Här räddar han (svensk)festen...

Simon Bank: Till slut hängde det på en sekund - och en högerfot som inte höll

historisk! Jens Lehmanns nolla lever. Efter fyra minuter av gårdagens semifinal mot Villarreal , slog han holländaren Edwin van der Sars gamla rekord på 658 minuter. Lehmann är nu uppe i 745 minuter.
historisk! Jens Lehmanns nolla lever. Efter fyra minuter av gårdagens semifinal mot Villarreal , slog han holländaren Edwin van der Sars gamla rekord på 658 minuter. Lehmann är nu uppe i 745 minuter.
FOTBOLL

Det är sällan som så mycket hänger på en sekund, på en enda högerfot. Straffen på El Madrigal vägde mer än någon kan förstå.

Stackars Juan Roman Riquelme.

Han förstod.

Jag hoppas att Riquelme, mini-Maradona från Buenos Aires, har en snäll mamma.

Annars skulle hon säkert säga precis som Barbara Southgate sa till tidningarna efter att sonen Gareth missat sin straff i EM 1996:

- Varför drog han inte bara in den?

Juan Roman Riquelme försökte finta in en straff mot Jens Lehmann. Han grät som ett barn efteråt.

Och jag tänkte:

Det där borde varit Arsenal.

När Arsène Wenger nådde sin största internationella framgång så var det när han lät motståndarna göra hans misstag. Riquelme försökte göra det på känsla, istället för att" tja, bara dra in den.

Det är vad Arsène Wengers lag gjort i tio år på sina Europa-resor. Anfallit, spelat teknisk fotboll, blottat sig - och fått sina arroganta, franska arslen slagna randiga.

I går, i år, struntar de i det.

Patrick Vieira var det här lagets pappa, utan honom var de en samling faderslösa tonåringar som tvingades bli vuxna i förtid. Nu är de där. Lojala, gatusmarta, hårdjobbande spelare som spelar lagfotboll av nödvändighet.

De har släppt in noll mål på fyra matcher mot Real Madrid och Juventus, och jag trodde att de skulle hålla nollan ganska enkelt igen på ett kokande El Madrigal. Men jag fick fel, för Villarreal och omständigheterna ställde till det.

Arsenal var illa ute

Senderos skadade sig i lördags, Flamini sträckte låret direkt i går. Arsenal spelade resten av matchen med en backlinje som aldrig tidigare spelat tillsammans. Campbell och Clichy gjorde comeback, de har inte spelat ihop sedan i november och hade enorma problem ända tills Gilberto efter paus klev ner och täppte till luckan mellan dem så ofta han kom åt.

Arsenal var så illa ute, värre än mot både Madrid och Juventus. Villarreal spelade inte helt olikt Milan, med fyra centrala mittfältare (en tidig playmaker i Pirlo/Josico och en fri trequartista i Kaká/Riquelme) och de behövde bara en kvart för att visa att de hade andra ambitioner än på Highbury.

I London kom ytterbackarna aldrig över mittlinjen - nu kom Javi Venta i våg efter våg.

Guillermo Franco fick två bra lägen för sin högerfot men sköt över. Han pressade den otrolige Jens Lehmann till en grym räddning med en nick och nickade en annan boll utanför. Om Villarreal haft en avslutare värd namnet hade de spelat final om tre veckor.

Årets prestation i fotbollsvärlden

Det hade varit en komplett katastrof för Arsenal.

Hela deras framtid låg i vågskålen i går, de har en ofattbar talangbank och en ny arena i i höst - och de riskerar att få flytta in där utan Champions League-fester. Det ekonomiska bortfallet, Thierry Henrys tvekan om ett nytt kontrakt, prestigeförlusten, allt det där låg på en knivsudd i går.

Arsenal var sämre än förut. Fredrik Ljungberg fick vila i helgen och var en jätte defensivt. Fabregas spelade precis lika klokt som vanligt, även om han hade mindre boll. Problemet var Gilberto.

Senna och Josico var formidabla i går, men allt Villarreal gör handlar om Riquelme och i London plågade Gilberto argentinaren i 90 minuter. Då spelade han för att vinna bollen och kontra, nu spelade han för att kontrollera och sänka tempo.

När Riquelme vandrade iväg för att få boll så spelade Gilberto positionsspel. Han har spelat tre (bra) matcher på en vecka, jag tror inte att han orkade.

Arsenal arbetade sig fram till en sista minut, utan att ha en enda målchans mot en fantastisk, liten klubb som svarat för årets prestation i fotbollsvärlden.

Det var så grymt..

Jag tror att Wenger kan uppskatta det som Pellegrini gjort i Villarreal. Wenger plockade en knäckt Vieira från Milan och en knäckt Henry från Juventus och räddade deras karriärer. Pellegrini har gjort samma sak med Forlán och Riquelme. Det var nära, så nära att räcka hela vägen till en match om det svåraste pris en klubb kan vinna.

Till slut hängde det på en sekund, och en högerfot som inte höll.

- De är psykiskt förstörda i omklädningsrummet, suckade Pellegrini.

Det var så grymt, men Arsenal har upplevt många grymma kvällar i Europa och när de hade chansen en sista gång så missade de den inte.

Den här gången drog de bara in den.

Simon Bank