Två mål - nej, inte är Heskey en nolla

FOTBOLL

LONDON

Men hallå, vad händer?

Leeds-Liverpool 0-4.

Två mål av Emile Heskey.

Jag sätter mig i ett hörn och spelar på läpparna som en lallande fåne.

Fast det är klart, det är ju alltid så.

Sågar man nån i höjd med knävecken kan man sätta allt man äger och har på att vederbörande gör dundersuccé omedelbart efteråt, det är Lagen Om Alltings Jävlighet som träder i kraft med osviklig precision.

Emile Heskey gjorde ett mål på 35 matcher.

Han höll sin plats i Liverpools anfall på sitt goda rykte som lysande targetplayer, en sån som använder sin stora kropp till att ta emot, brösta ner, nicka vidare och nita fast bollen på motståndarens planhalva, en slags jättebläckfisk som samlade upp Liverpools långbollar.

Men Heskey hade en lång räcka matcher då han inte klarade det jobbet heller. Han lyckades helt enkelt inte med nånting alls.

De engelska fotbollsexperterna började muttra allt surare, tv-kommentatorerna hånade honom i stort sett öppet - och Heskey spelade ännu sämre i takt med att självförtroendet sjönk.

Som att se matchen mot Tyskland igen

Det var alltså inte jag som plötsligt upplyste världen om att Emile Heskey var överskattad. Jag hoppade på ett tåg som redan gick i full fart.

Men naturligtvis vände ångloket och gick åt andra hållet.

Heskey gjorde ÄNTLIGEN mål mot Leicester i förra omgången - och i går var han strålande i den makalösa krossningen av Leeds. Hastigt och lustigt var han både vän med bollen, stark som targetplayer - och målskytt. Han gjorde 2-0 och 3-0 och nickskarvade fram till Michael Owens 4-0.

- Det har varit en mycket tuff tid...jag måste tacka mina lagkamrater som har backat mig, sa Heskey i tv efteråt.

Han borde kanske blivit vald till Matchens Man, men det priset gick till Steven Gerrard. Svårt att protestera mot det också - Gerrard gjorde på nytt en grym match och sprang sönder Leeds mittfält.

Hela Liverpool hade för övrigt en sån där dag på Elland Road då spelarna kunde ha sprungit genom en stenmur om så krävts. Kompromisslös fotboll. Och en taktik som såg ut som en blåkopia av Englands 5-1-seger mot Tyskland på bortaplan.

Liverpool, precis som England, trivs bäst när laget får kontraslå mot en stark motståndare. England har svårt att föra spelet och vinna mot lag som Albanien och Grekland. Liverpool har svårt att föra spelet och vinna mot lag som Leicester.

Det är typiskt att 1-0-segern mot bottengalet Leicester också var frukten av en kontring.

...och nu lutar det lite åt Liverpool

Nu har Liverpool i alla fall spelat tre raka matcher utan att släppa in ett mål. Det är bara två poäng upp till Manchester United nu, och alla som mejlat och påstått att striden självklart står mellan United och Arsenal, "öhh, fattaru inte det", ska kanske tänka efter lite till.

Jag som velar hit och dit eftersom jag inte sitter med facit börjar dra mig tillbaka till utgångstipset från i höstas: Liverpool.

Men jag lovar ingenting.

Det enda jag törs garantera är att jag inte kommer att kalla Emile Heskey för nolla igen. Inte den här veckan i alla fall.