiden är han krönikör i sporttidningen A Bola.

Han suckar.

– Jag har skrivit om skandalerna i tre år nu?

– Men nu har vi fått en ny åklagare, Maria José Morgado, som gör att det finns hopp om att nå någonstans. Hon har politiska ambitioner och vill verkligen inte misslyckas.

Grunden i Apito Dourado är samma som i Calciopoli, bara fastare i konturerna. Pinto da Costa ska ha erbjudit domare prostituerade för att de ska gynna Porto, ligapresidenten Loureiro står också inför åtal för delaktighet, liksom domarbasen.

Totalt misstänks 171 domare, förbundsanställda, klubbledare och borgmästare för att vara delaktiga i Apito Dourado.

Mer än 26 000 samtal finns på band.

– Överväldigande bevis, säger José. Alla har sett dem, alla vet vad de har sagt, alla vet att de är skyldiga.

Tvångsnedflyttning hotar

Ligan släpar sig fram som vanligt. Pontus Farneruds Sporting slet sig till en stor, stor seger i går (med Farnerud på bänken) när den lille vänsterfotade chilenaren Tello sänkte Porto med 1–0 med 20 minuter kvar.

Sporting har som vanligt ett gäng supertalanger, Benfica är sårbart men har en stark förstaelva och är kvar i Uefa-cupen. Porto leder ligan, spelar hyfsad fotboll, men har en trupp som är dubbelt så dyr som Sportings.

Porto har vant sig vid att spela i Champions League, och har dragit på sig utgifter efter det. Om de går på en smäll så kan det smälla rejält.

Och det kommer förmodligen att smälla.

– Om Pinto da Costa fälls, om han har köpt 2-3 matcher, då kommer Porto att flyttas ner till andraligan. Reglerna är solklara, det finns inget alternativ, säger José Manuel Delgado.

Man kan tycka att Pinto da Costa, 69, borde ha problem så det räcker. Han har en åklagare på halsen, en klubb som riskerar nedflyttning och ett hotat eftermäle.

Men, nej, det räcker inte.

Ty himlen har ingen vrede likt kärlek vänd i hat, helvetet inget raseri likt en kvinna försmådd.

Pinsamheter i bok

Det var dramatikern William Congreve som så träffande konstaterade det, 400 år innan Pinto da Costa träffade Carolina Salgado på nattklubben där hon jobbade. De blev ett par, var tillsammans i sex år – och när det tog slut passade hon, den försmådda kvinnan, på att släppa sin självbiografi ”Jag, Carolina”, komplett med elaka uppgifter om sin förre pojkväns fiffel och båg.

Boken toppade försäljningslistorna i två månader i rad, Porto-hatarna gnuggade händer medan Porto-fans dömde ut det mesta som lögner.

Det gjorde Pinto da Costa också, och slog fast att Carolina var en opålitlig icke-figur. I och för sig en opålitlig icke-figur som han valde att ta med sig till en audiens hos påven häromåret, men i alla fall.

Pinto da Costa har problem, Porto också. Jesualdo Ferreira, tränaren, hade chansen att ta sin hundrade ligaseger i går, men efter 0–1 satt han och sörjde en förlorad chans att rycka i toppen.

– Ett svårsmält resultat, sa han.

– Ett rättvist resultat, sa Paulo Bento.

Det enda man med säkerhet kan säga är att dagens Porto inte är gårdagens.

Av de elva spelare som startade Champions League-finalen finns bara en kvar i klubben: Vítor Baía, målvakten. Men han har inte startat en enda ligamatch i år. Baía satt på bänken i går också.

Estádio do Dragão var annars fullsatt, förstås. 52 000 åskådare. Bra tryck.

Det där blir allt mindre vanligt i Portugals Superliga. Publiksnittet har sjunkit med tio procent sedan förra säsongen, bara fem lag snittar mer än 5 000 åskådare. Fifflet har fått många att tappa intresset, tre år efter att Portugal var europamästare bland klubblag och europatvåa bland landslag behövs det en ny mentalitet och en ny sorts ledare för att rädda landets fotboll.

Stolt histora

Porto har sina egna strider.

Inför clássicon fick Jesualdo Ferreira en fråga om varför han såg Porto som favorit.

– För att vi är serieledare, för att vi är FC Porto och för att vi vill vinna, sa han.

Det var ett svar som sa en del om självbilden i en klubb som vant sig vid att vara bäst. Porto kan fortfarande ta hem ligan i vår, för fjärde gången på 2000-talet.

Klubbens historia är en av Europas allra stoltaste.

Hur det blir med framtiden återstår att se.

– Det finns 2-3 personer som kan föra klubben framåt,

Simon Bank

men det finns ingen självklar nummer två bakom Pinto da Costa.

Men om bilan faller? Om klubben flyttas ner och Pinto da Costa åker dit? Vad händer då? Jag frågar José Manuel Delgado vad han tror.

– Pinto da Costa har lett Porto i 25 år, om han försvinner får vi se en enorm kamp om klubben. Hur den slutar? Det är det ingen som vet.