Det var pinsamt att se

Simon Bank: Juventus ville inte, orkade inte, kunde inte

FOTBOLL

Det syntes på honom.

Patrick Vieira gick av Highbury med ett bekant ljud ringande i öronen:

VA-VA-VOOM.

Det låter så - när man blir överkört av Arsenal.

Vieira kom tillbaka till sin borg, sitt hem under nio långa år, och hans förra folk sjöng hans namn så fint att nackhåren stod som istappar.

Men när allt var över, när han log snett och tog Arsène Wengers utsträckta hand, så visste han smärtsamt tydligt vad som hänt.

Va-va-voom.

Mer om det sedan, först allt det andra.

Matchen såg till en början ut exakt som väntat. Mittfältet var så förtvivlat tätt att man behövt vaselin och skohorn för att få in en golfboll där. Juve avvaktade, medan Arsenal sökte spel på kanterna.

Juventus har Emerson och Vieira centralt. Det har man inte för att de är skickliga på överstegsfinter. De finns där för att trängas, slåss, slita, strypa motståndarens spel och styra matchens rytm.

På ett blött Highbury klarade de av det - i 30 minuter. Kanske handlade det om ambitioner, för där Arsenal konstant försökte överbelasta Zebina med Reyes, Henry och en överlappande Flamini så stannade Zambrotta upp varje gång när han kunde sticka framåt.

Juve väntade, Arsenal agerade.

Zlatan hade ingen energi...

Till slut kantrade det över. Engelsmännen (för dagen med en tysk, två ivorianer, en schweizare, tre fransmän, två spanjorer, en brasse och en vitryss) hittade numerära överlägen överallt. Tre mot två centralt, två mot en på kanterna. De forsade fram mot ett lag som var så svagt i sitt offensiva spel att de konstant hamnade ett steg efter i sitt försvarsspel.

Juventus var pinsamt att se.

Zlatan Ibrahimovic fick ett par hyfsade lägen, men plockades isär av Kolo Touré. Zlatan hade ingen energi, ingenting. David Trezeguet spelade rollen som den osynlige mannen, och förtjänade en Oscar.

Jag förstår inte varför Fabio Capello hade båda kvar på planen, när det var så uppenbart att hans mittfält blev överbemannat och söndersprunget.

Men Capello drabbades av samma sjuka som alla andra. Mannen som brukar se ut som en kombination av Hacke Hackspett och Linus på linjen var paralyserad.

Kanske var han bländad, av det här:

Bobby Pires (av alla) stjäl bollen av Vieira (av alla) och startar en drömkontring. Höger utsida Pires, höger insida Henry, höger insida Fabregas. 1-0.

Hleb släpper i djupled på Fabregas som - på ett ofattbart sätt - hittar Henry som med två tillslag lägger bollen i öppet mål. 2-0.

Juventus ville inte, orkade inte, kunde inte vara med längre. Camoranesi bar sig åt som en idiotisk bäbis, Zebina också. Båda visades ut av Peter Fröjdfeldt, som återigen visade att han är en av Sveriges bästa fotbollslirare.

Jag förstår Juventus frustration. När de lottades mot Arsenal såg de ett lag som haft otroliga problem med lag som spelar som tredjeklassens Juventus (Bolton, Blackburn).

Juve kan fortfarande göra tre mål på två chanser och gå vidare om en vecka, men igår såg de ut som ett femteklassens Bolton.

Arsenal har på bara ett par veckor tagit steget ut ur Vieiras skugga och blivit vuxet.

Juventus var dumt och impotent

De har hållit nollan i 649 Champions League-minuter, och när de får tag i bollen går det så rasande snabbt och vackert till.

Jag trodde att Vieira skulle sänka sin andlige fotbollsfar Wenger. I stället var det den magiske 18-årsdynamon Cesc Fabregas - grabbhalvan som missat två uppkörningar i vinter - som körde över läromästaren Vieira.

Vieira lämnade Highbury förnedrad och avstängd. Allt han såg var vinröda tröjor, allt han hörde var Va-va-voom.

Va-va-voom är det bästa sättet någon beskrivit Thierry Henrys sätt att spela fotboll; lugnet, tempoväxlingarna, de mjuka rörelser han dödar motståndarens försvar med. Uttrycket kom från en bilreklam på 90-talet, men det fäste vid Henry.

Häromåret togs det upp i Oxfords ordlista, med en fin definition:

"Va-va-voom är kvalitén att vara spännande, spänstig och sexuellt attraktiv".

Där har ni Thierry Henry och Arsenal i går, ett vackert och spännande fotbollslag.

Juventus, däremot, var bara gammalt, dumt och impotent.

De har lång väg kvar till nästa omgång.

Simon Bank