Året som hade allt...

...17 gjorda mål, otäck skada, förstasidor, guldstol & "The double"

1 av 3 | Foto: GETTY/ALLSPORT
VRÅLET Ljungberg sköt, Barthez lämnade retur, Wiltord gjorde mål, ligaguldet var bärgat.
FOTBOLL

En fyra år lång kamp i skuggan av Manchester United är över.

Fyra år - så lång tid tog det för Arsenal att skola om Fredrik Ljungberg från svensk superstjärna till matchavgörande världsspelare.

Här är berättelsen om hur en rödhårig hallänning sköt Arsenal till engelska mästare.

Han fick aldrig göra MÅLET som gjorde Arsenal till engelska mästare.

Det såg Fabien Barthez och Sylvain Wiltord till.

För i går, mot Manchester United, i matchen som kom att avgöra Premier League, stod Fredrik Ljungberg för förarbetet.

Precis som den 18 augusti då Arsenal inledde sin triumfmarsch med att köra över Middlesbrough med 4-0 på bortaplan.

I första halvlek sköt Thierry Henry 1-0 på volley och Fredrik Ljungberg låg bakom framspelningen.

Sitt första mål fick "Freddie" vänta på - i tre matcher.

Målet i sig var en ganska simpel historia, Ljungberg hade bara att sätta foten till på Robert Pires inspel.

Men vad är en duktig framspelare värd om det inte finns någon som kan förvalta chanserna?

Redan då anade Aftonbladets Londonkorrespondent Peter Wennman vartåt det barkade:

"Min teori är att han (Ljungberg) i går mådde betydligt bättre av att ha Dennis Bergkamp snett framför sig än Thierry Henry", skriver Wennman.

Det dröjde till april - sedan började samarbetet mellan Fredrik Ljungberg och Dennis Bergkamp nå oanade framgångar.

Fram till dess var det Robert Pires som stod för framspelningarna.

Som i den viktiga segermatchen mot Manchester United, slutet av november.

Arsenal vann med 3-1 och "Freddie" kvitterade Uniteds ledning i början av andra halvlek: Pires vann bollen på mitten och till höger stormade Ljungberg fram. När passningen kom lobbade han iskallt över Fabien Barthez.

- Med tanke på matchens betydelse var det här ett av de mest speciella målen i min karriär, sa Ljungberg efteråt.

Så långt, ja.

En månad senare gjorde han ett ännu viktigare, även den gången mot ett topplag, Liverpool på Anfield.

Arsenal vann med 2-1 och Ljungberg avgjorde matchen i 53:e minuten:

- Jag såg att Pires kom loss på vänsterkanten och började springa från mittlinjen. Eftersom jag kom med fart och deras backlinje stod stilla så var det lätt att ta sig förbi. Passningen var hård men jag fick in bollen, förklarade en lycklig Ljungberg som för ovanlighetens skull kostade på sig att sia om framtiden:

- Det var en viktig seger. Kan vi hålla oss bland de två, tre första över julen har vi ett bra läge. Vi har tappat en del onödiga poäng hemma. Fixar vi till det under våren så ser det bra ut.

Mot just Liverpool skulle Fredrik vara extra lyckosam. Tre veckor senare möttes de igen - och Ljungberg gjorde mål igen.

Därmed slog han sitt gamla målrekord, tidigare hade "Freddie" gjort nio mål, nu var han uppe i tio.

Och fler skulle det bli.

- Jag har jobbat hårt för att förbättra mitt målskytte, menade "Freddie".

Datumet var den 13 januari, Fredrik Ljungberg var i strålande form, Arsenal ledde Premier League.

En vecka senare hände det som inte fick hända.

Skadan.

I en närkamp med Leeds Jason Wilcox vred Ljungberg foten och under en orolig natt befarade många värsta: hej då Champions League, hej då Premier League, hej då VM.

Dagen efter kom glädjebeskedet:

- Det dröjer inte länge förrän jag är tillbaka, sa en på kryckor hoppande "Freddie".

10 mars var han det, mot Newcastle i FA-cupens kvartsfinal. Comebacken var inte mer än godkänd - men snart skulle den verkliga succén dra igång.

1 april var han tillbaka i målprotokollet och där fanns Fredrik Ljungbergs namn sedan med i sex raka matcher.

Sex historiska matcher.

Det var också nu samarbetet med Dennis Bergkamp föll på plats.

Mot Charlton slog Ljungberg in returen på holländarens skott. Veckan efter, mot Tottenham, sprang han sig fri från kanten varpå Bergkamp släppte bollen mellan en förvånad backlinje.

2-1 och Arsenal behöll ledningen i en allt mer rafflande seriestrid.

Fyra omgångar från slutet satt den av romansrykten omgivne Sven-Göran Eriksson på läktaren och såg ett nytt problem torna upp.

Ett rödhårigt.

- Svennis blev lite skraj när han såg hur bra Fredrik var i dag. Honom måste vi se upp med i VM, berättade Tord Grip sedan Ljungberg först gjort 1-0 och sedan 2-0 på Ipswich.

- Det här var skönt. Väldigt skönt. Nu ser det okej ut. Vinner vi bara hängmatchen så", sa Fredrik.

Arsenal ledde ligan två poäng före United, en vecka senare hade Fredrik Ljungberg genom ett mål och en assist mot West Ham drygad ut ledningen till fem poäng.

Dagens datum var nu två matcher borta.

En FA-cupfinal mot Chelsea.

En ligamatch mot Manchester United.

Freddie skulle avgöra båda.

Och snart fanns inte en tidningsframsida utan en bild, en rubrik, en text om "Super-Swede".

- Han är otrolig. Freddie har varit Arsenals bäste spelare i tre månader, sa Alan Shearer.

- 17 mål av en yttermittfältare är osannolikt, sa Graeme Souness.

- Ett fantastiskt mål, sa George Graham.

Målet mot Chelsea är svensk idrottshistoria.

Med bollen klistrad vid fötterna stångade han sig fram genom Chelseaspelare som föll som käglor. Vid straffområdet stannade "Freddie" till, tittade upp och kletade in bollen i bortre krysset.

Efter matchen bars han omkring på Thierry Henrys axlar, fick en kram av prisutdelaren och Uefa-presidenten Lennart Johansson och fansen sjöng: He´s here, he´s there, he´s EVERYWHEEEERE!

Tidningarna frossade med (nästan) samma frenesi som man gjort med Englands svenske förbundskapten veckorna innan.

Det lär bli ännu värre i dag.

Även om Fredrik Ljungberg bara stod för förarbetet den här gången"

Robert Laul