Vinnare & förlorare

Så typiskt, så oerhört, oundvikligt typiskt

SEGERNS SÖTMA - och det bittra slutet Med två minuter kvar var Milan utslaget ur Champions League. Då slog Filippo Inzaghi till igen, blev tvåmålsskytt och tog sitt lag vidare. För Adriano och Inter tog Champions League-drömmen slut igår.
SEGERNS SÖTMA - och det bittra slutet Med två minuter kvar var Milan utslaget ur Champions League. Då slog Filippo Inzaghi till igen, blev tvåmålsskytt och tog sitt lag vidare. För Adriano och Inter tog Champions League-drömmen slut igår.
FOTBOLL

MILANO

Det var en kväll som ingen annan.

Milano var en delad stad.

På ena sidan fanns vinnarna i Milan och på andra förlorarna i Inter.

Det var en kväll som alla andra.

Milano, halv elva i går kväll.

Infernot är totalt. Hela San Siro skakar i sina fundament och glädjens hav är rött och svart.

Med bara två minuter kvar har Milan gjort det avgörande 2-1-målet. På läktarna studsar fans omkring hejdlöst och nere vid hörnflaggan bildar spelarna tv-puckshög.

Plötsligt lösgör sig en gestalt ur den jublande klungan. På egen hand springer han bort från de andra, och in i straffområdet han nyss lämnat.

Målskytten sjunker ner på knä och höjer triumferande båda armarna i luften.

Filippo Inzaghi - vinnaren Filippo Inzaghi.

Jag har sett bilden tidigare, även om scenen var en annan då.

Arnhem, Holland. Italien möter Turkiet i förstavändan av EM 2000, och med bara 20 minuter kvar verkar de tvingas nöja sig med 1-1.

Då går Inzaghi omkull i straffområdet. Han har knappt ens haft kontakt med motståndaren, och avblåsningen är en av de mest felaktiga jag sett.

Vad gör Inzaghi? Höjer handen och ber om ursäkt? Nej, han sjunker ner på knä och höjer

triumferande båda armarna

i luften.

Filippo Inzaghi - filmaren Filippo Inzaghi.

Det är ingen slump

På San Siro blåser Terje Hauge av matchen och i en monitor bredvid mig ser jag samtidigt förkrossade Inter-spelare sjunka ihop på en spansk gräsmatta.

Så typiskt, så oerhört, oundvikligt typiskt.

Själv började jag strö sms omkring mig med mer än en timme kvar. "Vänta bara på Milans sena segermål", "Se upp med Inzaghi i 90:e", "Det här tappar Inter""

Jag ska inte ta åt mig någon ära av det. Scenariot gick att förutsäga för vilken dåre som helst som följt fotbollen i några år.

Men vad är det egentligen som gör det? Vad gör Milan och Filippo Inzaghi till såna grundmurade vinnare, och vad gör Inter till obotliga förlorare?

Ja, inte fan är det slumpen i alla fall.

Vinnare är hänsynslösa

Hänsynslöshet och brist på sympati är viktigare än vissa vågar tro, men det är inte allt. Vad mer?

Olika golfare, boxare, simmare och Ingemar Stenmark brukar få äran för det där uttrycket om att den som jobbar hårt också är den som får mest tur.

En stor del av sanningen finns där, men inte hela.

Olika golfare, boxare, simmare och Carolina Klüft brukar få äran för den där uttjatade termen "vinnarskalle".

En stor del av sanningen finns där också, men vi är ändå inte klara.

Ju oftare jag ser sådant här hända, desto mer börjar jag faktiskt tro att det går att skapa sig en turtradition.

Alla vet att lag som Milan, Juventus, Man United och Arsenal brukar ha marginalerna med sig i slutminuterna. Deras motståndare också.

Lyon dominerade matchen i går, men de sista 20 minuterna sjönk de djupare och djupare ner i banan.

Allt handlade inte om trötthet.

Det vet man ju hur Milan är, verkade de tänka. De gör ju alltid mål på slutet, så här gäller det verkligen att dra ner folk och stänga försvaret.

Matchbilden förändras. Milan får ett par bolltransporter gratis, kan slå in några extra inlägg i boxen.

Mer behövs ofta inte. I alla fall inte för någon som är så hänsynslös, som arbetar så hårt, som har sån vinnarvilja och sånt rykte som Filippo Inzaghi.

I ett lag som Milan ser man till att hålla sig med såna.