Klev över gropen & gav drömmare hopp

Sjögren: En galen spanjor mot sitt livs värsta motståndare

1 av 5 | Foto: VIASAT FOTBOLL
FOTBOLL

Där stod de plötsligt: En galen spanjor mot sitt livs värsta motståndare i form av en grop i marken.

Det blev examensprovet för Diego Costa som världsspelare och Diego Simeone som fotbollsledare.

De klev över fallgropen och bevisade att drömmar fortfarande kan slå in i fotbollens överkommersiella gryta.

Sportbladets Patrik Sjögren.
Sportbladets Patrik Sjögren.

José Mourinho satte in sex backar och skulle (för att använda de här veckornas mest slitna uttryck) parkera bussen. När han väl var tvungen att ta ut en av dem skickade den inhoppande anfallaren laget ur turneringen. Samuel Eto'o orsakade straffen som Diego Costa förvaltade efter att ha mött kvällens svåraste motståndare. Straffpunkten.

Torres var Simeones kapten

Efter att ha visat en närmast omänsklig iskyla från gropen som kallades straffpunkt löpte Costa rakt ut till tränare Diego Simeone. Personen som personifierar både Costas förvandling och hela Atlético Madrids framgång.

Om Pep Guardiola är en filosof och José Mourinho ett taktiskt geni så kan Simeone närmast beskrivas som en psykolog. Den galne argentinaren, som ser ut som om han när som helst skulle kunna sadla på en häst och råna ett guldtåg i vilda västern, har byggt in ett psyke som påminner om det Mourinho gjorde under sina första år i Chelsea.

Atléticos spelare är säkert många gånger underlägsna sina motståndare men varje gång de tar steget in på planen är de övertygade om att de är bättre. De är övertygade om att de ska vinna.

De lät sig aldrig frustreras av Chelseas defensiva taktik i Madrid och därigenom blotta sig för misstag. De väntade, fortsatte och krigade med den fullständiga övertygelsen att de skulle komma att vinna semifinalen. De krävdes ett par stolpar, en ribba och en inlånad målvakt men de skulle också få rätt till slut.

Om Simeone personifierar Atético så berättar också en spelare i Chelsea en hel del om klubben från Madrid. En inte helt ny bekantskap för Simeone heller.

1996 stod en tolvårig Fernando Torres på Vicente Calderons läktare och skanderade Diego Simeones namn. När argentinaren väl kom tillbaka till klubben 2003, efter en sejour i Serie A, var en fortfarande ung Fernando Torres lagkapten.

– Jag var kapten, och Simeone som hade spelat överallt och vunnit allt var bara en i raden av mina privata soldater... (skratt)! Jag var kapten men det var han som lärde mig allt och visade mig vad fotboll handlar om, har Torres berättat.

Senare skulle Fernando Torres lämna Atlético som en i raden av stjärnor klubben tvingats sälja för att hålla sig flytande ovanför det ekonomiska ankare som de senaste åren gjort allt för att dra ner klubben till botten. Efter Torres har spelare som Sergio Agüero och Radamel Falcao följt samtidigt som Chelsea kryddat sitt lag med miljonvärvning efter miljonvärvning utan att ha hittat helt rätt på anfallspositionen.

Torres är på det sättet ett ansikte både för Atléticos ofrånkomliga tvång att sälja kvalité och Chelseas desperata försök att köpa kvalité. Detta samtidigt som Atlético, med helt andra resurser, hela tiden lyckats hitta en ny diamant.

Nya tolvåringar på läktaren

Den senaste juvelen slipade Simeone fram från en stor bit kol vid namn Diego Costa. En bångstyrig idiot med ett psyke som kunde ha kostat honom hela fotbollskarriären.

Diego Simeone har lärt spanjoren att kontrollera sin ilska och rikta sin energi åt rätt håll. När en grop på Stamford Bridge testade 25-åringen till max blev det ett slags examensprov. Chelsea gjorde vad de kunde för att få Diego Costa att koka över men han behöll lugnet, riktade sin mördarblick rakt fram och avrättade miljardbygget Chelsea.

Nu är Atlético Madrid i Champions League-final mot ärkerivalen Real Madrid och välkomna guldpengar ramlar in i klubbens ekande tomma kista. Det gör att fansen kan fortsätta drömma även när nästa guldklimp måste skeppas iväg till ytterligare en ekonomisk stormakt som Liverpool, Chelsea, Manchester City eller Monaco.

Chelsea kommer fortsätta värva och Atlético kommer fortsätta sälja. Men samtidigt kommer nya tolvåringar stå redo på Vicente Calderons läktare och skandera ”Simeone”, ”Torres”, ”Agüero”, ”Falcao” eller ”Costa”. Det är passionen som ger hopp om framtiden och det var den som fick Diego Simeone att återvända hem.

Fortsätter han och kollegorna i Atlético att slipa sina diamanter lika väl finns ingen anledning till att klubben inte ska kunna sticka upp igen och röra om i den överkommersiella gryta som världsfotbollen förvandlats till. Det finns inte heller någon anledning till att laget inte skulle kunna slå Real och övervinna precis hela världen den 24 maj.

På vägen till Lissabon kan de roa sig med att i gemensam kör sjunga ”en busschaufför, en busschaufför. Det är en man med glatt humör. Och har han inget glatt humör...”