Peter Wennman: Den fete och den vackre – två halva spelare

FOTBOLL

Låt oss säga det först av allt:

Vilken underbar 0–w0-match, vilken underhållning!

Vi gratulerar Arsenal, som är det enda engelska laget att nå kvartsfinalen i Champions League.

Vi beklagar Real Madrid, som gjorde tappert motstånd trots spel med tio man.

Öh, vad då tio man, blev nån utvisad?

Nej, men Real hade Ronaldo = en halv spelare.

Real hade också David Beckham = en halv spelare.

Den Fete.

Den Vackre.

Världens rikaste fotbollsklubb har gjort sig ett snuskigt antal miljoner på tröjförsäljning med namnen Ronaldo och Beckham, men när girigheten bedrar visdomen kan det gå som på Highbury i går.

Ronaldo var bra i tio minuter. Han hade då bland annat ett drömläge att nicka in 1–0, men var för fet för att hoppa upp mot bollen. Sen försvann han ur matchen.

Beckham hamnade som vanligt i en diffus position långt ner på högersidan, utklassades av sin egen högerback Salgado, vann inte en närkamp, inte en tackling, inte en dribblingsduell och hade svinhög felprocent på både långbollar och fasta situationer.

Jag undrar vad Sven-Göran Eriksson tänkte när han såg matchen?

Det fanns inte en enda engelsman i Arsenal, däremot två spanjorer.

Svennis säkert en maskhållare

I spanska Real Madrid spelade däremot det engelska landslagets lagkapten.

Kunde Svennis se vad som pågick?

Att hans gode vän var en narrfigur i ett sammanhang där världsklasslirare briljerade i en alldeles fantastisk fotbollsmatch?

Nä, säkert inte.

Svennis var säkert samma maskhållare som alla andra efter festen ni går, och som efter 200 andra Beckham-framträdanden de senaste åren:

Man tiger och samtycker till eländet eftersom Beckham ändå är...ja, Beckham, liksom. Den där söte killen med tatueringarna som är gift med Posh Spice, ni vet.

Thomas Nordahl i tv-studion i går:

”Roberto Carlos, Zidane och Ronaldo är slut. Och Gravesen är inte bra heller”.

Inte ett ont ord om den den helige Beckham. Inte ens den tvångsmässigt faktarabblande ordbajsaren Henrik Strömblad och hans bisittare Glenn Hysén ville säga den sanning som i alla fall inte jag tänker förtiga längre:

David Beckham spelar i Real Madrid och det engelska landslaget enbart för att han är filmstjärnesnygg och en slags modeikon.

Det är politiskt inkorrekt att säga sånt eftersom ”alla människor är vackra”, men det skiter jag i. Hade David Beckham haft Philippe Senderos korkade uppsyn, Rio Ferdinans överläpp, Lyndon B Johnsons öron eller Phil Thompsons näsa hade det inte funnits triljoner unga flickor som drömt om en egen ponny och David Beckham. Och därmed hade Real Madrid varit en något mindre rik klubb idag.

Beckham har en privat gräddfil rakt in i fotbollens finrum. Det stör mig. Men det bör störa Real Madrids supportrar ännu mer. Och Englands.

Han skapade Hlebensraum

Innan ni börjar hatmejla mig vill jag påpeka: det är inte så att Ronaldo och Beckham är urusla spelare. Jag skulle inte ha nåt emot att se dem i Gefle IF, om man säger så . Men i ett sammanhang som i går är det alldeles tydligt att den ene är för lat och tjock och den andre för begränsad.

Ni såg kanske Thierry Henry?

Ni såg Salgado?

Den enastående Touré?

Fredrik Ljungberg?

Raul?

Unge Fabregas?

För att inte tala om Alexander Hleb?

Den unge mannen gjorde en sagolik match, anser jag. Har aldrig sett honom bättre. Han skapade Hlebensraum för både sig själv och hela Arsenal med sina snabba ryck just i bollmottagningsögonblicket (wow, långt ord) och såna mittfältare som Hleb och Ljungberg får faktiskt David Beckham att se ut som en nolla. Håll med om det!

Hur man sen uttalar vitryssens namn är en annan sak. Nu har jag hört Hleb sägas på olika sätt i Sverige och England hela säsongen: Gleb. Schleb. Kleb. Slebb. Lebb. Vad i h-e heter karln?

För övrigt var målvakterna Lehmann i Arsenal och Casillas i Real ruggigt bra. Lehmanns fingertoppsräddning på Rauls stolpretur var...helt sjuk.

Det var synd att inte den bollen gick in. För det första hade jag unnat Raul det, för det andra hade jag älskat att få se en förlängning.

Det var en sån där match som borde fått fortsätta i evigheter.

Peter Wennman