De i vitt var ett amatörlag – de i svart såg ut som det

Laul: AIK tar sig självklart vidare – lika självklart tar det stopp sedan

FOTBOLL

Amatörer stod mot professionella fotbollsspelare.

Vilka som var vilka?

Det vete fan.

Foto: Pic-Agency

Efter första halvlek hade det nämligen varit omöjligt att övertyga en oinsatt om att laget i de svarta tröjorna är proffs medan de i vita är vanliga fotbollsspelande knegare från Luxemburg.

Bättre än så var inte AIK.

Nu blev det ganska tydligt ändå till slut: ett amatörmisstag i eget straffområde från amatörlagets mittbackar räddade proffsen från att rullas ut i tjära och fjädrar från Råsunda. Pontus Engblom blev matchens enda målskytt men hade god hjälp, för att uttrycka det milt.

Luxemburgs BGL League är rankad 51:a av totalt 53 ligor enligt ”Uefas league coefficient” – vår allsvenska ligger på 23:e plats. Ur det perspektivet är skillnaden mellan AIK och La Jeunesse d’Esch större än mellan AIK och Barcelona. Det märktes inte i går, framför allt inte i första halvlek:

Amatörerna hade fyra skott på mål – proffsen tre.

Amatörerna skapade en hörna – proffsen noll.

Amatörerna hittade ytor i det farliga hålet mellan motståndarens mittfält och backlinje – proffsen hittade ytor på sin egen planhalva och trivdes med att rulla bollen där.

Just det sista är värt att fundera över.

AIK har i år varit ett lag som ofta väljer den vägen. En röd tråd i att vända tillbaka, låta motståndaren samla sig, vända tillbaka igen, låta motståndaren organisera sig ännu mer. Ett underbart lag att möta.

AIK kan inte följa riktlinjerna

I går studerade jag nye tränaren Alex Miller. Det fanns mängder av tekniska misstag han kunde varit upprörd över. Men ska ett budskap få fäste gäller det att vara tydlig och inte peka på allt på samma gång. Och vad Miller försöker nå ut med genom höga ljud och ivriga gester är:

Lyft blicken!

Spela framåt!

Rör på er där uppe!

Det kan låta grundläggande men uppenbarligen är det många i AIK som inte vill eller förmår spela enligt dessa enkla riktlinjer. Dulee Johnson gjorde det inte i våras, han gjorde det inte i går. AIK är så fast i sitt inkörda ”vända-tillbaka-och-rulla-runt”-spel att till och med när laget vinner boll i bra lägen och motståndet är oorganiserat vänder många hemåt.

Då spelar det egentligen ingen roll att man möter amatörer; får de tid att samla och organisera sig är det nog så krångligt att få bollen förbi alla dessa jäkla amatörer varenda gång man går till anfall. Och då ser det ut som det gjorde på Råsunda.

Alex Millers andra problem i går var centerforwarden Goran Ljubojevic. Han är precis så orörlig att han aldrig skapar några ytor att sätta bollen på. Därför blev det faktiskt ganska stor skillnad när Ljubojevic byttes ut i 54:e minuten, Pontus Engblom flyttades upp centralt och en pigg Admir Catovic släpptes in på högerkanten.

Wesströms råd gav resultat

Pontus Engblom är för ung, orutinerad och osäker för att hantera en ovan kantroll men längst fram rör han sig på instinkt och att AIK faktiskt inte bara lyckades göra mål utan också skapa ett par, tre bra målchanser i andra halvlek berodde mycket på att Engblom växlade mellan att möta och gå i djupled på ett begåvat sätt.

Jag hyllade Miller tidigare men bytet som bidrog till matchvändningen var Björn Wesströms. Fem minuter in på andra halvleken reste han sig från bänken, viskade något i Millers öra som nickade, varpå Wesström gick och förberedde Admir Catovic på att komma in.

Hyllas den som hyllas bör.

På presskonferensen efteråt sågade Alex Miller ett antal AIK-spelare med rätta. Den som fick mest skit – i alla fall under matchen – var vänsteryttern Flavio. Det handlar nog inte så mycket om att Miller inte gillar honom som spelare utan att han anser att Flavio kan få ut så mycket mer av sin kapacitet. Och till slut gick Millers budskap fram; det var när Flavio lyfte blicken, såg Engbloms djupledslöpning och släppte bollen som AIK tog sin in i offensivt straffområde och kunde bli bjudna på ett segermål.

Nu väntar returmöte i Champions Leagues kvalomgång två. AIK kommer självklart att ta sig vidare till tredje kvalomgången av totalt fyra. Lika självklart tar det stopp där.

Men om Alex Miller fortsätter att hamra in sina budskap med samma träffsäkra tydlighet lär AIK prestera betydligt bättre i allsvenskan under hösten än man gjorde under våren. Det är inte omöjligt att det här tränarbytet kan få något att hända.

Och, vilket inte ska underskattas: i Ivan Turina har AIK en målvakt som backlinjen litar på.

Vars utkast är nästan lika långa som Dembos.

Bara en sådan sak.